Esmaralda...spår dig gratis!

Barn och hundar blir lite som vi gör dom .. eller hur ?

Vad det gäller barn så har jag aldrig stått ut med gnäll och inte heller med  ungar som sliter och drar i en när man pratar med någon… så de har aldrig fått bekräftelse på  sitt gnällbeteende.. och  det har nog bidragit till att de aldrig varit särskilt gnälliga.

Sen har jag curlat och skämt bort… jag har lekt mycket med dom alla tre.. jag har skjutsat hit och dit… jag har fixat mat och fika i tid och otid  till inte bara egna barn utan hela kvarterets  - men det har varit på mina premisser. Jag har gjort det för att jag VELAT göra det.

Olika människor har olika gränser… somliga står bättre ut med gnäll än att skjutsa till fotbollsträning.

 

Till sist blir de vuxna i alla fall – oavsett !

Och en del av barndomen tar de med sig i vuxenlivet och särskilt när de kommer hem till föräldrarna på besök.

Då regredieras det och de beter sig nästan som under tonåren.

I Ryssland säger man så här:

  ” Behandla ditt barn som en prins eller prinsessa tills han/hon är 10 år gammal och därefter behandlar ska du behandla ditt barn som en slav ”

Kanske lite hårt.. men det finns  en pedagogisk vinst i detta ordstäv.

 

 

En annan sak jag aldrig tålt är  ungar som  pratar otrevligt till sina föräldrar.

Jo, som terapeut hanterar jag det utan problem  naturligtvis men rent privat sätter jag ner  bägge fötterna och pekar med  hela handen… och gör klart redan vid väldigt tidig ålder att sånt inte accepteras.

Så också det har jag sluppit

Istället har jag fått ungar som argumenterar och om i stort sett precis allting… det duger inte om jag säger ” du ska göra så för att JAG säger det”  utan det ska  vändas och vridas och  ses ur alla möjliga  vinklar !

 

 

Här hos mig har det alltså alltid argumenterats vilt.

De har sina fördelar eftersom ungarna  lär sig att tala för sig men det har också nackdelar med utmattade föräldrar.

Hur ser  din föräldraroll ut ?

 

Kram & kärlek