Jag levde min spådom....
Dagens gästbloggare är: Ullis
Hej
Jag vill berätta hur livet snabbt kan ändras om man får den hjälp man behöver.
Det började med en emailspådom från Ez och i det mailet jag skrev till henne fanns det i stort sett bara ett stort rop på hjälp. Jag hade fullständigt kört fast
Jag hade två jobb och ständigt dåligt samvete för båda jobben och för tonåringarna hemma som fick klara sig mycket på egen hand.
Olycklig i kärlek och en man som träffat en annan och ville skiljas.
När jag fick min seans stod klart i vilket hastighet jag närmade mig väggen och så fanns det två val att göra.
Inga andra. Bara två, enligt seansen.
Det stod också att jag kunde vända hela livet och börja leva på ett annat sätt. Jag beskrev en dröm jag hade och Ez svarade att under sommaren skulle jag leva den drömmen fullt ut och jag behövde redan börja planera.
Jag bestämde mig för en av de två vägar hon beskrev i seansen.
Det var med skräck i hjärtat men jag gjorde det fullt ut.
Under tre veckor var det full kaos.
Jag tvingade maken att hämta sina saker och plötsligt ville han inte skiljas och det stämde med den spådomen jag fått.
Men ut skulle han och det hade jag bestämt.
Mycket man kanske säga om mig men fagra ord om bot och bättring tror jag inte på.
Det hade varit förolämpande mot min intelligens.
Jag fyllde flyttkartonger med hans saker och satte ut på garageuppfarten och städade bort alla spår efter honom. Jag ordnade med jobbet så jag hade bara ett arbete men lite fler timmar istället.
Jag hade familjemöte med mina ungdomar och vi pratade oss samman om vem som skulle göra vad i hemmet så vi fick mer gemensam tid. Vi turades om med matlagning och handling och tvätt och ungarna var fantastiska och det är dom fortfarande
Och sakta men säkert började något rulla på, som jag förstod var LIVET.
Jag började känna mig levande för första gången på mycket länge.
Det blev vår och sedan kom sommaren, förra sommaren och jag skulle leva min dröm.
Barnen var på landet hos sin pappa i 6 veckor och jag flög till USA för att gör min roadtrip helt på egen hand. Route 66. En dröm ända sedan tonåren.
Jag hämtade min hyrbil och gav mig iväg.
De första två dygnen hade jag hjärtsnörp och förbannade älskade Ez mer än en gång men sedan växte tuppkammen.
Jag körde min planerade sträcka och var borta i 4 veckor.
Stannade på speciella och klassiska motell längs vägen och träffade folk.
Jag var med om mycket under dessa 4 veckor och bland annat träffade jag en man från Italien som jag fortfarande har kontakt med. Jag träffade två kvinnor från USA som jag också har kontakt med.
Och många andra som jag hade väldigt trevligt tillsammans med.
Jag skrattade så otroligt mycket under dessa 4 veckor.
Jag var inte samma Ullis när jag kom hem som när jag for.
Jag var stark , självmedveten, glad och trygg
Jag är så tacksam över den hjälp jag fick som var subtil och så rätt för mig
Livet är underbart. Tack finaste Ez.
Kramar från en mycket nöjd Ullis
skriven
Godmorgon kära Esmeralda har mitt ex Andreas känslor kvar för mig?
Han har börjat höra av sig igen.
Har svårt att tro att det skulle fungera mellan oss igen.
Ser du någon ny man i mitt liv i sommar och kärlek. Inget ex...
Kram