Bland det värsta som finns.....
En av de mest skrämmande sjukdomar man kan drabbas av är demens.
Man kan få cancer.. man kan få det mesta… och det brukar finnas ett strå att gripa efter.. man KAN bli frisk… men inte från demens.
Får man den diagnosen, ja då går det bara utför.
Att vara dement innebär ju att man har en hjärnskada – som påverkar de kognitiva förmågorna och det är inget naturligt åldrande.
Förr trodde man ju att det var naturligt att man blev senil i takt med ökande ålder men så är det ju inte. Demens är vanligare i hög ålder – men hör alltså inte till.
Alzheimers är den vanligaste demenssjukdomen som står för 60-70 % av alla demensfall. Hjärncellerna förtvinar och dör. Botemedel finns inte.
Jag hade en barndomsvän Kjelle som jag en dag fick ögonen på här i byn i hamnen.
Det var sommar, jag satt på hamnkrogen med en öl och plötsligt dyker han upp, tillsammans med sin syster.
Såklart galopperar jag dit och ” Nejmen herregud Kjelle, att du är här !! Det var ju 100 år sen.. hur har du det ? Vad gör du nuförtiden” Ungefär så som man gör när man inte sett en barndomsvän på massor av år.
Han bara tittade förvirrat på mig
” Minns du mig inte ?”
Nej, det gjorde han inte. Jag försökte men han hade ingen aning. Det kändes snopet.. hade jag inte gjort större intryck under vår uppväxt än att jag helt var bortglömd ?
Hans mimik och hans gång var lite stel, det noterade jag.
Men han log och var vänlig och trevlig sådär distanserat som man kan vara gentemot främmande människor. Annars var han sig lik till utseendet.
Och så berättar hans syster, snabbt och tyst att Kjelle har Alzheimers och minns inte mycket alls.
Satan så hemskt !
Han var ju bara 50 år.
Han levde i flera år efter detta och blev bara sämre, rullstolsbunden och talet försvann, allt försvann, tills han en dag bara glömde andas och dog i fosterställning
Vaskulär demens är en annan variant och som kommer sig av att man får proppar i hjärnan. Det drabbades min pappa av. Först små proppar som gjorde honom förvirrad för stunden och sedan var han sig själv igen – fast tröttare.
Och så småningom kom den stora proppen som innebär att han inte klarade sig på egen hand utan under sitt sista år i livet bodde han på byns ålderdomshem och i sina klara stunder avskydde han det.
Han var ju den som aldrig blev gammal och sjuk.. som var aktiv och höll igång och som var nyfiken på livet !
Döden kom för hans del som en befriare , en natt under sömnen.
Min afrikanske bror besökte vår pappa varje fredag och tog ut honom på promenader och picknick och allt möjligt. Men nu är ju min bror också död ( cancer) och jag kan tänka mig hur roligt de har i Alltet !!
Man räknar med att varje år drabbas 25.000 av en demenssjukdom i vårt land.
Unga människor kan drabbas. Det finns 20 åringar som drabbas. Ofta kan det då vara en form av genetisk demens.
Alla dödliga sjukdomar är hemska… men demens är nog en av de värsta… där personen förändras, glömmer allt som varit hen kärt och går in i ett töcken och bli onåbar.. för att sakta tyna bort.
Och som anhörig har man typ alltid dåligt samvete.. för att man inte orkat fullt ut sådär som man tänker efteråt att man borde !
Kram & kärlek💖
skriven
Hej Esmaralda! Ja demens är fasansfullt. Har en släkting som fick demens vid 30 år och hon dog då hon var 35 år. Kände inte ens igen sina barn.
Jag har mött en kille via nätdejting. Träffats en gång. Vi skriver nu varje dag och har fattat tycke för varandra.Han verkar mycket snäll och kärleksfull. Ändå är jag osäker och rädd. Vad tror du? Kommer det bli något? Är det min typ av kille? Kram.