Rannsakningstider...
Folk har så förbannat fel fokus ibland
Man går all in och bryter ihop kring sådant man ändå inte kan få och det är ju helt meningslöst.
Somliga jagar det ouppnåeliga så pass intensivt att de inte kan slappna av och se det fina i de har runt sig.
Vi människor är en märklig skara.
Somliga av oss vill ha partners som inte vill ha oss… och det är ju en omöjlig ekvation.
Och vem fan vill det EGENTLIGEN... om man nu tänker efter lite ??
Och somliga har en drömpartner på näthinnan och dissar alla vanliga normala presumtiva partners.. i väntan på den ultimata som aldrig kommer, eftersom hen inte finns !
Jag har jobbat på platser där somliga bara suttit av sin tid och sett sig som alltför överkvalificerade, duktiga och speciella för att jobba på ett sådant skitställe.. och de bara väntar på drömjobbet.
Som troligtvis aldrig kommer.
För vem vill anställa en slöfock som tycker att långvården är ett skitställe.. och inte har förmåga att se vilket viktigt arbete man gör i att ta hand om de gamla och sjuka ?
Klart man ska söka sig vidare och ha sin karriär.. men på vägen ska man ta varje jobb seriöst och göra sitt yttersta och särskilt när man arbetar med människor. Basta !
Människor vill ha så mycket & hela tiden… och det är väl något som ligger i människans natur att inte stanna upp o vara nöjd med det man har utan istället utmatta sig själva i strävan efter att ha mer och annorlunda och bättre !
Missförstå mig inte.. man SKA ha mål och man SKA sikta högt och man SKA se sin kapacitet.. det är skitviktigt men saknar man helt förmåga att se och ta hand om det positiva som redan finns i ens liv.. då blir man ändå aldrig lycklig, oavsett vad man får och oavsett hur högt man når.
För några år sedan var jag i kyrkan i Harlem, USA.. och det var en magisk upplevelse för att vara kyrkligt. Prästen undrade vem som ville ha en sprillans ny Cadillac och alla räckte ivrigt upp handen.
Och då kontrade han med att bara den får en Cadillac som ömt vårdar och tar hand sin gamla skrothög till bil
Och det ligger nåt i det....
-
När omättliga människor får det de strävat efter.. så ska du inte tro att de känner sig glada och nöjda. Inte det minsta.
De bara fortsätter sin strävan.. och VAD är det EGENTLIGEN som de strävar efter ?
Just det.. den inre själsfriden.. grundglädjen.. och den kan en arbetslös sjubarnsmor i ett skjul i Sydafrika ha… men en dam i Sverige som har arbete, barn och man och som nyss vunnit en tio miljoner på Lotto… behöver inte alls ha den.
Somliga dömer sig själva till att vara evigt missnöjda.
Rannsaka er själva, kära bloggfamilj !
skriven
Ja, varför tråna efter ngn som inte vill ha en? Snacka om slöseri med energi...
Själv söker jag nog den där mannen som inte finns...då jag anser att jag är värd ngt bättre än de män jag haft...men då jag i grund o botten fattar att en sådan man inte är tänkt för mig, då endast skitstövlar kommer i min väg, så är jag självvald singel.
Tänker inte kompromissa ett skit för en man o det där med att vara så där självutplånande "flexibel" som män kräver att en kvinna som passerat 45 ska vara för att få sig lite kuk...glöm bort det, gubbe lille.
Är på Youtube o lyssnar på sådana där jävla peppande självhjälpsfilmer om hur bra allt kommer att bli om man bara ser till att vara tacksam, godhjärtad o älska livet som om var dag vore den sista...Älska livet, älska jorden, älska celler o se för faan till att älska whatever som kommer i ens väg....
Elda på själen, släng in lite power, stand upp för dig själv...se hjärnan som en computer, ladda från tårna, klättra upp mot bergets topp och VRÅLA ut din livsglädje...
"Take back your power", "don´t be a people pleaser", eller "Valfritt citat..."
Den där röda tråden i allt det här jag nu lyssnar på är att det enda som ses som förlösande o livsnödvändigt är det folk kallar "kärlek"...och det är där det liksom "skiter sig"...jag vet inte vad de pratar om...den där känslan som de påstår folk får när de "älskar" någon och det är "den" man ska uppnå...hur fan då?
Jag vet hur det känns att vara ett bihang, nyttig idiot, bekvämt ligg, mental spyhink o ngn som "kan själv"för att partnern "ärupptagen med sitt" ...och aldrig mer jag tänker hamna i ngt sådant igen.
Vilket betyder, att jag helt sonika får gilla läget som singel...
Och dessutom då som jag, ha krav på hur mannen ska se ut...gör ju att utbudet blir väldigt snävt...då det där med attraktion är viktigt för mig...är inte mannen lång, tränad o slätrakad överallt, så blir känslan lite av att hellre sätter jag röven i en myrstack, än låter honom ens röra mig...
Ja, jag har problem...jag vet...
Kram!