Der findes lykken.....
Gästbloggare idag är: Minna
Hej, det här är Minna och jag har inte ofta kommenterat men läser alltid bloggen.
Jag har fått två spådomar om året med värdefull vägledning från Ezmaralda. Nu vill jag dra mitt strå till stacken och berätta lite om mitt liv.
Jag såg att det efterlystes.
Jag hoppas ni är fler som gör detsamma för det är så rolig läsning.
Jag är 46 år och jag bor i Köpenhamn sedan 1 år.
För ett år sedan kände jag att något mer måste hända i mitt enahanda liv.
Jag insåg att jag inte skulle få familj för den tiden var passerad utan istället fick jag ta ansvar för mig själv.
Så jag bestämde mig för att flytta till en stad som jag alltid varit förtjust i, Köpenhamn.
Jag är sjuksköterska inom psykvården och hade inga svårigheter att få arbete.
Boendet tog lite tid innan det ordnade sig.
Första två månaderna bodde jag på vandrarhem men sedan fick jag en lägenhet genom en arbetskamrat.
Nu bor jag hyfsat centralt i en tvåa som inte var så kul när jag fick den men som jag piffat upp med färg och tapeter och jag stortrivs.
Har härliga grannar dessutom.
Att helt byta miljö var som ett mirakel för mig. Ez hade sett det komma i spådomarna så det var ingen överraskning på det sättet.
Jag dejtar ibland när det dyker upp någon att dejta men än har det inte blivit mer än vänskap. Jag har blivit spådd kärlek och det tror jag också kommer när det är dags.
Jag har trevliga arbetskamrater och jag har fått vänner och lever ett utåtriktat liv.
Varje morgon vaknar jag med glädje i hjärtat och det har jag inte gjort på många år.
Innan flytten var dagarna bara timmar som jag skulle leva mig igenom och egentligen förstår jag inte varför det blev ett så stort mentalt uppsving med flytten.
Men jag behöver inte förstå det, huvudsaken är ju att jag kommit i hamn nu och lever det liv som jag alltid ville leva.
Hade jag inte fått de seanser från Ez som jag fått, då tror jag inte att jag vågat satsa. Jag är oerhört tacksam.
Strax innan flytten tvingades jag avliva min Pandy, min lille hund. Han var 16 år gammal, sjuk och trött och jag hade inget val. Jag saknar honom varje dag.
Så småningom kommer en ny hund men det får vänta tills jag är mer hemma på dagtid.
Jag vill säga till er alla att ni ska våga göra det som ni innerst inne vill
Hitta inte på anledningar som kan stoppa er. Våga ta steget och det finns så mycket att vinna
Jag tänkte som så att om allt gick fel, då hade jag alltid kunnat flytta tillbaka till mitt gamla liv igen, men det finns ingen chans att jag kommer göra detta.
Tack för underbar blogg och tack till alla er i bloggfamiljen.
Jag räknar mig till er fast jag inte är så aktiv med kommentarer
Kram från ett mulet och regnigt Köpenhamn
Minna
skriven
Tack för du delade med dig! Det låter verkligen fridfullt, inte så att allt la sig på plats för dig det första i en flytt utan du tog modet att flytta, och resten kom ju naturligt för du såg till att trivas med alla medel. Jag står själv och stampar och vågar inte ta steget, att söka och leta är jag så van vid på senaste, men när jag väl får erbjudande då backar jag. Delvis för att de inte känts helt rätt med orten eller bostaden. Men också av rädsla som inte ens är befogat. Jag har velat flytta under minst 2 år nu och jag skriker inombords för jag känner inte att hur jag än vrider och vänder på mig så kan min nuvarande stad inte erbjuda det jag söker. Så förstår precis vad du kände.. eller liknande om inte annat. Behövde läsa detta inlägg.
Stor kram och all lycka till dig :)
Ghostwriter