När man blir slagen....
Socialstyrelsen uppskattar att minst 75 000 kvinnor i Sverige utsätts för någon form av partnervåld varje år.
Sedan 1 januari 2000 har 315 kvinnor i Sverige dödats av sin man, pojkvän eller exman.
Vad säger detta oss ?
Jo, att relationer kan vara livsfarliga.
De destruktiva relationerna börjar precis som vilken förälskelse som helst men kanske att den man som en dag börjar misshandlar tenderar att vara lite mer intensiv i sin uppvaktning. Han misshandlar inte i början. Det brukar komma först en bit in i relationen.
Ofta börjar det med psykisk misshandel. Kvinnan får höra hur fel hon är på olika sätt och mannen är övertygande.
Självkänslan plockas av henne, bit för bit.
När sedan den fysiska misshandeln tar vid, ja då är hon redan vingklippt och därför förmår hon inte gå. Och skulle hon försöka blir våldet ännu starkare och ofta med en hotbild att hennes barn, familj och vänner ska råka illa ut.
I detta finns också en skam hos kvinnan - en skam att söka hjälp och behöva erkänna att hon fastnat i denna destruktiva relation. Att hon är en sådan som blir slagen.
Men det är inte kvinnans fel. Och hon är inte mer korkad än någon annan.. ALLA kan råka ut för det här.
Mellan varven kan mannen vara väldigt ömsint och köper blommor och passar upp och visar som man tycker, uppriktig ånger. Han kanske gråter en skvätt och talar om att ingen älskar honom mer än du.. och han slår an på kvinnans ” tycka synd om” och ” ta hand om sträng”
Varje destruktiv relation är naturligtvis unik på sitt eget sätt.
Men gemensamt är att kvinnan ofta stannar för länge i förhållandet eftersom hon befinner sig i en nedbrytningsprocess och våldet normaliseras. Offret tenderar att ta över förövarens verklighetsuppfattning.
Den som misshandlas är inte som man tror, en tragisk och vek och ömklig kvinna. Tvärtom så finns våldet i alla samhällsklasser och också intelligenta, kreativa och framgångsrika kvinnor drabbas.
Hur lämnar man då relationen ?
Jag tror inte man kan lämna förrän man är redo.
Många kvinnor tänker att nästa gång ska jag lämna.. och när nästa gång sker så tänker man att.. nästa gång, då går jag osv
Man anmäler och tar tillbaka sin anmälan... x antal gånger.
Många lämnar inte förrän de upplever att våldet blivit livsfarligt
eller att barnen också drabbas på ett eller annat sätt.
Vänd dig till en vän som du litar på så du får mentalt stöd
Eller vänd dig till någon professionell
Vänta inte tills allt blivit försent för det här är faktiskt livsfarligt, du kan dö !
– Kontakta polisen (112) om du känner dig hotad.
– Kontakta en kvinnojour om du behöver stöd och råd, eller ring Kvinnofridslinjen på telefonnr: 020-505050
– Läs mer på kvinnojouren.se
-
Det närmaste jag kommit misshandel var i tonåren, jag var 14 år gammal och en grabb som jag knappt kände kom hem, knackade på och blev insläppt på mitt rum.
Han ville att vi skulle bli ihop och det ville inte jag. Hade inte minsta intresse.
Vi började bråka ganska högljutt och rätt som det är så får jag en örfil , en rejäl en, så kinden bränner och blir alldeles röd.
Jag var ung och oförstörd och hade aldrig i hela mitt liv fått stryk. Dessutom hade jag temperament.
Jag fick tag i det som stod närmast, en elefant i keramik och den drämde jag rakt i ansiktet på pågabläran. Han försvann med sprucken läpp och blodet rinnande och sen undvek han mig och jag honom.
Mer än så har det inte blivit för min del och det är jag oerhört tacksam över.
Någon annan med erfarenhet ?
Kram & kärlek
skriven
Bra gjort Es!
Och det är ett viktigt ämne att lyfta fram. Svåraste är nog att sätta stopp för det, speciellt när man är så inne i det.
Jag har ingen erfarenhet av psykisk misshandel men har erfarenhet av manipulativa människor. ”S” te.x..
Igår satte jag ner foten och berättade att jag inte tycker hans beteende är okej. Han försökte lägga över det hela på mig istället. Som att problemet låg hos mig och inte honom. Väldigt manipulativt..
Jag vet inte ärligt talat.. blev så otroligt ledsen och är det fortfarande men var tvungen att sätta ner foten. Han svarade inte ens på det sista jag skrev. Han kanske inte bryr sig tillräckligt mycket. Ser han ut att höra av sig för att be om ursäkt eller är det finito mellan oss nu?
Kram💛