Vännerna....
Vad skulle man vara utan sina vänner ?
Väldigt ensam och ha väldigt tråkigt, skulle jag säga !
En sambo/make, barn & familj kan inte uppväga vänner.
Alla behövs, var och en på sitt sätt.
Jag har några få vänner kvar sedan barndomen. Vi träffas inte ofta men det händer och då pratar vi mest gamla minnen.
Så har jag två sisters in soul, dels ryska Syster och dels Amerikanska Syster !
Ryska syster och jag har haft massa udda upplevelser.
Hon lyckades komma till mig på besök under sovjettiden och det var stort. Hon bodde i en ”closed” stad i Sibirien och det var omöjligt att komma på besök såvida man inte gjorde ett gruppbesök.
Då samlade jag ihop ett gäng på 12 elever från dotterns skola och vips var vi en grupp och vi arrangerade ett skolutbyte.
Jag for dit med alla ungarna som placerades i ryska familjer.. själv bodde jag hos syster och sen kom de ryska skoleleverna på motbesök hos oss och bodde hos varann och syster bodde hos mig.
Så småningom fick jag lov att resa dit på egen hand… jag for iväg och föreläste och bodde hos syster mer än en gång och så åkte jag dit och adopterade min son när han var en vecka gammal. Det var det största ever !
Sen över 10 år är syster bosatt här i Sverige med sina två numera vuxna barn.. hon är bibliotekarie och lever ett vanligt svenskt liv… och hon är nog min allra bästa kompis !
Sen har vi amerikanska syster och vi träffades via en fosterhemssajt på nätet i internets barndom.
Vi chattade dagligen och det föll sig naturligt att hon kvickt kom på ett 2 veckor långt besök… sonen var liten då.. och så far vi till henne.. flera gånger.. tills sonen bestämde att han ville vara hos moster i USA på sina sommarlov.
Så blev det också.
Första gången han åkte dit ensam var han 9 år och ända fram tills han slutade gymnasiet vistades han hos auntie en månad varje sommar.
På så sätt har han också fått egna amerikanska vänner som han besökte senast nu strax innan jul.
Amerikanska syster är underbar, bubblig, skrattig, helt oblyg och väldigt amerikansk. Man blir så glad i hennes närhet.
Hon skulle ha besökt mig i sommar men det satte Corona stopp för.
Sedan finns ju Nettan och vi var kollegor en gång i tiden.. och vi startade upp vår terapiverksamhet efter att vi gått samma familjeterapi utbildning.
Vi slet sida vid sida i vårt företag och samtidigt hade vi himla roligt.
Vi har ju dessutom det mediala gemensamt… numera är Nettan pensionär från sitt ordinarie jobb men inte från den mediala verksamheten.
Vi bor i samma lilla by och träffas regelbundet.. tar ett glas vin hos varann och planerar samarbete… vi har ju rest en hel del både inom och utom landet och det har varit en mix av arbets och nöjesresor. På söndag far vi iväg just på en sådan resa.. till skogarna i Småland.
Nettan är en himla go tjej, ärlig och vill alla väl och dessutom så skrattar vi så bra tillsammans.
I byn finns också 3 familjer som jag och maken umgås liksom familjevis med… det blir parmiddagar och trevligheter
Vännerna i Göteborg, sedan universitetstiden – det är vänner som hängt med länge. Vi träffas två gånger om året… och firar alltid midsommar tillsammans här hos mej…. och vi har alltid mycket att prata om.
Spanska Eva som brukar resa med mig utomlands då och då och även om vi inte träffas ofta så synkar vi samman alldeles perfekt
Samma sak med finska vännerna. Och med min webmaster. Somliga människor tycker man så mycket om direkt.
Och så kändisvännen som av förklarliga skäl aldrig vill gå ut, inte i Sverige, så vi ses hemma, lagar lite god mat tillsammans, dricker vin tills solen går upp och ventilerar allt mellan himmel och jord. Vi kommer alltid till ett stadie där vi sjunger och skrålar och skriker och skrattar.
Sånt blir man aldrig för gammal för !
Vi har känt varann hur länge som helst - sedan jag arbetade som journalist.
Två väninnor finns också som hängt med genom åren och som jag värderar högt… vi hade himla kul tillsammans när vi alla tre var singlar samtidigt i mogen ålder, … vi reste, vi ordnade temafester och slog runt på stan. Det var tider det. Nu är två av oss stadgade och den tredje kunde varit det men spjärnar istadigt emot.
Sen finns det ju de mer tillfälliga vännerna – som man träffar en period och sen rinner det ut i sanden. Sådana vänner kommer och går.
Ingen av mina vänner är utbytbara.. alla har de något eget och speciellt att ge.
Hur ser era vänskapskontakter ut ?
Kram & Kärlek
skriven
Godmorgon!
Wow, en så stor vänskapskrets du har!! Min är liten, jag har några få vänner som går att räkna på ena handens fingrar. Dem känner jag däremot systerskap med, var och en på olika sätt. Förmodligen hade jag haft fler vänner om jag hade en annan boendesituation... Jag känner mig ensam ibland, ibland är det skönt. Jag hinner ju reflektera över mig själv... Det finns dock en familj jag skulle vilja ha in i vårt liv, men blir hämmad av min bostad... De bor så välordnat...