Esmaralda...spår dig gratis!

Det var en kulen höstdag.. regnet stod som spön i backen och vinden  rev  och slet i såväl träd och kläder.  En sådan där oktoberdag då det aldrig blir riktigt ljust.

Anna gick av skiftet på sjukhuset klockan 16 och begav sig hemåt

Hon bodde centralt, tog bussen och promenerade sedan tio minuter för att komma hem till sitt.

Hon kunde i andan om se hur hon kröp ner i ett varmt skumbad, med en bok och ett glas vin på badkarskanten. Det var ju trots allt fredag.

Hon hade fullt fokus på att snabbt ta sig hem och gick absolut inte i några andliga eller existentiella funderingar – och då händer det !

 

I högra synfältet skymtar hon något litet som ilar fram…det är färgglatt och ingen råtta eller ekorre utan något helt annat.

Hon tvärstannade och vände blicken rakt mot varelsen som såg henne i ögonen och blåste upp sig och visade tänderna… kanske för att försöka skrämmas. Kanske i chock över att någon kunde se.

En liten… person.. konstaterade hon att det var

 

Inte ens en decimeter och särskilt la hon märke till hennes röda bälte runt den trinda magen.

När hon stod där och stirrade och ifrågasatte sitt förstånd så  började det växa skog runt varelsen… höga träd och buskar, en stor sten med mossa och högt gräs….

 

Anna blundade hårt och tittade igen och nu fanns det varken snabbväxande skog eller varelse.  Allt  hon kunde se var vattenpölar och stressade människor som ilade fram.

Såklart var hon chockad.

Det hon såg stämde precis med vad hennes farmor berättat för henne 30 år tidigare. Hon brukade lyssna till farmors historier om småfolket och farmor hade sett dem och visste.

Så fort hon kom hem ringde hon mig.

Anna och jag hade haft barn i samma klass och kände varann.

Vi pratade om det som hänt och  slog fast att det var farmor som skickat en hälsning från Alltet.

 

 

 

Anna var nöjd med att få bekräftat att hennes förstånd var intakt  och faktum är att hon vid ett par andra tillfällen skulle göra fler möten med småfolket.

 

Kram & kärlek💖