Mellan världarna....
Jag hade bråttom – och var redan en kvart försenad.
Kammen genom håret och spreta till det lite…på med läppstift… och där är väskan… i med mobilen och snusdosan, bilnycklarna i näven och så mot ytterdörren med stora kliv.… och när jag passerar spegeln i hallen ser jag varken mig själv eller min hall.
Jag ser ett storslaget landskap… typ som Highlands i Skottland.. gröna kullar och vidsträckta ängar… får som betar och en oproportionerligt stor råtta… fy faen.. men så rättar jag mig själv.
Det är inte en råtta.. det är naturligtvis en Jordsork.
Jag hade ingen aning om att det ens fanns något som hette så… men plötsligt visste jag.
Sorken satte full fart mot mig och jag lovar, de kan sprinta på rätt bra trots sina små ben.. i alla fall i dimensionen mellan världarna....och plötsligt var han framme vid spegelramen… den lilla nosen vibrerade och det ryckte glatt i morrhåren.
Vad gör man i en sådan situation ?
Ett val är att vänta och se vad som händer härnäst.
Och för ett antal år sedan hade jag gjort det…oavsett vad.. men nu för tiden lägger jag på locket nästan varje gång … pang på med bara, för nu hade jag bråttom till banken och en tid att passa.
Sorken får helt enkelt vänta.
Är det ett viktig besked som ska ges – då kommer det på nytt… på ett eller annat sätt.
Här har vi rena rama Taikonfesten just nu, vi blir bara fler och fler… och gäststugan räcker inte till !
Här tältas det och de små söta valparna har en egen hage till MG:s förtvivlan.
Han välter hagen ideligen för att få en chans att gosa med de små… och valparnas mamma litar tydligen på honom och låter honom hållas med bebisarna.
Kram & kärlek
skriven
Med sån underhållning som sorken så hade jag hållit mig kvar där ett tag till och hälsat på sorken, den värld människan har konstruerat är bra tråkig och administrativ alltför många gånger, tar inte allt för länge så kommer det inte finnas några banker längre och det som kallas pengar finns inte heller mer.
Kram
Mikael