Esmaralda...spår dig gratis!

Dagens gästbloggare är:  " Fembarnsmamman"

 

Hej bloggfamiljen

 

Jag tillhör dom som förr tjatade om när jag skulle träffa min stora kärlek

Ez har i seans sett att kärleken kommer och jag kommer  gifta mig en dag men att detta skulle ligga  en bra bit fram i tiden

Jag tänkte att hon kanske hade fel och hoppades att kärleken skulle dyka upp men nej, den gjorde ju inte det.  Min fertila tid började gå mot sitt slut och jag hade mer panik över att inte bli mamma än över att inte hitta kärleken.

Jag var rätt kaxig då för 10 år sedan.

Jag tänkte att om män är villiga och till och med drivande i att ha sex utan skydd, då får de skylla sig själva om jag skulle bli gravid. Jag lurade ingen och påstod aldrig att jag hade skydd.

Jag for till en badort på Bahamas och levde livet  just kring ägglossningstiden.

Jag hade samlag med två olika män under loppet av en vecka men skötte det  snyggt … jag var väldigt listig tyckte jag och jag skäms lite  idag när jag tänker efter hur jag smidde mina planer.

Ingen av dem anade oråd utan tg för sig.

Men fortfarande kan jag försvara mig med att allt de ville  ha var sex och de frågade inte om skydd.

Jag vet att det fanns risk för könssjukdomar och det här är ingenting jag rekommenderar

När jag kommit hem insåg jag ju att jag blivit gravid.

Ett verkligt efterlängtat barn och att vara singelmamma är ingenting jag kände mig tveksam till, inte det minsta.

Jag fick min dotter som är 10 år idag.

Är inte helt säker på vem pappan är men eftersom hon har bruna ögon och mörkt hår kan jag tänka att det var den mörke av männen.

Jag har talat om för min dotter precis som det är.. att jag inte kände hennes pappa, att vi drogs med i stunden och hade oskyddat sex.  Än så länge har hon helt accepterat detta.

En dag när hon är vuxen  kommer jag berätta hela sanningen.

Snabbt kände jag att jag ville ha ett barn till och nu fick det bli insemination.

Jag gick igenom 4 försök innan det lyckades.

Så småningom kom lillebror,  också han ett friskt barn.

Nu har jag mina två  fina barn och först nu, för ett år sedan träffade jag kärleken i mitt liv.

Han har tre barn som han har vårdnaden om och  därmed fick jag den stora familj som jag alltid drömt om.

Ungarna fungerar bra tillsammans. Tjafs blir det ibland men det är inget konstigt.

Var och en får göra på sitt sätt och  även om det finns en ovetande pappa därute någonstans så ångrar  jag ingenting.

Jag  känner att få barn på egen hand var något jag var tvungen att genomföra innan kärleken kom in i mitt liv.   Det var också i grevens tid för inte så långt efteråt kom  första tecknet på övergångsålder.

Med detta vill jag bara ha sagt att  ibland får man ta saken i egna händer och inte passivt sitta och vänta.

Jag ångrar mig inte en sekund även om det ur  etiskt perspektiv kan vara tveksamt.

Kram på er alla fina i bloggfamiljen