Marias historia...del 2....

Dagens gästbloggare är: Maria som berättar om sitt liv, del 2 av 3

 

Den här gången blev det bestämt att  vi som var äldst skulle få åka till kollo

Jag  var överlycklig.

Det skulle betyda att få sova i säng med lakan och få mat på regelbundna tider.

Jag älskade kollo.

Här fanns fler missanpassade ungar som jag och vi pratade varandras språk. Vi slogs också om fröknarnas uppmärksamhet och vi  glupade i oss mat vid varenda måltid.

 

Mamma brukade alltid sova länge om mornarna.

Ibland till eftermiddagen och ibland var hon inte hemma över huvud taget.

Vi ungar vaknade  och steg upp när vi trodde det var morgon och vi fick själva förbereda oss för skolan. Det innebar att man stänkte lite vatten i ansiktet i bästa fall, rättade till håret med händerna och letade upp lite kläder i sopsäcken. Sen tog man plastkassen från EPA som skolväska och gav sig iväg.

Nästan alltid kom jag för sent.

Som vuxen läste jag om barn som växte upp som jag och de var alltid så duktiga och tog hand om sina syskon och försökte städa och hålla ordning.

Kanske var det bara den sorten som skrev böcker.  För i min verklighet såg vi syskon bara till vårt eget bästa och högg för oss för egen räkning.

En gång skållade sig yngsta syskonet över hela benet och kom inte till sjukhus förrän en granne slagit larm.

Honom omhändertog man och skickade till barnhem. 

Vilket mamma tycket var bra för då blev vi en mindre hemma.

Aldrig att jag fick en kram eller uppmuntrande ord av mamma.

Hon levde sitt eget liv i vår lägenhet  och vi var som främlingar för varann

När jag mötte henne på stan skämdes jag och låtsades aldrig se henne

Hon var alltid klädd i lump och hade massa smycken och dinglande halsband som inte passade samman.

Hon såg ut som en uteliggare.

Han drack inte alkohol och använde inga droger.

 

Som vuxen fick jag sedan veta att mamma hade nio syskon och att båda hennes föräldrar var alkoholiserade. Mamma skickades till en familj på landet där hon fick arbeta och slita hårt från tidig ålder. Hon var 7 år när hon kom dit.

Kanske berodde hennes utvecklingsstörning på en alkoholskada  om hennes mamma  söp under graviditeten eller så berodde det på något annat.

Hon kunde inte räkna och det var knappt hon kunde läsa

Hon stakade sig fram  i texterna som en förstaklassare .

Skolan var bara skit tyckte hon och helt onödigt.

Som barn visste vi inte när vi fyllde år.  Det var en dag som aldrig firades på något sätt.

Jag var bjuden till min kamrat  Leif på hans födelsedag och det fanns presenter och tårta och man satt tillsammans och bordet var dukat  med kaffekoppar och saftglas. Det var så vackert och högtidligt och man sjöng ” Vi gratulerar” för Leif.

Vad jag drömde om att få vara med om detta för egen räkning, bara en enda gång men det fick förbli en dröm.

Jag tror att jag rent fysiskt överlevde tack vare skolmaten, Leifs föräldrar och kollo.

  Vi syskon togs aldrig till doktorn och blev vi sjuka så fick vi ligga kvar i våra sängar tills vi blev friska och utan någon omsorg.

I hjälpklassen hade jag kamrater vars hemförhållanden påminde om mina

Somliga av oss som gick där var inte retarderade men levde under sådan misär att det påverkade oss både fysiskt och mentalt

Jag hade en snäll fröken i klass 3

Hon började dagen genom att bjuda på mjölk och ostsmörgås till oss alla elva i klassen. Även till dem som hade det bra hemma och det var nog för att inte göra skillnad på oss. Hon förstod hur somliga av oss hade det.

Får man ingen stimulans som barn då blir man fördummad.  Jag blev det.

Får man bara hugg och slag blir man hård. Det blev jag också

” Jävla ungjävel” skrek min mamma minst tre gånger om dagen

Man fick örfilar och pisk med klädhängare eller vad som fanns till hands

Man skulle inte synas och inte höras och inte ha några som helst behov.

Men om mamma ville prata då skulle man lyssna och det var hela tiden hennes behov som styrde.

Ibland ville mamma ha något från affären och då fick  jag eller något syskon snatta åt henne, om hennes pengar var slut.

En gång dog ett av grannbarnen under lek på lekplatsen. Hon hängde sig själv i sin långa röda halsduk.

” Synd att det inte var du” sa mamma åt min bror.

Ingen av oss hade någon fritidsaktivitet, någonsin. Sådant var inte för oss.

Vi snattade godis och vi stal pengar  där vi kunde

När jag blev lite äldre försökte jag se hur mina klasskamrater klädde sig och  betedde sig och jag härmade efter så gott jag kunde.

När jag var 14 år blev mamma svårt sjuk

Det visade sig att hon gått länge med en obehandlad diabetes.

Hon fick ligga länge på sjukhus och hennes ena ben amputerades

Vi syskon skickades till fosterfamiljer

Första familjen tog mig och min bror för pengarna och det var de tydliga med.

Vi bodde i ett rum i källaren  med två tältsängar och fick äta  rester efter att familjen ätit. Men vi var så vana att vi inte protesterade. Tvärtom så tyckte vi att vi hade det rätt bra.  Vi fick gå och komma som vi ville, bara det var snyggt utåt.

Som 15 åring blev jag gravid och familjen kastade ut mig

Det var ju inte snyggt utåt med en gravid  15 åring.

Det var nog då som min skyddsängel dök upp och såg till så att jag blev placerad hos tant Dagmar.

 

Jag tror att hon räddade mig.

Hon var från Danmark och talade bruten svenska. Hon var äldre och hade inga egna barn. Hon hade arbetat på fabrik och kallade sig själv för ”arbetarkärring”

Hon bodde i en trerumslägenhet och jag fick eget rum. Med fin säng och rena sängkläder, skrivbord och garderob och normala kläder. Vi hjälptes åt hemma med att laga mat och diska och städa och tant Dagmar lärde mig sånger och vi skojade och hon  berättade hur allting skulle vara och varför det skulle vara så.

Jag var som ett tomt kärl och bara sög åt mig.

Hon hade ett sådant gott hjärta och ville så väl och jag som var utsvulten på kärlek och uppmärksamhet, jag umgicks inte med jämngamla utan var fullt nöjd med att vara hemma .

Direkt när mitt barn var fött tog man honom ifrån mig.

Han adopterades till en familj många mil bort och det var rätt att adoptera bort honom ansåg både jag och tant Dagmar.

Barn som adopterades bort från början blev behandlade bättre och blev som familjens egna. För hur skulle jag kunna ta hand om ett barn ? Jag var själv ett vilsekommet barn helt utan referenser i livet.

Jag och tant Dagar firade tre jular tillsammans.

Vi högg  gran och klädde den, vi bakade julkakor och lagade julmat, vi tände massor av levande ljus, vi gav varann julklappar och vi spelade spel

På mina födelsedagar kom tant Dagmar och sjöng för mig om morgonen med paket och sedan åt vi tårta.

 

När jag var 18 år fick jag inte bo hos henne längre, sade socialen. Då är man vuxen och ska stå på egna ben.

Men om man inga ben har att stå på då ? Ja, då får man göra så gott man kan ändå

Jag fick arbete på fabrik och jag fick en enrumslägenhet och sedan levde jag ett stillsamt liv. Jag och tant Dagmar stod varann nära så länge hon levde och tillbringade mycket tid tillsammans.

Vänner ville jag inte ha.

 

 

Direkt efter jobb så var det hem till tryggheten i min lägenhet som jag inrett så fint jag kunde.

Jag bäddade alltid med manglade lakan och la på sängöverkast och jag hade ordning i skåp och lådor. Duk och blomma på köksbordet och stol och bord på balkongen.

Krukväxter i fönstren och gardiner.

En ljus soffa och soffbord i teak  med små virkade dukar på såsom det skulle vara på den tiden.

-

Tredje och sista delen ur Marias historia kommer i morgon !!

1 Mimlan:

skriven

Gör ont i hjärtat att läsa om Maria, men hoppas att sista delen ska innehålla mycket kärlek och ljus.

Es, funderar på en äventyrsvecka i London med familjen. Ser du om det kommer gå bra? Eller ska jag satsa på gran canaria 🙈

Kram

2 <3:

skriven

har jag eller min syster eller f parasit i maten? vi alla 3 har problem o jag undrar om det är det som är peoböemwt... sjulhuset lär inte ta såna prover... kan du se om det är parasit?

3 Dunegull:

skriven

Så gripande att läsa ❤️

Vad tyckte tränaren om mig? Blir det ett bra fotbollsår 2020?
Kram

4 Skorpan:

skriven

Det finns inga ord Maria... Hemskt är för milt ord... Som tur träffade du Dagmar o fick några fina år i ett "vanlligt" hem o ditt eget hem var prydligheten själv, så fint. Hur gick det sen?

Fredag o så behövligt. Gjorde ett fel i siffrorna igår på jobbet o jag undrar nu Es om jag kommer att få nån pli på jobbet inom det närnaste? Ibland tycker jag att jag förstår nåt o i följande ögonblick känner jag mig som en idiot vad gäller jobbet... Jag gör så gott jag kan, men räcker det??

Idag ska jag träffa min efteträdare o vi ska gå ut på en bit mat, det ska bli kul :).
Ha en bra dag!
Kram Skorpan

Svar: Det blir ett trevligt umgänge med efterträdaren.. kram :)
Esmaralda

5 <3:

skriven

Tack Maria för din berättelse att du vill dela med dig.

Är det exfrun möjligen Anders har i sina tankar. Har de inte släppt varandra efter alla år.
Kram

6 Alex:

skriven

Hej Esmeralda,
Min man har det tufft på jobbet. Blir det bättre? Eller ska han söka nytt?

7 DD:

skriven

Har suttit barnvakt åt en flicka sen augusti, hämtat från skolan, lämnat osv... förra veckan sov jag över och hade henne ytterligare två dagar. Fick alldeles för lite pengar av mamman och nu känns det bara som att hon ej uppskattar min hjälp och det gör att jag inte vill ställa upp mer. Avskyr när man ska behöva diskutera pengar, det är ju liksom ens barn det handlar om!? Varför snålar man då? aja, hon är också i stort behöv av hjälp så förstår inte riktigt hur hon ska lösa det annars. Sa till henne igår att det fattades pengar men känns ändå obekvämt.

Någon känsla du får upp kring detta?

Kram 🌸

Svar: Kom ni överens om en summa och du inte fick denna summa.. då ska du självklart säga ifrån... det är inte okey av mamman... kram :)
Esmaralda

8 Rose:

skriven

😪 Kram

9 EPM :

skriven

Kollo var ju oerhört viktig för barn i din situation, och har än idag.
Din lärare i trean verkar också vara en ängel.... ❤️

Det kanske är bra om romantiken dröjer lite Es, jag är inte riktigt redo... den där gamla flamman E som bara hör av sig när han vill kasserar jag nu. Han är så egoististisk och omogen på många sätt.

Ikväll blir det discoordnande med dotterns klass, blir matt av blotta tanken 😂

Kram

Svar: Den riktiga kärleken kommer inte förrän du är redo men lite flirtar innan dess kan du räkna med.... kvällen kommer gå fint :) Kram
Esmaralda

10 HuldaMaräng:

skriven

Godmorgon!
Så spännande! Jag är spänd inför sista delen av din historia, Maria! Du borde verkligen skriva en bok!!
Min mamma växte upp som fosterbarn efter att hennes mamma dött. Alla syskonen skingrades över landet och hade inte kontakt med varandra förrän i vuxen ålder. Mamma hamnade i ett liknande hem som du gjorde första gången... Jag har många gånger varit ledsen för mycket n mammas skull, och varken hon eller hennes syskon har någonsin förstått varför de blev tagna. Men efter att ha läst din historia så tänker jag att kanske såg socialen risken för att barnen skulle bli lämnade vind för våg, visserligen med kärlek men utan andra basala kunskaper som är viktiga att kunna. Kanske var det bäst som blev för henne. Vad vet jag.

Varmt tack för att du delar med dig. Det ger mig perspektiv.

11 Bellagio:

skriven

Åh Maria. Vad du berör mig! Jag hoppas innerligen att del 3 innehåller en lycklig fortsättning på ditt liv.

12 Helena Ir:

skriven

Det är så grymt det du berättar..men din berättelse andas även lugn och ljus,nu, så här långt! Du skriver bra,där har du en gåva..!

Känns som jag läst något liknande tidigare,kanske var det här..eller någon annanstans..många har sina historier..så ledsamt när barn ska ha det så! Min egen barndom var inte den roligaste..så jag antar att jag kan kalla mig ett maskrosbarn..Vi maskrosor,många av oss, lär oss en speciell styrka..

Ledsamt och vemodigt är det vad det är..och dessa barn som ska behöva ha det så..mitt hjärta gråter för barnen!

Kram :)

13 Hm:

skriven

Hej!
Tror du min chef J är nöjd med mig?
Kram!

14 ——-:

skriven

Va gör man då man blivit rädd för livet? Då man tappat all tillit för livet





rädd vakna upp på morgonen vad för skit livet kastar på mej

Svar: Då får man göra upp en plan även om det tar emot.. kram
Esmaralda

15 Anonym :

skriven

Kommer hjälpen för honom vara vård? Och rätt vård? Jag är skakig och försöker låtsas med ett leende och som att allt är som vanligt. Antar att det är min räddning känslomässigt men nu är jag rädd att han ska ta livet av sig eller inte få psykologisk vård.

Hur ska jag överleva det här? Kram

Svar: Jag ser inte hur hjälpen kommer.. men ibland måste man ner i botten för att kunna vända... och man måste vara mottaglig och ha egen insikt.... styrkekramar !
Esmaralda

16 sama:

skriven

Hej esmaralda.

så hemskt det kan vara för en de. Så hemskt maria. Jag hoppas det kommit något fint ur detta. livet är så orättvisst ibland.

Es, ser det ut som om han tänker på att vara med mig? kommer han att vara med mig?
Kram

17 fråga:

skriven

Hej Esmaralda.

Kommer den här förändringen att komma? eller hoppas jag förgäves över just det här? kommer en förändring?
Kram

Svar: Jag tror inte det finns förutsättningar för någon större förändring.. kram
Esmaralda

18 Kristin:

skriven

Kjære Maria.
Jeg begynte på en liten kommentar i går etter å ha lest første del, men jeg klarte ikke skrive noe fornuftig som samsvarte med det jeg følte. Det var så sterkt og vondt. Jeg "så det hele som i en film".
Men, så flink du er til å ordlegge deg om ditt liv, om alt dette vonde du har gått igjennom.
Ord blir så fattige når man skal kommentere en så vanskelig og vond oppvekst du har hatt.
Ut fra måten du skriver om ditt liv på, viser at du er en sterk, intelligent og reflektert kvinne.
Dette står det stor respekt av.
Jeg håper og ønsker at du har et godt liv i dag.
Jeg sender deg en stor og god KRAM!!!

19 N:

skriven

Hej Esmaralda.

Ser det ut som om en flytt till den staden kommer bli av? Blir det i det sammanhanget?
Kram

20 Mikael:

skriven

Väntar med spänning på sista delen....


Högkänsliga har fått en kunglighet i sin krets, inte ens i kungahuset är det säkert man har det bra som barn, eller vuxen, hon fick gråta om kvällarna då hon var tvungen säga godnatt till alla, jorden är emellanåt en besvärlig plats.


Den norska prinsessan Märtha Louise berättar om hur det är att växa upp som högkänslig i det norska kungahuset och den nya boken ”Sensitiva barn: det högkansliga barnet från nyfödda till tonåring”. 
–Det var jättejobbigt för mig att gå ner och säga godnatt till mina föräldrar när de hade gäster


Ny studie visar varför många barn är överviktiga, är ju inte konstigt om de får alla möjliga hälsoproblem, är inte sällan jag lider med barnen när jag ser dessa barn...


Fyra av fem ungdomar rör sig alltför lite, visar ny studie


De flesta unga människor i världen rör sig alltför lite. Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar minst en timme fysisk aktivitet varje dag. Men runt 80 procent av alla barn och tonåringar uppfyller inte den rekommendationen.

Motion och hälsosam mat är också nyckelfaktorerna för att få den globala fetmaepidemin under kontroll.

https://svenska.yle.fi/artikel/2019/11/22/opp-och-hoppa-fyra-av-fem-ungdomar-ror-sig-alltfor-lite-visar-ny-studie

Kram
Mikael

Svar: Ja annat var på 60 talet.. då fick knappt föräldrarna in oss för att äta...vi höll igång från bittida till sent.. kram :)
Esmaralda

21 A:

skriven

Hemskt ledsen Maria över det du fått vara med om. Tur det finns ljusglimtar i Elende det kan betyda så mycket och hoppet behövs för det kan bli bättre.

Esmaralda.
Kommer vi två att flytta ihop?
Kram

22 Snödroppen :

skriven

Godmorgon!
Ser redan fram mot morgondagen, vilken känslomässig historia, det gör ont i hjärtat...

Vad händer hos mej, sker det nåt snart med han jag längtat efter så länge? Längtar han?
Kram🌸

23 Lotta S:

skriven

Är kollegan kär i henne eller är det mer att han behöver någon?

24 Helena Ir:

skriven

Funderar på det upprop till en arbetsgrupp, i en förening jag ingår i..sommaren 2020 ska det ske för att visa på vad föreningen kan bidra med här i Stockholm. Vad tror du om jag anmäler mig? Kan jag vara behjälplig tror du? Som informatör tänkte jag främst..fegisen i mig tvekar..Kan du se något?

Kram :)

Svar: Ja jag tror verkligen att du kan bistå på ett riktigt bra sätt... kram :)
Esmaralda

25 Anki:

skriven


Tack Maria för att du orkar berätta <3 <3 <3 <3
Din historia är så viktig <3

Kram Anki

26 <3:

skriven

Hej Es, är Eva verkligen min vän ?
Hon känns lite nonchalant till och från. Hon blev förvånad igår att hon missar så mycket i mitt liv.
Kram

27 Lotta:

skriven

Intressant berättelse på många sätt Maria. Ser fram emot del 3 imorgon.

Undrar om jag får ett nytt stadigvarande jobb snart?

Kram L

Svar: Ja det ser ut att komma ett jobb som blir stadigvarande och jag ser att du kommer trivas.. kram
Esmaralda

28 <3:

skriven

kommer jag nångång bli utbildad till nåt.. o ha ett bra jobb.. där jag tjänar bra.. känns så tråkigt alltihop.. att jag inte kan klara av o plugga

29 Zita:

skriven

Hej En gripande självbiografi av Maria😥
Hej! Esmaralda Jag undrar om det vänder snart!
Denna vecka fick jag punktering på bilen +att När jag skulle till jobbet i går så gick det inte att starta bilen , då var det fel på nyckeln. Jag har ju börjat att be till änglarna om beskydd😃🌟. Tror du det vänder snart?

Svar: Ja absolut, det kommer bra tider.. kram :)
Esmaralda

30 Carin:

skriven

Kära Maria
Dina nu två senaste inlägg har verkligen fått mina filosofimorgnar vid köksbordet att rannsaka upplevelser och situationer som uppstått i min närhet.
Dina ord får jag känslan av att det är fakta med ett uns av självreflektion utifrån dina känslor. Den kronologiska ordning du berättar om hur det var gör att jag känner sån ödmjukhet till dig och att jag har en förhoppning av att du inte verkar vara bitter och arg och känner hat mot din mamma.
Samhället som blundar eller ignorerar för familjers situationer kan man närmast känna en hopplöshet för men att du förklarar anledningen till er situation gör att jag hoppas att människor som läser dina inlägg förstår att att psykisk ohälsa verkligen finns närmare inpå dem än vad de är medvetna om.
Istället för att viska bakom ryggen på dem som verkar vara annorlunda så vänd er till dem och fråga hur det är fatt och om man kan hjälpa till.

💕🍀💕🍀
Till några av som skrev kommentarer efter Marias första inlägg igår - släpp någongång egoismen kring er själva och släpp istället in känslan av omtanke till människor som Maria. Kanske er oro till er framtid släpper för en kort sekund så ni kan leva en kort sekvens i nuet. Det som verkligen betyder något.

💕🍀💕🍀

31 Mej:

skriven

Hej Esmaralda.

Ser du om jag kommer att leva själv nu framöver? Eller känns det som om jag kommer att få en partner?
Kram

32 Hon:

skriven

Hej,
Min ilska och kanske hjärnspöken eskalerade så förbannat igen, jag provocerar och han kallar mig fula saker.. blir fysiskt ockå.. vad vore bäst att göra här?
Kram

33 Michaela:

skriven

Finner inga ord Maria ... :/

Kärlekstema i Idol. Hoppas att Gottfrid åker nu för har varit trött på honom sedan första början. Apropå kärlek .... vart tog mannen vägen som jag skulle leva ett fint liv tillsammans med? Jag fyller 39 i Januari och efter 40 vill jag inte hålla på och gifta mig mm. Då är jag enligt mig själv för gammal för sånt och det blir inte många år tillsammans innan det är dags för graven. Jag vill ju njuta länge av honom när jag väntat så länge :)

Kraam och ha en mysig afton! Pussar på MGs kalla nos :)

Svar: Jag gillar alla som är kvar nu... Gotte har sin egen stil men kanske inte samma bredd som de andra... MG pussas tillbaks.... kram :
Esmaralda

34 AnnaK:

skriven

En snabb fråga....sprätte det till lite i min f.d unge beundrare nyss när vi sågs eller var det bara i mig 😁

Kram 🤗

Svar: Jo, nog kände han av det.. kram :)
Esmaralda

35 Bumble bee:

skriven

Kära Es!
En nyfiken fråga, har killen jag tänker på varit inne på min facebooksida? 
Kram 🐝

Svar: Ja, det känn så... kram
Esmaralda

36 Solstjärnan :

skriven

Hej 😊

Maria,din berättelse berör,mycket.
Din barndom o uppväxt har varit tuff. Dagmar var din räddning där och då och hon gav dig så mycket av det du gått miste om.Det gläder.

Tack Maria att delar med dig .

Kram Solstjärnan 🌟

37 Helena Ir:

skriven

Tack,snälla för ditt svar!
Det är förresten sömnapneföreningen..
Kram :)

Svar: Där skulle ju en annan också kunna kvala in som medlem :) Kram :)
Esmaralda

38 Dalkulla :

skriven

Jag har inte växt upp som du Maria. Det går ändå långt in i själen känna den känsla du kände när du bäddade med manglade lakan, lade på överkast, duk och blommor på köksbordet osv. Det går genom dina ord känna din känsla i allt det. Är så glad över att du till slut kom till Dagmar, en ängel av de finaste av alla änglar. Du berättar också din historia så levande,
för det är verkligen en historia som ska berättas!

Kram

39 Dalkulla :

skriven

Carin: Den tanken har jag haft själv i det du skrev.
Tänkt många gånger också varför inte fokusera på det inlägg om någon har det svårt och, sätt sig själv åt sidan om så bara för en enda gång.

40 Um:

skriven

Hej Esmaralda.

Kommer vi två att flytta ihop?
Ser flytten dit ut att bli av?
Kram

41 Rädd:

skriven

Hej Esmaralda.

Det jag är rädd för är att vi gör något försök med varandra som den kommer visa sig inte blir bra.
Som inte kommer att leda någonstans.
Ser det ut som om det är så det kommer att bli?
Eller kan det leda till något bra fint?
Kram

42 Josefine:

skriven

Det känns som att jag är i en "viloperiod", jag längtar efter kärlek och närheten även om jag är väldigt nöjd med den jag är också. Men börjar bli fruktansvärt trött på veligheter och "skitsnack"
Ena kille jag träffat har väldigt mycket ångest så jag har tänkt med huvudet att han inte är något att satsa på. För han behöver fokusera på sig själv, när han väl orkar träffas så tror är jag övertygad om att han har kul med mig och att han bryr sig om mig. Men när han har tufft i sig själv så orkar han inte ses. Vilket jag tycker är trist iom att jag kan längta efter hans närhet och har kul med han.


Rycker han upp sig eller kommer det något lite mer "stabilt" kärleksäventyr snart?

43 <3:

skriven

Tack Maria för din berättelse att du vill dela med dig.

Är det exfrun möjligen Anders har i sina tankar. Har de inte släppt varandra efter alla år.
Kram

44 Louise:

skriven

Blir ledsen när jag läser detta. Inget eller inga barn ska behöva leva så här. Jag hoppas att ditt liv ändå har blivit bra. Tur att Dagmar kom till din räddning.

idag när jag kom hem stod vår lilla granne i trapphuset med nattlinnet på. Hon väntade på sin ledsagare. Fick reda på att hennes syster som hon var hos varje dag gick bort igår. På ett sätt kan jag ju tycka att det blir som en lättnad för henne då hon alltid ställde upp för sin syster som vägrade hemtjänst men å andra sidan så var det ju hennes syster och man sörjer ju trots allt.

Idag är det dags för examination.Handlar om det sensoriska idag och så två examinationer imorgon i språk och matematik.
Hoppas det går bra så jag slipper omtenta om ett drygt år.

Var på intervju hos vikariebanken i kävlinge häromdagen och hon skulle höra av sig om man kommer in där eller inte. Jag hoppas att jag kommer in där för jag behöver jobba lite trots att det bara blir 2 månader om ens det.
Det är helt galet att det bara är två månader kvar tills jag äntligen får göra min näst sista VFU. Hoppas jag får göra den sista kort där efter. Och som det ser ut nu så kommer vi igen få handledare till vårt examensarbete och lämna in det till sommaren. Kommer jag att få min lärarlegitimation i vår?

Ha en fin dag och tacksam för svar. Kram

Svar: Du har chans att fixa det.. jag håller alla tummar... du är sannerligen värd legitimationen nu efter allt kämpande.. kram
Esmaralda

45 Undra:

skriven

hej Esmaralda.

Ser han ut att fortsätta någon relation tillsammans med henne?
Kram

46 Blomman:

skriven

Hej Esmaralda.

Ser det ut som om jag kommer att vara själv nu framöver? Ser det så ut att jag är själv?
Eller är något på gång?
Kram

47 Skorpan:

skriven

Tack Es!
Ja det tror jag att det blir, trevligt.

O så slog jag till o beställde en kryss åt mig själv en par dagar före jul :). Får träffa kusin på resan o äta gott, hem kommer jag på julafton o får ta det lugnt. Det blev alltså en resa... Ska bli skönt, kanske kul, vem vet ;).
Kram Skorpan

Svar: Vilken härlig plan !! Kram :)
Esmaralda

48 Monica:

skriven

Socialtjänsten var fanns dom i Marias fall? Det finns en kvinna som heter Lisbet Pipping som har skrivit en bok och föreläst om hur hon och hennes två yngre systrar växte upp hos en förståndshandikappad mamma. Där kopplades heller inte socialen in. Det var snälla vuxna i omgivningen som ibland tog hand om dom. Soc eller fattigvård som det hette för har funnits i flera decennium. Det finns många fall som har blivit känt hur socialen godyckligt tar barnen ifrån föräldrar där det inte har behövts Kanske för att socialsekreterarna personligen tar ut sin undertryckta aggressivitet gentemot personer som är socialt i deras underläge eller dom vill statuera sig som goda exempel inför sina chefer att de är sociala föredöme och nyttiga för systemt.

49 Helena Ir:

skriven

Carin (30) ditt sista stycke i din kommentar,den förstod jag inte riktigt..kommentarer från några igår? Tycker du att någon/några har förringat det som Maria fått utstå under hennes barndom? Jag ser det inte alls så..många har sin historia,glöm inte det! Inte har det väl med egoism att göra! Jag dömer inte..men kanske har du också en egen historia.
Jag kanske förstod dig fel? Lätt hänt..!!

Kram :)

50 Camilla:

skriven

Man kan inte bli annat än berörd av din historia Maria.

Var hos tandläkaren idag och behöver fixa lite gamla lagningar mm. Tandläkaren sa även att jag har en förändring i slemhinnan och att det kan vara ett förstadie till cancer men hon trodde inte att det var någon fara och att det skulle bli bättre med byte av tandkräm. Men detta satte sig ju ändå hos mig. Ser du om jag behöver oroa mig för detta?

Ha en fin kväll. Antar att det blir Idol precis som hos mig. Hoppas att Gotte åker ut. Gillar honom minst. Kram

51 G.H:

skriven

All kärlek till Maria ❤️

Kan nog knappast bli värre än det du varit med om 😢.
Fattar inte att man inte gjorde något tidigare!!!!
Fantastiskt att du fick ha någon som Dagmar i ditt liv i alla fall, det värmde att läsa:)

Kram:)

52 AnnaK:

skriven

Tack! Vad roligt att höra....han är ju så söt och fin(och ung). Kul att han fortfarande tycker jag är lite intressant trots att jag blivit äldre och gått upp några kilo 😊

Kram 🤗

Svar: Klart han gör och du är jättefin så tro inte annat.. kram :)
Esmaralda

53 Undrar:

skriven

Hej Esmaralda.
Jag blir stressad av att inte veta. Jag undrar om det ser ut som om han kommer att vara med oss eller inte? kommer han att få en annan väg än med oss?
Kram

54 Se:

skriven

Hej Esmaralda.

Ser det ut som om han fortsätter en relation tillsammans henne framåt?
Kram

55 Mmm:

skriven

Hej Esmaralda.

Ser du mig som själv nu framöver de närmaste månaderna 1/2 året? Eller ser du något pågång för mig?
Kram

56 Boudica:

skriven

Tycker alltid det är intressant med andras levnadsöden, nu är detta ett rätt sorgligt öde, men jag är helt säker på att det blir vänt nu i slutet. Till en liten solskenshistoria! Väntar ivrigt till tredje och sista delen.

Fredag idag, tiden den går verkligen fort. Första helgen utan plugg, på senaste tiden. Skönt men ändå sorglig att inte ha något mer. Fortfarande bara väntan på tenta resultat kvar.

Fryser lite lätt, trött och lite träningsvärk kvar. Näh här vankas nog ett bad. Tror det blir en tidig natt idag.

Känner mig fortfarande lite tyngd idag, över Lagergrabben. Men han verkar bete sig som om inget hänt. Typ som om han inte sårat mig. Han hittade även en orsak att krama mig idag. Han måste ju märkt igår att jag inte riktigt var glad att prata med han. Vad är det som händer med honom börjar han ångra sig över sitt (bort)val? Iof jag ville ju hålla kvar vänskapen, men jag är nog inte riktigt redo att förlåta hans sårande av mig.

KRAM!

57 Agnes:

skriven

Helena Ir: Själv fick jag känslan av att, "-Jag själv skulle aldrig göra på det viset, och då ska inte heller andra göra det..."

Kanske jag oxå förstod fel...?

Kram!

58 Tiss:

skriven

Det känns lite rörigt i mitt liv. Förändras det snart?

Svar: Ja, du landar sakta men säkert.. kram :)
Esmaralda

59 Dahlia:

skriven

Får du till dig något spontant för mig att iakta?

60 Chatrine:

skriven

Jag fick en liten ljusglimt och snabb service av snyggingkillen vid paketutdelningen på mataffären.

En fråga Ez: Sprang han ifrån sin egna servicedisk och tog mig före resten av kön enbart för att få lite kontakt med mig eller få kolla på mitt leg??? Kollar facebook kanske?

Han gör såhär jämt sen i våras och springer förbi de kunder han redan har och de blir lite sura på honom.

Men jag blev glad *blink*

Kramar/ Chatrine

61 MissMilla :

skriven

Vilket liv du haft. Spännande att läsa i morgon. Att du överlevt. Starkt. Själv är jag depressiv. Trött. Vill bara sova o allt hopar sig. Jobbat mkt o långa dagar. Har inget utanför som är roligt o hoppade festen i kväll m jobbet. Så trött. Blir aldrig livet bättre?

Svar: Jodå, visst blir det bättre.. mycket bättre... det vänder... kram
Esmaralda

62 Lilla mig:

skriven

Hej Esmaralda.

Ser det ut som om jag är själv närmaste månaderna som det ser ut framåt?
Eller ser något ut att finnas omkring mig? Finns något pågång?
Kram

63 Mum:

skriven

Hej Esmaralda.

Tror du att han kommer att vilja vara tillsammans med mig igen någon gång? Kommer den viljan från honom att visa sig för mig någon gång igen?
Kram

Svar: Tveksamt.. det känns viktigt att du bygger ditt eget liv.. och om han kommer så kommer han men du ska inte räkna med det.. kram
Esmaralda

64 mamma:

skriven

kan du se någon ny man komma in i mitt liv? när? vem?

Svar: Ja det kan jag.. och det kommer lite som en överraskning ... kram
Esmaralda

65 Celia:

skriven

Varför beter sig exet J som han gör? Låtsas som om vi är vänner bland folk när han vet att jag är förbannad på honom!
Krisar det redan med tjejen han lämnade mig för, eller vaddå!?

Tack i förväg :)

66 S:

skriven

Hej Esmaralda.

Ser det ut som om han fortsätter en relation tillsammans med framåt?
Kram

67 HS:

skriven

Så gripande och stark berättelse, Maria. Tack för att du delar med dig.

Styrkekram


-*-.-*-.-*-.((¯`♥´¯)).`*.¸.*´✿¸.•*¨`*•..¸.-*-.-*-

Kommentera /ställ fråga här: