Spökbarnet....

Som regel får vi inte mer eller starkare andliga upplevelser än vi kan hantera.

Men ibland händer det att det kan bli lite för mycket.

Ett exempel är kvinnan som jag spådde på 70-talet.

Hennes dotter hade som 3 åring omkommit i en olycka och drunknat &  fanns i Alltet  - och säg den mamma som kan hantera sådant på ett bra sätt.

Just det, ingen alls !

Kvinnan som vi kan kalla Maria  var aningen medial och nu hade hon gått in för att söka kontakt med dottern. Med hull och hår.

Och dottern svarade upp till dessa kontaktförsök så som en 3 åring kan göra och utan att tänka efter om det var okey eller om mamma på sikt skulle må dåligt.

Maria såg inte sin dotter visuellt men hon såg ju hur gunghästen rörde sig fram och tillbaka när flickan gungade, vilka höga torn det byggdes med klossarna  som stod där fix och färdiga på morgonen fast de legat huller om buller i sin låda kvällen innan

 

Hon såg att leksakerna rörde på sig.. bilarna körde och dockorna bäddades det till på olika sätt.

Hon kände sin dotters närvaro och hon blev besatt av detta

Hon rörde sig mer och mer i gränslandet mellan jordeliv och Alltet och  kunde tillbringa timmar varje dag med dottern i hennes rum.

De andra två barnen glömdes liksom bort.

De var inte lika viktiga som dottern i Alltet

Tills ena dottern en dag sade  ” Jag önskar jag också vore död för då hade du brytt dig om mig också” och det var då  Maria tog kontakt med mig

Hon visste sig ingen  råd alls… och jag påtalade för henne att valet är enkelt.

När man lever sitt jordeliv ska man leva det… och  man ska inte ha mer kontakt med andevärlden än man kan hantera

Och uppenbart hade Maria mer kontakt än hon kunde reda ut.

Vilket gick ut över de andra två barnen.

 

Vi enades om att det bästa vore om hon skrev ett brev till dottern i Alltet och läste upp det för henne.

Ett brev som handlade om att  hon insåg att hon behövde leva mer i nuet, i jordelivet och ta hand om sina två barn där..  att hon inte kunde leka med dottern i Alltet eller prata så mycket mer med henne…men att hon älskade henne och alltid skulle älska henne

Hon  skrev och läste upp brevet samma kväll och när hon avslutat det så fick hon första fysiska kontakten. Hon kände hur dottern gav en hennes kind en smekning   som tecken på att hon förstod.

 

 

Därefter blev allting mer normaliserat och dottern  kom sällan på besök.

Maria sade att ibland  kände hon det som om hon svek dottern i Alltet och hon saknade hennes närvaro.

Det är inte lätt att göra  sina val… även om man på en nivå vet vad man bör  välja så kan det ta emot.

 

Kram & Kärlek💖

 

P.s. Idag kan jag inte besvara frågor men i morgon är det som vanligt igen

1 Skorpan:

skriven

Kan man verkligen bli så "besatt"? Lät inget vidare det där, men som tur sade ju ett av barnen de förlösande orden o du kunde hjälpa med resten Es :).

Så skönt med helg o ett stressmoment avklarat igår, jo jag lever ;). Idag ta det lugnt -dag, handla, laga mat, vanlig lördag alltså...

Ha en bra dag!
Kram Skorpan

2 Läroliv:

skriven

Vackert i det svåra.

Kram

3 Agnes:

skriven

Ibland blir livet inte som man tänkt...Stor kram till "Maria"!
Dock går det mesta att lösa med en liten gnutta humor!

https://www.youtube.com/watch?v=PeSg19O3b6U

Härlig lördag alla! ;0}

4 Agnes:

skriven

Ibland blir livet inte som man tänkt...Stor kram till "Maria"!

Dock går det mesta att lösa med en liten gnutta humor!

https://www.youtube.com/watch?v=PeSg19O3b6U


Härlig lördag alla! ;0}

5 Anne Jansson:

skriven

Hej. Bor i Hangö, Tvärminne Finland i ett hus byggt 1993 så inget gammalt hus. Vi flyttade hit 2003 och genast från början kände jag att någon ”bodde” här i övre våningen. Han är jättesnäll. Såg honom en natt för några år sen, en ung pojke i 18- års åldern, klädd som från 1800- talet. Han stod vid fönstret och tittade ut. Jag har pratat till honom emellanåt. Nu för en tid sen kändes det som han fösvunnit. Nu tycker jag att någon flyttat in igen. Kan du se är det den unga pojken eller är det någon annan? I så fall, ser du vem? Är inte rädd för dem, har förr också varit med om dessa själar. Vet inte varför de söker sig till mig och varför har de blivit kvar här.
Med stort tack, hälsningar Anne


-*-.-*-.-*-.((¯`♥´¯)).`*.¸.*´✿¸.•*¨`*•..¸.-*-.-*-

Kommentera /ställ fråga här: