Dödsstraff....
På SVT går en serie om dödsstraffens offer.
Offren är ju naturligtvis den dömdes familj och offrens familjer.
Man får inte dödsstraff för att ha snattat en limpa bröd.
Ofta tar det typ 20 år från brottet till avrättningen och om detta kan man filosofera.. likaså om det är okey med dödsstraff.
Jag ser lite annorlunda på det hela.
Hade min familj utplånats av en galen mördare då hade jag velat att han skulle få värsta tänkbara straff.
Och det är INTE dödsstraff.
Herregud nej, för när vi dör lever vi ju vidare.. i Alltet och när vi kommer till Alltet kommer vi hem.. där vi tillbringar den mesta av vår tid och där mår vi så väl tillsammans med de själar vi älskar och hör samman med.
För mig är det alltså inget straff att dö. Tvärtom.
Straffet är de typ 20 år som de väntar i dödscell på att straffet ska verkställas.
Oavsett vi är galna mördare eller söndagsskolefröknar kommer vi till Alltet och därmed hem där vi hör hemma.
I går var jag iväg på trevligheter hela dagen och var inte hemma förrän sent
Och idag tog jag rejäl sovmorgon…
Kram & kärlek 💓
skriven
I fredags fick jag reda på att det står mellan mig och en till angående den nya tjänsten. Dock har jag fortfarnde inte hört ngt. Ser du hur det kommer att gå och när de i såfall hör av sig?
Kram