Knocking at my door......
Någon kom och knackade på min dörr - och det tillhör inte vanligheterna så här under Corona. Man brukar ju avtala sina möten först.
Jag öppnade och där utanför stod en kvinna som jag så väl kände igen men inte riktigt kunde placera.
Jag har ingen igenkänningsfaktor alls utan lider rejält av ansiktsdyslexi.
I alla fall är det vad jag brukar skylla på ! 😁
Så sade hon sitt namn och dimman skingrades.
Hade det inte varit för corona så hade hon fått en stor bamsekram.
När vi träffades sist för en hel del år sedan var hon 40 men såg ut som 60, minst. Nergången och missbrukande, tandlös och eländig och sjuk.
Nu är hon 60 och en fräsch och vacker kvinna !!
Hon överräckte en blomma och en stor påse hembakade bullar.
Jag grejade varsin mugg kaffe och sen ställde vi oss i det minst blåsiga hörnet i min trädgård och jag fick höra hennes berättelser om hur hon till sist blivit drogfri och börjat bygga upp sitt liv. Sen några år tillbaka hade hon också eget boende.
Eftersom hennes kropp var så förstörd kunde hon inte arbeta, sade man men tji fick dom som sade nej. Hon började som volontär på ett djurhem och nu har hon en fast tjänst där på 75%
Jäklar så glad jag blev !!!
Hon ville komma och berätta för mig hur viktiga våra terapisamtal varit och att jag var en av de få som tog emot för samtal under klientens pågående aktiva missbruk.
Hon hävdade att dessa samtal gjorde skillnad och hon fick mycket med sig i bagaget som hon använde under sin resa mot att bi frisk.
Jag har alltid haft tron att om man behandlar en medmänniska med respekt och ärlighet oavsett alla issues kring personen.. så kan det bli ett frö som börjar gro även om det ibland tar tid.
Vad vore jag för terapeut om jag bara valde lättbehandlade, sociala och käcka klienter ?
Oftast får man ju inte veta hur det gick sedan och somliga av de man haft i terapi funderar man ju över ibland och denna kvinna var en av dem.
Hon mådde ju så förskräckligt dåligt, var aktiv i sitt missbruk men hade ett gott hjärta och en styrka som jag kunde förnimma.
Det var ett lika överraskande som roligt besök !
Ibland händer det lilla extra – även i Coronatider
Kram & kärlek
skriven
Åh vilken härlig överraskning o vilken eloge för det viktiga arbete du gör Es! Det var verkligen ett härligt besök, speciellt i dessa tider :).
Ja vad är det för terapeuter som bara väljer "enkla fall"? Låter lite konstigt i mina öron, ska man inte hjälpa alla som kommer till ens mottagning, bara man "passar" ihop? Så tänker jag, men förvisso är jag inhen terapeut så vad vet jag, egentligen?
Terapeut ska jag knappast bli under detta liv, men kan det eventuella jobbytet i framtiden vara mera människonära, vad tror du Es? Eller fortsätter jag i samma spår som hittills?
Samma spår verkar åtminstone vädret gå i, regn o rusk ;). Enligt prognosen ska solen visa sig, vi får väl se...
Ha en bra dag!
Kram Skorpan