Ett bra liv....
Dagens gästbloggare är: Marie
Hej
Jag läser med nöje alla gästbloggar och har ofta tänkt att jag själv skulle våga mig på att skriva en.
Nu sitter jag på en skön dyna på gräset och ser mig omkring på min egen tomt.
Jag har ett eget litet hus.
Det har bara två rum och kök och ett litet badrum men det räcker så bra för mig.
Jag köpte huset i vintras och nu i vår har jag målat och tapetserat allting själv fast jag aldrig gjort sådant förut.
Jag har haft LITE hjälp med altanen bara några timmar och resten har jag fixat på egen hand. Jag är väldigt stolt över mig själv men det har jag inte alltid varit.
I många år missbrukade jag, både alkohol och droger. Man kan lugnt säga att jag var på botten. Inget boende, barnen placerade i familjehem och jag tappade helt kontakten med båda två. Jag prostituerade mig och jag stal.
Jag hatade alla och mest mig själv.
För många år sedan tappade jag kontakt med mina föräldrar och idag är de båda döda.
Min ena bror dog när han som 17 åring körde rattfull och kraschade mot ett träd. Min andra bror har tillbringat mesta av sitt vuxna liv i fängelse. Min syster är gravt handikappad idag till följd av missbruk.
Män har kommit och gått i mitt liv men någon kärlek har jag varken fått eller kunnat ge.
De senaste tio åren har jag haft tre människor i mitt liv som gjort skillnad och som gett mig kraften att ta mig dit jag är i dag.
Det är en psykolog som gör betydligt mer än hon behöver och som alltid stöttat och funnits där.
Det är en kontaktperson som haft överseende med mina återfall och som inte slutat tro på mig och hon är en vän idag.
Det är Ezmaralda som kunde tala om för mig att en dag ska jag ha det som jag faktiskt har idag. Seanserna har gjort stor skillnad. Plus att en del seanser har varit mer som terapi, vilket jag bett om.
Nu har jag inte tagit återfall på 5 ½ år.
Mitt mål var ett eget hus, en katt och en hund.
Och där är jag nu.
Det är jag, hunden Målle som är en blandras med underbart temperament och det är katten Bibbi som är en ganska mallig dam.
Och så är det vårt hus.
Jag arbetar halvtid med en teatergrupp för ungdomar ” på glid” och nyligen bjöd jag hem dem med föräldrar och syskon på grillfest i min trädgård.
Jag börjar känna mig som vem som helst det är vad jag helst vill
Jag är 61 år och mina barn är vuxna idag. De har valt bort kontakt och det förstår jag. De har haft bra fosterhem och det är fosterföräldrarna som är deras ”riktiga” föräldrar och jag är tacksam över att de fick det bra trots allt.
Någon man finns inte i mitt liv
Enligt mig skulle det bara ställa till med problem
Jag har inget förtroende för män och ingen önskan om att träffa någon
Så ser mitt liv ut
Ett bra och gott liv som jag trivs så fint med
Vardagssysslor som är det bästa som finns.. handla mat och laga den, sköta trädgården, dammsuga och städa, promenera med Målle.
Just nu har jag allt jag önskar
Tack för underbar blogg
Ha en fin fortsatt sommar önskar jag er alla
Hälsningar och kram Marie
skriven
Tack för att du delar med dig av din historia ❤️
Jag har ju börjat träffa en kille och vi har träffats och har daglig kontakt. Inatt drömde jag att det dök upp en helt ny kille som va lite mörkare i hårfärg än personen jag pratar med idag, som jag också började få kontakt med.
Vad vill drömmen säga?
Kram 🌸