Alla dagar är lika....
Dagens gästbloggare är: Monia
Hej och jag tänker ockso bidra till att berätta lite om mig och mitt liv som inte alls är tjusigt som Ailis.
Jag är 48 år, står i kiosk på ett sjukhus, har två stora barn, bor i en tvåa i förorten.
Jag är sambo med en man sedan 13 år tillbaka.
Vi har problem i förhållandet och när han dricker blir han mycket otrevlig.
Därför blir vi inte hembjuda till människor längre. Han har gjort bort sig överallt.
Inte heller hem till mina föräldrar är vi välkomna.
Han säger elaka saker och som sårar och även ifall han ber om ursäkt dagen efter så blir vi inte bjudna på nytt.
Det betyder att vi sitter ensamma hemma alltid.
Jag hade flera väninnor förut men nu har jag bara en väninna kvar och vi har känt varann sedan vi var i lågstadiet.
Ekonomiskt är det fattigt.
Min lön är inte stor och min sambo är arbetslös i perioder.
Jag skulle gärna resa men det har det aldrig funnits pengar till.
Jag skulle vilja resa till London och det är min dröm men det lär väl aldrig hända.
Jag läste engelska på kvällskurs en tid men det var ganska länge sedan.
Livet handlar om att gå upp på morgonen, cykla till jobb och jobba till klockan 17. Sedan handla mat på hemvägen och cykla hem.
Laga middag och tvätta och göra det som behövs göras hemma och sen så titta på TV.
Är det helg så händer ofta att sambon dricker fast vi är ensamma hemma och då blir vi ovänner.
Vi går aldrig ut och gör någonting tillsammans.
Alla dagar är lika.
Jag vil inte göra något på egen hand.
Jag skulle kunna separera och flera har sagt det men om jag gör det då skulle jag bli helt ensammen och det skrämmer mig.
Man vet vad man har men inte vad man får.
Jag tror det är fler än jag som lever tråkiga liv men man går inte ut och berättar om det.
Jag har fått spådom av Ez som handlar om att det alltid blir samma som det är nu om jag inte själv fattar beslut och gör något åt saken.
Men jag vet inte vad jag ska göra.
Min lärdom är att se vad jag behöver och förstå vad jag behöver göra för att nå dit. Och den lärdomen förstår jag inte.
I dag så är det söndag och sambon är bakis efter två dagars drickande Midsommar firade vi hemma ensamma med sill på balkången. Jag gick och la mig tidigt för att slippa undan hans tjat och utbrott.
Jag tror att en del har det ungefär som jag.
Det finns dom som har det sämre och det finns dom som har det bättre.
Bloggen tycker jag mycket om och missar den inte.
Kram
skriven
Jag tycker du redan verkar ensam i din tvåsamhet. Kram