När man blir slagen....

Socialstyrelsen uppskattar att minst 75 000 kvinnor i Sverige utsätts för någon form av partnervåld varje år. 

Sedan 1 januari 2000 har 315 kvinnor i Sverige dödats av sin man, pojkvän eller exman.

Vad säger detta oss ?

Jo, att  relationer  kan vara livsfarliga.

 

De destruktiva relationerna börjar precis som vilken förälskelse som helst  men kanske att  den man som en dag börjar misshandlar  tenderar att vara lite mer intensiv i sin uppvaktning. Han misshandlar inte i början. Det brukar komma först en bit in i relationen.

Ofta börjar det med psykisk misshandel. Kvinnan får  höra hur fel  hon är på olika sätt och mannen är övertygande.

Självkänslan plockas av henne, bit för bit.

När sedan den fysiska misshandeln tar vid, ja då är hon redan vingklippt och därför förmår hon inte gå. Och skulle hon försöka blir våldet ännu starkare och ofta med en hotbild att hennes barn, familj och vänner ska råka illa ut.

 

I detta finns också en skam hos kvinnan -  en skam att söka hjälp och behöva  erkänna att  hon fastnat i denna destruktiva relation. Att hon är en sådan som blir slagen.

Men det är inte kvinnans fel. Och hon är inte  mer korkad än någon annan.. ALLA kan råka ut för det här.

Mellan varven kan mannen vara väldigt ömsint och köper blommor och passar upp och visar som man tycker, uppriktig ånger. Han kanske gråter en skvätt och talar om att ingen älskar honom mer än du.. och  han slår an på kvinnans ” tycka synd om” och ” ta hand om sträng”

Varje  destruktiv relation är naturligtvis unik på sitt eget sätt.

Men gemensamt är att kvinnan ofta stannar för länge i förhållandet eftersom  hon befinner sig i en nedbrytningsprocess och våldet normaliseras. Offret tenderar att ta över förövarens verklighetsuppfattning.

Den som misshandlas är inte som man tror, en tragisk och vek och ömklig kvinna. Tvärtom så finns våldet i alla samhällsklasser och också  intelligenta, kreativa och framgångsrika kvinnor drabbas.

 

 

Hur lämnar man då relationen ?

Jag tror inte man kan lämna förrän man är redo.

Många kvinnor tänker att nästa gång ska jag lämna.. och när nästa gång sker så tänker man att.. nästa gång, då går jag osv

Man anmäler och tar tillbaka sin anmälan... x antal gånger.

Många lämnar inte förrän de upplever att våldet blivit  livsfarligt

eller att barnen också drabbas på ett eller annat sätt.

Vänd dig till en vän som du litar på  så du får mentalt stöd

Eller vänd dig till någon professionell

Vänta inte tills allt blivit försent  för det här är faktiskt livsfarligt, du kan dö !

 

 

 

 

– Kontakta polisen (112) om du känner dig hotad.

– Kontakta en kvinnojour om du behöver stöd och råd, eller ring Kvinnofridslinjen på telefonnr: 020-505050

– Läs mer på kvinnojouren.se

 -

Det närmaste jag kommit misshandel var  i tonåren, jag var 14 år gammal och en grabb som jag knappt kände kom hem, knackade på och blev insläppt på mitt rum.

Han ville att vi  skulle bli ihop och det ville inte jag. Hade inte minsta intresse.

Vi började bråka ganska högljutt  och rätt som det är så får jag en örfil , en rejäl en, så kinden bränner och blir alldeles röd.  

Jag var ung och oförstörd och hade aldrig i hela mitt liv fått  stryk. Dessutom hade jag temperament. 

Jag  fick tag i det som stod närmast,  en elefant i keramik och den drämde jag rakt i ansiktet på pågabläran.  Han försvann med  sprucken läpp och blodet rinnande och sen undvek han mig och jag honom.  

 Mer än så har det inte blivit för  min del och det är jag oerhört tacksam över.

Någon annan med erfarenhet ?

 

Kram & kärlek

1 Mirre:

skriven

Bra gjort Es!
Och det är ett viktigt ämne att lyfta fram. Svåraste är nog att sätta stopp för det, speciellt när man är så inne i det.

Jag har ingen erfarenhet av psykisk misshandel men har erfarenhet av manipulativa människor. ”S” te.x..
Igår satte jag ner foten och berättade att jag inte tycker hans beteende är okej. Han försökte lägga över det hela på mig istället. Som att problemet låg hos mig och inte honom. Väldigt manipulativt..

Jag vet inte ärligt talat.. blev så otroligt ledsen och är det fortfarande men var tvungen att sätta ner foten. Han svarade inte ens på det sista jag skrev. Han kanske inte bryr sig tillräckligt mycket. Ser han ut att höra av sig för att be om ursäkt eller är det finito mellan oss nu?

Kram💛

Svar: Ja, manipulationer kan ta knäcken på en !!! Man ska inte ha förväntningar på en sådan person, då bara lurar man sig själv, kram :)
Esmaralda

2 AnnaK:

skriven

Verkar det vara en knäppgök eller någon hon känner som skickat anonyma blommor till min kompis? Behöver hon vara orolig? Hon skulle försöka få fram vem det är men vet inte om det är möjligt.

Kram 🤗

3 Snödroppen:

skriven

Godmorgon❣️
Detta är något som borde uppmärksammas mer. Nu med coronavågen har ju tyvärr våldet ökad mer och det är hemskt tragiskt! Jag levde över 20 år i ett destruktivt förhållande, nu är jag fri men har fortfarande exet som kontrollerar så fri vet jag inte...
Jag fick hjälp av polis, socialen och kvinnojouren, går än idag på samtal och pratar och har fått god hjälp. Jag levde under psykisk misshandel och tiden innan flytten var hemsk, kunde inte göra nåt utan övervakning.
Vill bara säga till er som är rädda, gå, för det finns ett liv som är mycket bättre!
Vill även tipsa om Gömda Kvinnor, de finns på fb och Instagram, gå in och läs om dom så hittar ni kanske styrka och mod.
Kram❤️

Svar: Bra tis med Gömda Kvinnor och du är en god förebild ! Kram :)
Esmaralda

4 Läroliv:

skriven

Hej Ezmaralda, nu varit en gång till psykologen. Känslorna vispar runt i kroppen efter allt prat, inre spänningar av all stress som jag upplever. Spände mig, darrade och hade tidvis svårt att få fram orden. Stressen gör att jag glömmer nämna allt på en gång, gör säkert ett rörigt intryck, men kan inte vara på annat sätt. Känns osäker på att hon förstår, eller har jag för bråttom i min bedömning. Hon tror i alla fall inte att jag lider av PTSD. Kan det avgöras så fort som ett samtal? Säger det är lång väntetid och hon ska höra av sig vid återbud som händer så här i Coronatider. Ser du fortfarande att det här blir bra? Får du bra känsla och jag får den hjälp som jag så väl behöver. Skulle så gärna vilja bli av med "skiten" en gång för alla och fungera mer "normalt" i livet. På tiden tycker jag. Hoppas du ser något om detta.

Kram

Svar: Ja. jag har på känn att du får rätt hjälp men det är en lång process som man måste ta sig igenom och enkelt är det inte...men viktigt ! Kram :)
Esmaralda

5 smulan:

skriven

Har inte blivit slagen, men var för många år sedan tillsammans med en kille en kort tid som dagligen talade om att det var sådan tur att han hade mig och hade det inte varit för mig så skulle han tagit sitt liv osv.... det fick mig nästan att kvävas så jag avlutade relationen rätt snabbt.

Husvisning idag så taggad. Har vi någon chans på budgivningen?

Svar: Ja, det här är ju psykisk misshandel och ett sätt för partnern att försöka ta kontroll.. bra att du avslutade. Finns en chans på budgivningen.. kram o lycka till :)
Esmaralda

6 Tingeling :

skriven

Min mamma blev misshandlad av två olika män hon hade förhållande med. Jag såg en gång, när jag var 13 år. Jag var livrädd, satt i vardagsrummet i en fåtölj och vågade inte göra nånting. Han kom in med hår i handen och lämnade det till mig och sa det var min mammas. Det värsta var att hans son var med, cirka 6 år, och mannen sa till sonen att hjälpa till. Jag är SÅ arg på mig själv att jag inte vågade göra något. Efter den gången lämnade min mamma honom tack och lov. Mannen fick senare en stroke och hamnade i rullstol, "karma" tänkte jag.... och sen dog han. Min mamma träffade sedan en annan man som jag visste slog, men såg aldrig det. Dem bodde ihop i flera år. Hon sökte hjälp hos socialen, och dem erbjöd henne en lägenhet porten bredvid! Min mamma tackade nej. Hon var fortfarande i förhållandet när hon själv gick bort. Jag har inte haft kontakt med honom alls.

Kolla på svt play "en våldsam kärlek". Där berättar kvinnor som levt med misshandel.

Kram!

Svar: Du var bara ett barn och du ska förlåta dig själv fullt ut, du kunde ingenting göra åt misshandeln. Ja jag rekommenderar också serien på SVT play ! Kram :)
Esmaralda

7 Jessica:

skriven

Kära Es! Varför tillfrågar de inte mig om att jobba på samma projekt igen? Alla andra som jobbade där förra gången blir tillfrågade. Detta gör så ont i mig och jag funderar på att byta yrke. Klarar inte av svågerpolitiken/popularitetstävlingen. 😔

Svar: Det känns lite knepigt kring din arbetsplats.. du får ta ett samtal med din chef och helt enkelt fråga varför du blivit förbigången i detta, kram :)
Esmaralda

8 Jennie:

skriven

Hej Esmaralda

Kan det bli en fling med K? Eller är han inte tillräckligt intresserad?

Kram

Svar: Jag ser ett intresse, inte så stort kanske, men något mer tillfälligt kan det bli.. kram :)
Esmaralda

9 Dunegull:

skriven

Usch ja- alla dessa idioter och saker man ska behöva gå genom som tar oändligt med tid att läka. Om man ens gör det.
Mitt ex levde ett dubbelliv med droger och alkohol. Vi va tillsammans 2 år innan jag ens börja fatta att någonting inte stämde. Sedan blev väl hans sug för stort och när jag sedan kom på honom och börja sätta krav - ja, då blev allt ett helvete. Resan till att lämna helt kändes som miljoner år. Först vill man hjälpa, skicka honom på behandlingar osv. Ibland va man en trofé för honom som att i nästa stund kalla mig den tråkigaste. Vad hade hänt med den glada jag lixom? Detta förhållande balla fullständigt ut och jag va livrädd varje dag. Men det är nog som du skriver. Man lämnar inte förrän man är redo. Idag är jag så stolt över mig själv-att jag lyckades ta mig ur detta själv för inget vet vilket helvete jag gick genom. För min del sluta det i mest psykiska misshandlandingar. Men de har satt spår tyvärr som oxå resulterat i en utbrändhet som jag fortfarande kämpar med även om jag idag jobbar på osv så finns tröttheten där. Det tappa ju en del av livsglädjen kan jag lätt konstatera.

Hur har mitt ex det idag? Kommer han ur sitt skit? Va par år sedan jag lämna och då bröt jag all kontakt. Får vi kontakt i framtiden? Tänker mer om han inser vad han gjort och kommer be om ursäkt eller är han ett helt avslutat kapitel?

Kram

Svar: Skönt att du tog dig vidare till sist för ingenting gott hade kommit ur den här relationen och de vet du. Räkna inte med någon ursäkt utan ha fokus på dig själv, kram :)
Esmaralda

10 Naturvän:

skriven

Godmorgon!

Man blir lika förtvivlad varje gång man läser om kvinnor som blir misshandlade, hur är männen funtade som gör så här? För att inte tala om de stackars barnen som också blir drabbade indirekt eller direkt.

Nej, själv har jag aldrig blivit drabbad, som tur är!

I dag blir det mycket ekonomi, träning o förberedelse inför morgondagens operation.


Tack för svar igår kära Esmaralda, jag jag planerar och affirmerar, ngn gång skall det väl ändå lossna för mig och boendesituationen lösas.

Önskar alla en fin höstdag!
kram


Svar: Lycka till med operationen och ja, det kommer att lossna och det kommer lösa sig med boendet, kram :)
Esmaralda

11 Linda:

skriven

Misshandel är aldrig rätt, oberoende om den är psykisk eller fysisk, och den sätter alltid spår som följer med en livet ut. Man kan gå vidare, ja till och med förlåta, men man glömmer aldrig.

Då jag va 18 år, bodde jag ihop med en kille, som misshandlade mig psykiskt i princip under hela förhållandet, han var även våldsam, men gav sig inte på mig fysiskt, utan slog istället sönder vårt hem och våra saker. Gick runt med en ständig oro i kroppen, man visste aldrig vad man skulle komma hem till. Vilket humör och vilka saker som var sönder denna gång. Det som skiljer sig från de flesta relationer med misshandel var kanske att denna kille faktiskt lämnade mig, och inte tvärtom, och det kanske dummaste av allt, jag grät och grät, och visste inte hur jag skulle fortsätta. Hur sned i hjärnan kan man bli!

Vi var båda väldigt unga, och jag visste väl inget om samboskap och förhållanden, egentligen. Visste inte hur det kunde vara, hur det skulle vara! Det tragiska är, att jag är osäker på om jag vet det ännu i denna dag, men om det är denhär relationen som osakat det, eller om det är något som skett i nåt av mina tidigare liv, det vet jag inte. Men jag lyckas inte få till en vettig relation. Faller alltid för "fel" killar, kanske inte såna som misshandlar, det har jag inte stött på efteråt, men oftast sådana som jag inte kan få, .Med det menar jag att de är upptagna eller så är de helt enkelt inte intresserade. Rör inte upptagna män, men det betyder ju inte att jag inte blir förtjusta i dem. Det blir liksom inte rätt, dethär med med kärleksrelationer.

Ibland längar jag ihjäl mig efter kärleken :) men ibland tänker jag att kanske det är bäst att jag är ensam, bättre det än att ständigt trassla in sig i något som ändå slutar med gråt och tandagnisslan.

Ha en fin dag Ez och alla bloggläsare!




Svar: Ja, när känslor är inblandat kan det bli hur tokigt som helst i tänket ! Att hela tiden falla för upptagna killar kan ha att göra med att du kan känna dig "säker" - rent psykologiskt och omedvetet. Kram :)
Esmaralda

12 EPM :

skriven

Godmorgon!
Usch, jag vet. En av mina närmaste kollegor forskar just på våld mot kvinnor i bra relationer en annan forskar om mäns våldsutsatthet i nära relationer- så vi undervisar mycket om detta. Viktigt ämne och mycket händer kring upptäckande, hanterande och dokumenterade iallafall i sjukvården.

Min egen erfarenhet är mer psykisk misshandel, gaslighting och ett nednötande av mig som person. Det är utmattande nog, solen kronisk stress... Min syster blev misshandlad av sin fd flickvän. A blev regelrätt misshandlad av sitt ex, samma som han har barn med och ger flera tusen kronor till varje månad. Han är fortfarande väldigt manipulerad av henne och jag avskyr att han inte ser det.

Jag är väldigt orolig över att A ska fortsätta utnyttjas av dessa personer som tidigare gjort det. Han vägrar ju se det...
kommer han inse? Kommer vi fixa detta?

Kram

Svar: Ja, det är ett stort ämne och viktigt ! Att bli manipulerad är rejäl misshandel !! A kommer inse men det kan ta tid.. kram :)
Esmaralda

13 <3:

skriven

Godmorgon.
Tack älskade Es för svar om M häromdagen.
🙏🙏💕
Ska försöka att inte bli upprörd och låta henne få mig till det. Kan du se varför hon håller på som hon gjort i sommar ?
Vill hon mest retas med mig och göra mig svartsjuk eller är det mycket känslor kvar för A hon har ? Lite avundsjuk med kanske. A har sagt att han aldrig vill ha tillbaka henne men ändå svarar han när hon skriver ngt..
Kram

Svar: Jag ser inte varför hon håller på som hon gör.. men du bör nonchalera alltsammans och sätta dig över.. då avtar det.. kram :)
Esmaralda

14 Anonym:

skriven

Blev filler i kindben förstörda igår av den andra behandlingen i ansiktet ?
😥

15 Jennifer:

skriven

Godmorgon finaste Esmaralda. Misshandel är hemskt oavsett vem som blir utsatt för det. Då jag jobbade i Afghanistan arbetade jag med ett skyddshem för kvinnor och barn, hörde de mest horribla berättelser från kvinnorna om vad de utsatts för. En man hade tänt eld på sin fru, en annan kvinna hade blivit knivhuggen 17 gånger i magen och ryggen av sin bror.

Fina Esmaralda, jag känner mig plötsligt så vilsen. Hela livet har jag trott mig veta vad jag vill göra - just att arbeta med biståndsarbete - men nu känner jag mig osäker. Jag har bra arbetserfarenhet och tycker själv att jag är kompetent och kunnig, men det känns som om allt går till spillo i nuvarande arbetet.

Borde jag försöka kämpa på i den bransch jag trott mig vilja jobba inom, eller borde jag pröva på något helt nytt?

Men vad det helt nya kunde vara har jag ingen aning om.
Kram,
Jennifer

Svar: Ja ibland är våldet ofattbart ! Jag arbetade också med kvinnor men i Kosova efter kriget och fick höra en hel del om grymt våld. Jag tror inte det är fel om du fortsätter din tankeprocess i ett brett spektrum... i tanken kan du leka med alla möjliga jobb och du kan komma fram till någonting annat och nytt... kram :)
Esmaralda

16 Anki:

skriven

Godmorgon Es
Har varit förskonad från misshandel men var tillsammans med en kille som gärna utövade "makt" när han var full ,vilket säkert kunnat utvecklats till misshandel ...tur man kom ur förhållandet i tid.

Något som inte kom i tid var paketet till sonen...suck... Inlämmningsstället hade gjort ngt misstag och skickat det till växsjö....

Oktober redan så fort det går

Kram Anki med flock

Svar: Ja, somliga relationer spårar fel rätt tidigt och i ett tidigt skede är det ju lättare att lämna. Vilken osis att inte paketet kom fram som det skulle... kram :)
Esmaralda

17 Misstjejen:

skriven

Hej

Har börja märks och känna på en känsla att en viss har trodde att jag har koll på viss grejer. Exempel två personer pratar om något privat eller skriva på något i datorn som rädd att jag ska ser.

Jag undrar bara varför dom tror så men jag vill gärna berätta för dom att jag har annat att tänker som varje sekunder. En personen som jag tänker på så oftast. Men jag kan inte ändå berätta för dom.

Jag hoppas ju dom ser och förstår att jag är inte intressant av vad dom gör och pratar än min relation till den person.

Det gör dom inte väl?

Ha det bra

Svar: Nej det tror jag inte att dom gör, kram :)
Esmaralda

18 💕 Zoey 💕:

skriven

God morgon Es!
Då var det över, igår kväll kl. 22:03 tog älskade mormor sitt sista andetag 😢💔 Även om jag vet att hon har de bra där hon är just nu och jag vet att det var exakt detta hon ville så är de en stor sorg för oss alla just nu. Blir en tung dag. Grät mig själv till sömns i natt - blev endast 6h sömn. Tror min ena morbror kommer till oss idag. Han satt med mormor tills hon tog sitt sista andetag. Svårt att fatta att hon är borta... 😢💔
Trodde det var mammas begravning jag skulle få gå på och nu blir de mormors. Om jag hade fått bestämma hade jag inte velat gå på någon av dom. 😢💔 Kram Zoey 💕

Svar: Där är så sorgligt när en närstående går över... jag vet ! Du får försöka trösta dig med att nu har hon kommit hem till Alltet och hon mår hur bra som helst, styrkekram
Esmaralda

19 Lotta:

skriven

Så viktigt ämne. Eftersom våldet känns "normalt" är det ju svårt att lämna. Och i synnerhet om man är så nedbruten, då är det svårt att känna att man skulle kunna klara sig på egen hand, även om det kanske inte finns en hotbild på det sättet. Jag tror att den psykiska misshandelns spår sitter kvar, kanske hela livet, emedan den fysiska läker på ett annat sätt. Svåra grejer det här, men jätteviktigt att det kommer fram och resoneras kring.

Kram L

Svar: Ja det är svårt.. men viktigt att man pratar kring... kram :)
Esmaralda

20 Jeanette:

skriven

Jag är ett offer.
Min så kallade mamma slog mig konstant och mobbade mig. Min morbror utnyttjade mig sexuellt och mina barns far misshandlade mig.
Jag har inte anmält någon, orkade inte. et tog över 30 år innan jag vågade säga något och det var till psykologen och då bröt jag ihop.

I natt drömde jag att det kom fram att jag är lesbisk. Drömmen var så verklig! I verkliga livet är jag inte det, undra vad det kan bero på.

Hoppas du har bättre väder än jag, dimma och regn dag ut och dag in.

Önskar dig en underbar dag!

Svar: Vad bra att du till sist kunde berätta om vad du varit utsatt för. Din dröm ser jag dock ingen förklaring till.... kram :)
Esmaralda

21 <3:

skriven

Tack för ett bra inlägg!
Hmm, tjejen på M ignorerar mig fortfarande.. Vad handlar det om? Är hon verkligen avundsjuk på mig?
Söker hon uppmärksamhet?

Svar: Ja, lite avundsjuka finns det... men du ska inte bry dig, gå vidare bara... kram :)
Esmaralda

22 Hm:

skriven

Hej Esmaralda
Usch vilken misshandel psykiskt och fysiskt

Ser det ut som att jag kommer umgås något mer med hans familj efter det här ?
Kram

Svar: Inte på det sätt som varit, kram :)
Esmaralda

23 Michaela:

skriven

Nej tack och lov!! Men jobbat med dessa kvinnor. Horribelt!

Usel natt. Kan inte sova när det är fullmåne och så nerver inför ortopedbesöket strax.

Ha en bra dag!
Kram

Svar: Lycka till hos ortropeden nu, kram :)
Esmaralda

24 Skorpan:

skriven

Nej tack o lov har jag inte råkat ut för något sådant. Har kanske haft tur o hoppas på det i fortsättningen också. Hört har man ju om dem som blivit slagna o förundrat sig, men det är nog som du sägwr Es, inte lätt att gå ur förhållandet ändå. Tur du hade ruter i dig gällande pojken som kom på besök. Du är verkligen en kvinna med ruter i Es!

Skulle behöva lite av dina tag hos mig själv Es. Nå jag trampade chefen på tårna igår o fick höra om det idag, lät dock bli att svara på hans samtal då han ringde utanför arbetstid. Handlade om en annons som kom un försent o jag hade förvarnat ombrytaren o den rymdes med utan större problem, service för våra medlemmar alltså, men nej så gör man inte... Medger att jag har svårt att ta skeden i vacket hand här ;). Är det något dylikt fortgående mankemang som får mig att byta jobb i framtiden eller är det någon annan orsak,vad tror du Es? Borde kanske söka nåt redan nu...

Ha en bra dag!
Kram Skorpan

Svar: Ibland har man ruter i sig och ibland inte.. men är ju hela tiden på olika platser i livet ! Ta ett bra snack med chefen... just att prata kring det som går fel känns viktigt, kram :)
Esmaralda

25 Alex:

skriven

Hej Esmeralda
Undrar igen om min vän J och om hon mår okej och hur Jon tänker kring vår vänskap?
Tack!

26 Lady Grey:

skriven

Jag tycker kvinnorna får skylla sig själva. Det är bara att gå vid första slaget/misshandeln. Fattar inte att det ska daltas med dem som är så korkade, rent ut sagt. Ha en bra dag därute alla.

Svar: De som inte har insikt, de säger som du att man får skylla sig själv för man kan ju lämna. Men det är mer komplext än så. Och om någon är korkad så är de snarare du... hade det bara varit att gå vid första slaget så hade alla gjort det... kram
Esmaralda

27 SolBritt:

skriven

I mitt första äktenskap blev jag misshandlad regelbundet. Jag var hemma med tre små barn och kunde inte försörja mig själv och hade fått nött in av honom att utan honom klarar varken jag eller barnen oss. Jag fick behandlas vid fem tillfällen på sjukhus och vid sista tillfället fick jag prata med en duktig kurator och jag anmälde och tog inte tillbaka anmälan vilket jag sedan var väldigt stolt över. Jag bodde en period i skyddat boende och han jagade mig och hotade döda både mig och barnen. Nu är det många år sedan men det dröjde flera år innan han släppte sitt grepp. Kram

Svar: Bra att du till sist gjorde slag i saken och kunde börja ett nytt och bra liv.. du gjorde inte bara dig själv en tjänst utan barnen också ! Var stolt över dig själv ! Kram :)
Esmaralda

28 Dalkulla :

skriven

Jag var 23 år och hade flyttat hemifrån när jag efter en tid träffade en kille som hela tiden visade en vänlighet som, en tid senare visade på något helt annat.

Han hade lånat singelskivor av mig samt 30:- som jag bad få tillbaka. Han satt på min diskbänk när han hånfullt talade om att det tänkte han behålla.

Hans hånfullhet resulterade i att jag höjde handen och skulle drämma till honom men, jag hann inte längre än så förrän han greppade min skjortkrage och vred om så pass att luften började tryta, nästa slag blev i magen med knuten hand ca tre sådana, därefter for jag in i dörren och ut i trapphuset, handtaget trycktes ned.

Hade inte grannen under kommit till undsättning, vet jag inte än i denna dag vad som hade blivit av allt det. Killen var uppväxt i ett religiöst hem, dom är tar mig fan värre än allt värst.

Det är vad jag råkat utför. En vidrig händelser som nog aldrig släpper helt. Efter första slaget ska man gå, eftersom det kommer ett andra slag och, ett tredje osv.


Kram

Svar: Ja minnet av en sådan händelse sätter sig, den saken är klar... kram :)
Esmaralda

29 Läroliv:

skriven

TACK snälla du för svaret.

KRAM

30 AnnaK:

skriven

Provar igen om du ser något om vem som skickat blommor till min kompis? Verkar det vara någon hon känner eller nåt pervo typ?

Kram 🤗

31 Tingeling :

skriven

Tack... Jag tog åt mig av ditt svar och blev lite berörd och ledsen. Mycket har jag lyckats förtränga och gått vidare med, men just den stunden har legat kvar lite. Jag är dock starkare idag. Har själv inte blivit misshandlad som tur är. Om det händer min dotter skulle jag bli galen och rabiat.

Fortsätter ta det lugnt. Simmade igår. Idag har jag städat, och ska ligga på spikmatta och i massagestol. Plugga lite. Tack för svar om att jag har chans till nytt jobb nästa år innan sommaren, ska hålla utkik i början på nästa år!

Detta år har varit bra för mig, trots Corona. Känner att jag hittat mig själv, gått vidare med väldigt mycket och är på en annan nivå. Så nästa år kan vara ytterligare ett steg i rätt riktning. Det är just jobbet som har hängt över mig lite, vill därifrån.

Kram!

Svar: Du är helt och hållet på rätt väg, kram :)
Esmaralda

32 En Ängel med stort hjärta :

skriven

Gomorron Es!

Intressant men inget man inte redan visste. Ja jag tillhör en av dem, men jag lämnade honom i tid!

En fråga
Jag stod nyss i köket o gjorde frukost då från ingenstans kom ett ganska stort vitt kuvert Adressat till mig o min sambo. Två röda hjärtan❤️❤️ var ritade vackert utanpå. Öppnat men ingenting i jag tyckte jag kände igen handskriften min Älskade dotters 💞 Det kunde inte komma nånstans ifrån av sig själv!!! Är det ett rop på hjälp, budskap eller vad ville ”nån” visa? Jag har smsat henne men inte fått svar, kan bero på att hon pluggar o är upptagen med det.

Snälla rara jag ber om ett svar från dig🙏💜

Svar: Jag ser att brevet kom från någon du känner väl, men kan inte säga exakt från vem, kram :)
Esmaralda

33 Michaela:

skriven

Tack Es! Det gick bra. Ortopeden är en söt äldre herre som är så mån om en. Vi beslutade att inte operera då risken finns att det blir ännu sämre då man måste skära av en del av senan i armbågen mm och det vill jag inte. Vi kör vidare med kortisonsprutor ett tag och träning av armen och hoppas att det ska bli bättre. Bra blir det aldrig igen men bättre kan det bli så hoppas!! Och så måste jag ha ett lugnt jobb för får jag ytterligare en smäll så kan senan gå av och då måste jag opereras vare sig jag vill eller inte. En riktig soppa men kämpar vidare!

Och så är jag ju nyfiken vad han tänkt på efter att vi sågs? :)

Kram från en trött Michaela

34 Moj:

skriven

Hej Esmaralda
Verkar någon man vara påväg in i mitt liv?
Ser du tvåsamhet?
Kram

35 Helle68:

skriven

Hej.. Jag har tyvärr levt i destruktivt förhållande i 19 år och det var i slutet då han blandade in barnen i sina hot som jag äntligen tog mig ur det.. Hade redan mycket i bagaget sedan barndomen då jag träffade mannen, så det var för mig ett helt "normalt" beteende.. Har efter det märkt att de män jag träffar har liknande beteende och därför väljer jag nu att leva helt ensam.. Kram

Svar: Ja man har en tendens att upprepa sig och falla för de partners som är fel... men man kan rannsaka sig själv och försöka se varför, och då kan man vända på skutan, kram :)
Esmaralda

36 Moms:

skriven

Hej E!

Visst döljde K något igår? Jag såg det själv men känns som han försökte manipulera mig och säga att jag är den dåliga och inbillat mig. Är han pålitlig?

37 Skorpan:

skriven

Tack Es!
Ja nu vet jag ju vad som gick fel o att tala med chefen idag är ingen god ide', vi får liksom inte ihop det. O hur säger man åt sin chef att det är hans jobb att göra, sånt som han "rullar över" till mig? Undrar just hur länge han kommer att sitta på sin post? Lönen är ju nog bra o blir ju bra pension då förstås. En annan sitter med usel pension o vet nog inte hur jag ska klara av allt ekonomiskt den dag jag blir pensionär om jag nånsin hinner få min pension ens ;).
Kram Skorpan

38 Pia1:

skriven

Inte personligen, jag fäster mig inte så hårt vid dem att jag tar skit, de får gå ganska snabbt om de försöker. Men min barndomsvän... Blev nyligen mördad av sin Psykopat 💔

Åkte 22 mil enkel för bedövning igår men den var slut, ont idag... I övrigt hade läkaren själv uppmärksammat röntgenmissen och vill ju försöka igen, oklart om det hjälper 😑 men det verkar som att även han hellre vill att jag opererad utomlands, såg lättad ut för det beslutet och hjälper med ansökan om han ens har rätt till det.
Känner mig döende av ren smärta och vill inte mer... Då sade han något som fick mig att längta efter framtiden, kanske mest på skämt men att jag lär dem alla nya saker och det är ju precis vad jag vill! Tänk om...

39 AnnaK:

skriven

Det löste sig med kompisens blommor....var ett pervo 🙄

Frågar istället om han dröjde sig kvar lite idag för att jag var där eller är det bara önsketänkande 😂

Kram 🤗

40 Agnes:

skriven

Män blir oxå misshandlade...men se, det ska man inte prata, nej, inte ens tro på, att det sker, för det är minsann kvinnors speciella område, o gu´nåde om nu männen tar "sig friheten" o klampa in på detta "öronmärkta" område som nu kvinnor ser sig äga.

Blir jävligt trött på det enögda inom detta. Kan män bli misshandlade inom en relation? Nej, säger dessa jävla feministloppor, för det är bara män som slår kvinnor...män är svin, förövare, whatever....för kvinnor är minsann både jungfruliga, oskyldiga o speciellt "offer"....

Min son levde i en relation i 10 år med en liten söt o charmig kvinna. Hon sågs som den det var synd om, för min son, ja, han var ju både burdus, otrevlig o styrde sin familj med järnhand...kort o gott...det var faslig synd om kvinnan, som nu hade ett litet helvete i relationen enligt andra. För att nu inte tala om hur de stackars barnen hade det...dessutom med tanke på hur sonen såg ut, så "visste" man ju att han var en buse som nog utsatte familjen som allt det KVINNAN sade hända o ske.

De det inte visste, var att kvinnan är narcissist. Som gärna slog både man o barn när hon kände för det. Det tog 7- år innan jag insåg vad som pågick, och på slutet så drog hon sig inte för att klappa till även mig.

Polis, säger nig? Visst....de skrattade när sonen till sist anmälde med hjälp av bilder. 3 polisanmälnigar har blivit nerlagda, en från mig, o 3 orosanmälningar till socialen setts som "onödiga" av dessa kvinnor som nu jobbar med barn. 1 av gångerna blev kvinnan på soc så störd av sonen, så han anklagade honom för att hakränkt henne....men hon visse inte för vad, men då han var en man så blev hon kränkt av det.

Polisens svar på misshandeln av sonen..."Lite gruff inom familjen får man räkna med"...att sonens mor blir slagen? "Säkert ngt som mest skett i farmoderns, alltså min, fantasi enkom som ett utslag av att farmodern tagit sonens parti". Inget att bry sig om. Polisanmälan nedlagd.

Att som man ha en relation med en kvinna som är manipulativ o narcissistiskt lagd, är förenat med fara för psyket. Barnen far illa o omgivningen förstår ingenting.

Summa summarum är att kvinnas korthus nu fallit isär, på bekostnad av man o barns psykiska bekostnad. Hon styr till viss del fortfarande med sina infall men nu har de flesta vänt henne ryggen, då även de upptäckt att hon manipulerat dem.

Det har tagit ca 2 år för sonen att få lite av sin ära tillbaka. Barnen bor hos honom, o umgås med sin mor,"när hon har tid"...vilket blir ca 1, eller 2 dagar/mån.
Båda barnen har sina problem, som är kopplade till uppväxten, då de bodde i en "kärnfamilj",. Jag har insett, att ingenting förändrats sedan 70-talet när det kommer till "det sociala". Det enda som är annorlunda, är de fina orden om att respektera de som hamnar i socialens kvarnar.

Då jag vet att endel här tar minsta tillfälle i akt att spy ut sin eget mående på vad jag skriver...jodå, jag är fullt införstådd i att det kan kännas så mkt "bättre" för er som nu inte mår så där fantastiskt bra, att hyvla av mig "lite granna bara så där" så vill jag påpeka, att jag är FULLSTÄNDIGT införstådd med alla kvinnor som har et litet helvete. Jag är även FULLSTÄNDIGT införstådd med att kvinnor dör i relationer med män.

Men kvinnors våld, glöms lätt bort...likväl som att det finns våld i samkönade relationer. Och jag antar att de måste ha ett ännu större besvär med att "övertyga" än vad nu min son haft, o fortfarande har.

Sonens bok om detta kommer att komma längre fram, när barnen vuxit upp.

Ha det bäst, alla, o må väl!

Kram!

Svar: Självklart kan män bli misshandlade och bloggämnet i morgon kommer handla om just detta. Sonens bok ser jag fram emot, den behövs sannerligen ! Kram :)
Esmaralda

41 Browallia :

skriven

Det är lite lustigt hur det ibland faller sig att bloggen har samma tema som det jag tänkt fråga dig om den dagen :)

Jag är så tacksam för att du öppnade ögonen på mig för ett par år sen för att mannen jag träffat under flera år har samma beteende som min narcissistiska mamma. Det är verkligen inte bara att lämna, trots att vi inte har bott tillsammans har jag gjort slut och gått tillbaka till honom om och om igen genom åren efter att ha hittat på den ena dåliga ursäkten efter den andra för hans beteende, det lät ju så bra i mitt huvud. Istället började jag ösa ännu mer kärlek över honom i hopp om att det skulle göra att han skulle bli den charmiga omtänksamma man jag föll pladask för på första dejten men det ledde bara till ännu värre kränkningar.

Jag lever efter det gamla slitna ledordet "När det är som mörkast står ljuset som närmast"

Jag förstår inte hur det gick till, kanske var det någon från andra sidan som grep in?
I helgen fick jag en rejäl "wake up call" en känsla av att någon ville varna mig. Jag fick ett kort mess av mannen, bara några enstaka rader men som gav mig kalla kårar då det gick upp för mig att han saknar förmågan att känna empati. Mina känslor gick från kärlek till avsky på en sekund. Det som chockade mig var hur blind jag har varit i drygt sex år utan att lägga märke till denna obehagliga sida som han döljt bakom sin mask trots att varningssignalerna funnits där hela tiden. Jag har inte svarat på det han skrev och har inte bestämt mig än för om jag ska göra det eller lägga locket på och lämna honom i ovisshet utan någon förklaring.
Jag känner mig fri från de känslomässiga handbojorna och känner ingen separationsångest. Nu har jag undkommit två narcissister så fasan är ju att hamna i klorna på en tredje men jag tänker inte låta den rädslan hindra mig från att våga lära känna nya människor. Kommer jag vara mer uppmärksam nästa gång jag möter en narcissistisk person?

Nu blev det en jättelång kommentar, det bara rann ur mig. Önskar dig en skön höstdag, helt galet att det redan är oktober!

Kram B.

Svar: Nu har du lärt dig.. och du skulle aldrig falla för en liknande man igen... du kan se igenom detta ganska snabbt, luttrad som du är... kram :)
Esmaralda

42 Bbv:

skriven

Bryr M inte sig om det som hände i helgen? Eller kommer han försöka kontakta mig snart?:)

Kram ha en fin dag

43 Kristin:

skriven


Huff!! Ille for de som blir utsatt for slike typer.
Dessverre er det nok mer av det enn vi aner.

Lille Virus er en liten tøffing. Oppdretteren ville ha inn et litt tøffere temperament, noe hun har fått til. Dette håndterer jeg bra.
Det jeg ikke er så glad for, er at han spiser det meste av jord, røtter, kort sagt det han finner. Han har blitt noe flinkere med steinplukking, men glimter til innimellom. I går da han kom inn, så jeg at han tok med en stein utenfra. Den lille luringen løp rundt her med lukket munn lenge, som om han ikke hadde noe, og plutselig spyttet han den ut og begynte å leke med den. Jeg fikk avledet han, og ga noe annet.
Jeg må jo si at jeg blir rimelig engstelig over alt han spiser ute. I hagen har jeg plukket mesteparten av sopp, slik at han ikke skal ta de.
Vil dette gå bra, slik at han ikke spiser noe han kan dø av?
Det er dette jeg er redd for. Ellers mestrer jeg han bra.
KRAM!!

Svar: Ja Virus, lever upp till sitt namn :) Envis och tuff och ger sig inte i första taget - men detta tacklar du lätt, hundvan som du är ! Han vill stoppa allt i munnen och det kan vara ett elände. Men det försvinner med tiden.. och jag tror inte han får i sig något dödligt. Kram :)
Esmaralda

44 Silvertassen:

skriven

Kära Es!
Jag undrar om du kan se om mina framtida barn kommer heta generations namn från både min och min m2b sida eller bara från ens sida? Kram ❤️

45 Agnes:

skriven

Visst har även jag varit korkad tillräckligt med att låta en man inbilla mig saker.

För att inte tråka ut er med en massa dravel, så är mannen i dag svensk medborgare. Med min hjälp. Han kom hit med falska papper från Syrien, som gör honom 6 år yngre än sin faktiska ålder. Han bor i den lght jag ordnade åt honom o han har god ekonomi med hjälp av det arbete jag lade ner på den verksamhet vi skulle driva tillsammans.

Att han är sexmissbrukare o narcissist, tillika ytters manipulativ...inget jag trodde mig själv om att råka ut för, men så blev det.
Hans förtjusning för unga kvinnor fanns där, men jag trodde som sagt att jag var för bra för att bli bedragen. Hans förtjusning finns nog kvar, vad vet jag, då jag har placerat honom i hjärnans farstu...han har funnits i mitt liv, men gör det inte längre.

Jag vet inte vem han är, med tanke på hans bakgrund. Ser äktenskapet med honom, som att ha varit gift med en Fantom.
Tror att han i grund o botten inte har ngn som helst moral, utan är kapabel till vad som. Känslor är inget som intresserar honom, om det rör andra, då han är den viktigaste personen i sitt liv.

Kommer ihåg att jag tog upp här att jag sett honom med yngre kvinns, som jag tolkade som "escorter" o då tyckte ngn här att det var fantastisk roligt att mitt ex valde yngre kvinnor, med tanke på att jag ju var en gammal kärring, så det var rätt åt mig att mitt ex nu valde det rätta, alltså yngre kvinnor...det där med att ha behov av att avreagera sig på ngn lämplig som behöver ett sanningens ord, kanske? *visslar*

Men si, universum, jag har fattat o nu väljer jag att vara singel! Att lita på en man, o specifikt nu män som kommer från andra delar av världen än just min lilla ankdamm, är ett big NO-NO hos mig. Ge en dylik man lillfingret o vips, så har han tagit ett fast grepp runt både ryggrad o plånbok!

Egentligen...spela roll vilket ursprung en man har...i min värld så är en mans enda syfte i umgänget med en kvinna, att själv må bra.

Jag väljer att vara fri!

Kram!


Svar: På falska premisser kan aldrig en relation fungera och att bli lurad känslomässigt är bland det värsta lur man kan råka ut för !! Och det kan hända alla. I alla fall en gång. Kram :)
Esmaralda

46 smulan:

skriven

Tack för svar innan, känner mig så hopfull.
FRågade pendlen och fick ett ja. Så hoppas, hoppas.

Svar: Jag hoppas också !! Kram :)
Esmaralda

47 Gemini:

skriven

Ännu en påbörjad relation gick i kras. Listan blir längre längtan starkare. Jag har en utmattningsdepression. Insomnia. Kan inte jobba. Påbörjat en stark behandling mot en åkomma och skulle i nuläget vilja kalla mig för ett VRAK. Mmm hösten 2020 tar mig med storm... har iaf en ny lägenhet och en ny soffa som luktar kinaplast :))))) nån ljusning i sikte i denna totala misär?

Mvh vraket

Svar: Ja det finns rejält ljuse i tunneln. Nu ett tag känns det eländigt men jag lovar, det ljusnar och positivt kommer din väg... kram :)
Esmaralda

48 Hanna :

skriven

Finns jag kvar i Eriks tankar?
Eller har jag förstört allting?

49 HS:

skriven

Viktigt ämne. Tack och lov har jag aldrig blivit slagen.

När jag var på utbyte i Spanien hade jag en stalker. Vi rörde oss i samma område på dagarna. Han kom fram säkert vid tio tillfällen och frågade efter telnr och om jag ville ta en fika, jag sa nej varje gång men på det svenska "snälla och artiga" sättet. Den här killen var sydamerikan och de kan vara ganska macho ibland.

Jag tog det inte på allvar förrän jag en mörk kväll var på väg hem från gymmet, och han smög sig på mig bakifrån i ett folktomt gathörn. Jag blev livrädd och skällde ut karln efter noter på spanska. Vid det laget hade jag varit i Spanien ett tag och pratade flytande spanska. Det enda jag lyckades tänka var att jag måste bli av med honom så att han inte såg vilken portuppgång jag bodde i. Han kom av sig och lommade iväg. Än idag vet jag inte vad han egentligen ville den gången, om han ville se var jag bodde eller om han hade tänkt överfalla mig.

Efter den händelsen ser jag alltid bakom mig när jag går ute på kvällen och min skyddsängel går bakom. Med män som inte respekterar ett nej tack får jag direkt en varningsklocka och avslutar kontakten omedelbart.

Kram

50 Helena Ir:

skriven

Agnes, jag slutar aldrig att förvåna mig..så någon på denna blogg skrev detta till dig. Säkert så var det någon som precis som du skrev behövde avreagera sig..men fy fan vad ruttet!

Kram

Jag har träffat både manliga och kvinnliga personer med narcissistiska drag. Så om någon tror att kvinnor skulle vara av det mildare könet ..

Och till dig som tycker att de som råkar illa ut p g a av dagens bloggämne, får skylla sig själv. DU har verkligen lite innanför pannbenet..!!

51 Silvertassen:

skriven

Kära Es!
Jag undrar om du kan se om mina framtida barn kommer heta generations namn från både min och min m2b sida eller bara från ens sida? Kram ❤️

52 Helena:

skriven

Hej Ez!

Nu är jag vilse i pannkakan. Jag har varit hemma och arbetslös i en månad nu, sökt massa jobb och doktorandjobb men utan framgång och funderade istället på att bli lärare och söka kompletterande lärarutbildning till våren. Nu visar det sig att jag kanske inte ens har tillräckligt med poäng för att söka denna utbildning. Så jag vet verkligen inte vad jag ska göra och känner mig ganska dålig som inte lyckas med något av alternativen.. :( kommer denna soppa lösa sig snart?

kram

53 <3:

skriven

Hej kära Es, glad att jag kom bort från G. Tror inte det förhållandet hade slutat så väl för mig om vi fortsatt tillsammans Svarar inte när han ringer eller smsar. Känns som en sten fallit från mitt bröst. Mindre oro och stress utan honom i mitt liv.

Ser det ut att bli en bra weekend i Stockholm. Känner mig så rörd att A bokat så mysigt till oss med svit tre nätter. Får köra så Covid safe som det går. Ser han också fram emot att åka. Kommer resan föra oss närmare varandra ? Något speciellt jag ska tänka på ? Känns bra i hjärtat att ha en kille som säger att jag är fin på morgonen när vi vaknar och aldrig klagar på mitt utseende. Han säger att jag är vackraste tjejen han haft och aldrig glömt bort mig under åren vi var ifrån varandra.
Kram

Svar: Bara ni tar det lugnt med alkoholen så tror jag det blir bra... kram :)
Esmaralda

54 Camilla:

skriven

Hemskt ämne och hemskt att se att många i bloggfamiljen varit drabbade. Min ex man slog i dörrar och väggar samt höll på och gasade när vi åkte bil för att skrämmas. Långt ifrån kul men får vara "glad" att han inte la handen på en i alla fall.

Finns hon lite i tankarna fortfarande eller är det passerat?

Kram till alla och ha en fin kväll.

Svar: Tur du tog dig från den relationen. Lite finns hon i tankarna, kram :)
Esmaralda

55 Mirre:

skriven

Menade ju fysisk* misshandel i mitt tidigare inlägg.

Ja, manipulationer kan ta knäcken på en och jag tror att det har gjort det redan, men inte hela vägen ut och kanske hade det gått ännu längre om jag hade tillåtit det.
Detta är en man som hela tiden nämnt hur speciell jag är, att han inte tycker om människor men hur mycket han tycker om mig.. För att i nästa stund inte svara på mina meddelanden, inte höra av sig på flera dagar. Och när han väl gör det, låtsas han som ingenting. För att sedan säga att jag inte borde ”tillåta mig själv” att bli ledsen över hans beteende. Helt galet. Jag borde satt stopp för detta manipulativa beteende direkt men det är alltid svårt att stå på sig när det kommer till människor man faktiskt tycker om även om de behandlar en fel. Man tycker om dom så mycket och hoppas att det ska förändras, bara man ger det lite tid. Och för att inte tala om alla ursäkter man hittar på för dom..

Du har rätt Es, man ska inte ha förhoppningar på sådana människor. Men av ren nyfikenhet undrar jag bara om hur stor chansen är att han hör av sig till mig? Försöker få mig en bild av hur han tolkade det jag skrev. Om han tolkade det som ett direkt avslut och släppte mig snabbare än vinden? Eller om han bryr sig och funderar över det som hänt..

Kram💛

56 Jossan :

skriven

Min syster är i ett destruktivt förhållande. Men vi kan inte göra mer än vad vi gjort och hon försöker lämna själv men det går inte...

Torsdag är och jag tar helg... Eller ja hur mycket helg blir det när jag ska ha tenta imorgon... inte så roligt men det näst sista som jag har att göra innan jag kan ansöka om min legitimation.

I helgen ska jag till T och ha en mysig helg. Ska sova hos honom första gången. Läskigt. Men det känns som vi kommer sova mycket mer tillsammmans nu. Jag ska fråga honom om han vill vara min ju.. men hur frågar man det? 🙈

Drömde om S inatt. Blir så trött på att drömma om honom...

Jag är så rädd att få Corona.. Hur stor risk tror du det kan vara att jag blir smittad?

Kram

Svar: Känns viktigt att du kan fråga honom om precis vad du vill och bara vara dig själv... kram :)
Esmaralda

57 Anna E:

skriven

Kommer hon grannen vägg i vägg att flytta härifrån snart?

58 AnnaK:

skriven

Inte var det väl pga mig han dröjde sig kvar lite? Önsketänkande kan jag tänka för någon i hans liga tittar inte åt såna som jag 😂 Han gav lite energi för en stund iaf 🙂 Den är helt slut och jag vet inte hur jag ska få tillbaka den.

Kram 🤗

59 Anonym:

skriven

Jag har erfarenhet av våld tyvärr. Jag har blivit misshandlad fysiskt och psykiskt av mitt ex och har anmält honom med. Har faktiskt aldrig tagit tillbaka en anmälan jag har gjort. Det tragiska är däremot att man inte riktigt får någon hjälp. I Sverige har jag anmält honom för det han gjort och ingenting hände. I grannlandet har han gjort saker mot mig med och det togs till och med till tingsrätten där jag vann mot honom. De brott han gjort mot mig var dock 10 ggr värre i Sverige.
Att anmäla och lämna tar kraft och kräver mod och sedan står man ofta där ensam utan att samhället bryr sig. Det är skrämmande att mänskor får behandla en hur som helt utan att det blir konsekvenser.

En gång i Sverige fick jag vara på kvinnojour och bo där över natten. Jag hade inte gjort någonting utan det var mitt ex. Ändå var det jag som fick sova bakom lås och bom i ett lägenhet som hade galler på fönstret och där man inte kan gå utan lov. Det var för min trygghet ja men kändes som ett fängelse och att det var jag som frihetsberövades när det borde varit någon annan istället.

Lätt är det inte och att få hjälp av någon som verkligen förstår är svårt. Och även om man ofta blir misshandlad inom hemmets dolda väggar där ingen ser är de få som ingriper om det skulle bevittna det i verkligheten. Den enda jag minns som lagt sig i var en pojke i lågstadieåldern som faktiskt är den enda som modigt nog frågat om jag behöver hjälp.


Svar: Har man inte släkt och vänner i en sådan situation så kan det vara svårt. Man är nog aldrig så ensam som just i en sådan situation, kram :)
Esmaralda

60 Louise:

skriven

Mycket viktigt ämne. Har en kompis som blev misshandlad av sin man under hela äktenskapet. Krävdes ett mordförsök,brännskador av tredje graden,koma i 2 veckor för att hon skulle skilja sig.
Tyvärr är det många som råkar illa ut i sina förhållanden. Jag och mannen har haft våra diffuser och har väl fortfarande. Och tiden får se vad som händer.
Finns en grupp på Facebook som heter Women to remember.

Just nu känner jag mig som det svarta fåret i min släkt. Jag tycker jag har misslyckats totalt.
Inget jobb,utbildning som jag aldrig blir klar med, jävla socialen på halsen(vill helst inte skriva om varför), problem med dotterns skola som verkar ta mobbarens sida(har varit lugnt idag). När jag tittar på min omgivning hela min familj har jobb och har jobbat sedan tidig ålder( jag är stolt över mina systrar för de har kämpat),mina kusiner är framgångsrika har hus och allt sådant. När jag tittar på mig själv igen bor vi i en sleten lägenhet där jag inte ens trivs i ett jävla ghetto där man inte vet när gängen får för sig att skjuta på varandra.. Sitter fast med en massa skulder så vi inte kan ta oss här ifrån. Fick även avslag från bemanningen i Lund.
Allt jag vill är att få ett jobb och att jag ska kunna börja betala av mina skulder. Att bli av med socialen och att de lägger ner sin jäkla utredning.

Vad har jag gjort för fel för att ha det så här? När kommer det lossna med jobb? Kommer det ett snart?

Ha en fortsatt fin kväll och tacksam för svar. Kramar

Svar: Sök även sådant som du egentligen är överkvalificerad för... jag förstår inte heller varför det ska vara så svårt med jobb... du har massor att ge så tappa inte sugen, även om jag förstår hur motigt det är.. kram :)
Esmaralda

61 Lydia💕:

skriven

Har aldrig blivit slagen eller misshandlad men alltid träffat killar som bestämmer över mig det är väl det enda att man inte har fått självförtroende men det håller jag på att bygga upp igen sakta men säkert .
Frukost med min arbetskompis på lördag hos mig kan det vara bra eller blir det fel då han är inte riktigt klar ännu med sin skilsmässa och dom löser bostäder åt sig nu men han gör mig knollrig i huvudet alltså jag blir varm bara han pratar med mig känns konstigt
Lydia💕

Svar: De är på gång att skiljas och du kommer inte i vägen så gör precis det du känner för... men bind dig för hårt med en man som under en tid kan behöva sin frihet, kram :)
Esmaralda

62 anonymus:

skriven

96 sprang jag från mitt hem, där jag bott i 25 år, fostrat 3 pojkar som numera är män med egna familjer. Eller ja, jag sprang ut till min bil och körde därifrån. Hade tagit med mig ett par rena trosor och tandborsten. Det var vad som fanns i mitt huvud. Han slog mig aldrig, åtminstonde inte med händerna. En gång slängde han en stövel på mig och en gång en djuptallrik, som föresten gick i flera delar. Däremot fick jag ta emot mycket verbalt stryk. Jag var inte värd vatten. Jag försökte ta mig därifrån flera gånger, men han övertalade mig att komma tillbaka varje gång. Och varje gång lovade han guld och gröna skogar. När yngsta sonen var 16 år lyckades jag. Men det var bara för att jag kontaktat kvinnojouren så dom hjälpte mig. Ingen visste vart jag fanns på 5 veckor, mer än dom och polisen. Jodå, han kontaktade polisen och dom kollade ju såklart upp kvinnojourerna, men sa inget till honom vart jag fanns, bara att jag fanns och mådde bra, hmmm bra och bra, jag mådde iallafall. Det tog 5 veckor för mig att samla nog styrka för att kunna säga NEJ, jag kommer inte tillbaka. Det tog ytterligare 3-4 månader innan mina söner ville prata med mig. Numera förstår dom, dom var ju med och upplevde allt. Det som gjorde ont för dom var att mamma inte hörde av sig på 5 veckor. Vi har pratat mycket, jag och mina söner. Jag har aldrig sagt ett ont ord om deras pappa och han har aldrig sagt ett ont ord om mig. Så våra söner har oss bägge två och har aldrig behövt välja. Han gifte om sig efter ett år. Med sin ungdomskärlek. För mig tog det fem år. Vi pratar aldrig med varandra, men är inte ovänner. Det finns mer historia där, men den behåller jag för mig själv. Jag lever med en man nu som behandlar mig som den jag är och jag får vara den jag är. Det står inte i neonljus i pannan på män som misshandlar.

Svar: Du hittade styrkan och lite hjälp på vägen behöver man i en sådan situation. Och genom att du lämnade så visade du också dina barn att alla kan skapa den förändring de behöver och är värda.. de förstod det inte då men de gör de nu som vuxna.. kram :)
Esmaralda

63 Tingeling :

skriven

Tack till dig som tipsade om gömda kvinnor på Instagram. Såg att det fanns poddar att lyssna på också. Det ska jag göra. Viktigt ämne.

64 Skorpan:

skriven

Jag lyfter på hatten för er alla starka kvinnor,o män, här på bloggen som haft styrkan att lämna sina destruktiva förhållanden!! Så strongt av er!!

Borde definitivt använda hatta, gillar såna starkt. Kräver lite annan klädsel än gympakläder o gympatossor förstås ;).
Kram Skorpan

Svar: Jag önskar jag hade kunnat ha hatt men jag ser ut som en riktigt gammal tant... kram :)
Esmaralda

65 She :

skriven

Är han oärlig och manipulerande mot mig?
Kram

66 Fjärilen :

skriven

Förstog kanske snart att det var något som inte stämde i mitt förhållande men stängde den dörren för han var ju en så fantastiskt man men sakta bröt han ner mitt självförtroende med att jag var så känslig när han tillrättavisade mig och att jag även missuppfattade det mesta. Har nu flyttat och börjar sakta bygga upp livet igen. Har även börjat intresserat mig för en man i grannskapet, har inte sagt mer än hej när vi ses , nu var det ett tag sedan jag såg honom , tror du att han möjligen tänker på mig? Kram

Svar: Härligt att höra och du har börjat gå längs en bra och rätt väg i ditt liv. Mannen i grannskapet kan vara lite nyfiken på dig men mer än så ser det inte ut att vara, inte just nu i alla fall, kram :)
Esmaralda

67 HS:

skriven

Narcissister och psykopater är inte att leka med, du som skriver att du inte förstår varför personen inte går efter första slaget... du har inte förstått hur manipulation fungerar och hur en normaliseringsprocess av misshandeln går till. Lägg till att personen kanske är ekonomiskt beroende av partnern och de har barn tillsammans osv, ännu svårare att lämna.

Jag har stött på narcissister via jobbet, där är det lite lättare att förhålla sig men om man har råkat bli kär i en är det en annan sak.

Jag dejtade en kille en gång som jag blev kär i. Tror inte att han är helt narcissist men att han hade lite drag åt det hållet. Efter ett halvår kom jag på det hela med manipulation och lögner bl.a. att han var gift och lämnade honom direkt. Väldigt obehaglig känsla av att ha blivit lurad. Men om man inte är stark i sig själv eller inte tidigt ser tecknen man ska vara observant på är det lätt hänt att fastna i nätet.

Kram

Svar: Exakt så är det, ju tidigare i relationen man får varningstecken och kan ta dem till sig, desto lättare att bryta sig loss.. kram :)
Esmaralda

68 Fitnesskillen:

skriven

Hej ez

Jag undrar över en sak, jag får en känsla att det är helt över mellan mig och min tjejkompis, visst jag fick en liten känsla att hon lär höra av sig till mig men sen försvann den känslan, så nu vet jag inte om min känsla stämmer, men det känns verkligen som ett avslutat kapitel mellan mig och henne, får du in om det är avslutat eller att det är så att hon verkligen kommer att höra av sig till mig?

Kram

69 Hej:

skriven

Hej Esmaralda
Har jag rätt i att det inte blivit så bra mellan oss? Har det blivit någon obalans och tycker han så också?
Kram

70 N:

skriven

Hej Esmaralda
Ser du någon man påväg in i mitt liv?
Kram

71 Michaela:

skriven

Blir illa berörd av att läsa alla historier och hur många som har blivit drabbade. Ni är starka som kommit vidare och skickar en stor kram till var och en av er ❤

72 Hej:

skriven

Hej Esmaralda
Har han känslor för mig?
Ser det ut som om han kommer vilja något mer en dag?
Kram

73 ullie:

skriven

jag va oxå ung och vågade inget säga till nån .
det va oxå i den åldern man inte vågar såga ifrån
hade det hänt i denna ålder tror jag inte man tillåtit det så
väldigt bra att ta upp det att prata om så man inte tror man är själv om det


Svar: Ja, många har varit med om övergrepp och oavsett vad man varit med om så är man inte ensam om det... kram :)
Esmaralda

74 Hanna :

skriven

Finns jag kvar i Eriks tankar?
Eller har jag förstört allting?

75 Hanna :

skriven

Finns jag kvar i Eriks tankar?
Eller har jag förstört allting?


-*-.-*-.-*-.((¯`♥´¯)).`*.¸.*´✿¸.•*¨`*•..¸.-*-.-*-

Kommentera /ställ fråga här: