Hantering av motgångar....
Vi människor hanterar motgångar på olika sätt
En del av oss är bättre rustade.. genetiskt och genom vår uppväxt och andra är betydligt sämre rustade.
Ge tio människor exakt samma förutsättningar och samma problem – och du finner de som ger upp, som resignerar, tycker synd o sig själva och som inte är kapabla att lösa sina problem och ta sig vidare.
Och det finns de som snabbt gör upp en lösningsfokuserad plan, som går från A till B och som inte låter sig knäckas. Som Winston Chrurcill sade ” Det är i motvind en drake lyfter”
Och som coachen Charlotta säger att :
Kanske kan man gå så långt som till att säga att det är förmågan att hantera motgångar som skiljer dem som lyckas från dem som misslyckas, för det är definitivt inte förutsättningarna som avgör den saken, det har historien visat oss gång på gång.
💖
Vid motgångar går en del människor in i ett tankemönster som slutar med att de känner sig hjälplösa, ett sinnestillstånd som kallas ”inlärd hjälplöshet”, myntat av Dr Martin Seligman. Istället för att tända till och få mer vilja så ger man upp med tanken att det är lönlöst.
Inte bra, alltså !!
Och hur vi hanterar motgångar beror till stor del på vår uppväxt
Hur har våra föräldrar hanterat sina motgångar ? Hur agerade de när du som barn hade motgångar?
Som exempel kan jag berätta om en familj jag hade i terapi, där deras 10 åring vägrade gå till skolan eftersom han ansåg sig mobbad.
Och då fick han stanna hemma. Bara sådär, rakt av,
Föräldrarna hade en omogen attityd till problem och var definitivt inga problemlösare.
Alltsammans bollades över på skolan och man tyckte det var skolans uppgift att lösa problemet.
Lärarna hade inte sett tecken till mobbing – för man får ju skilja på när ungar tjafsar med varann och när det handlar om att bli mobbad.
Min uppgift var att prata med grabben.
Han berättade sakligt och utförligt om hur han blev mobbad.. att han vid ett tillfälle blev utsatt för snöbollskastning och att han vid ett annat tillfälle blev av med sin jacka, som han trodde att någon elev stulit, och en gång hade något satt krokben för honom i matsalen.
Det var det hela.
Inte så kul att vara med om… men helt inom det normala.
(Jag behöver inte påpeka att när det handlar om mobbning ska man sätta ner foten hårt och direkt och ha noll toerans.)
Vistas man tillsammans med massa andra barn, då händer också otrevliga ting ibland.
Ungar råkar och bär sig ibland illa åt. Precis som vi vuxna.
Annars hade den här grabben kompisar , gick inte ensam om rasterna och hade vänner att leka med på fritiden.
Föräldrarna bejakade genast teorin om mobbning och skulle skydda sitt barn – genom att låta honom vara hemma. De gjorde honom svag, de gjorde honom till ett offer genom sitt överdrivna beskydd.
Hela problemet bollades över till skolan.
Dessa föräldrar hade kunnat välja att göra på ett annat sätt.. de hade kunnat vara sakliga och lära sin son att ÄGA de problem som uppstår.
Lära honom att vara lösningsfokuserad.
Lära honom att inte vara överdrivet lättkränkt utan acceptera att ibland blir det fel och obehagliga ting händer.. och när detta sker.. då tar man tag i det.
Man flyr inte. Man förstorar inte upp problemet och gör sig själv hjälplös.
En annan händelse gällde en tonårsflicka som kort och gott var livrädd för allting.
Hon kände sig bara trygg hemma med sin mamma – där hon var beskyddad och omhuldad och det var hon och mamma mot världen. Helt i onödan.
Överbeskyddet blev en psykisk ohälsa hos flickan,
I grunden var det mamman som kände sig trygg när dottern var hemma hos henne och hon GAV dottern sina problem. Mycket tragiskt.
Vi föräldrar har ett stort ansvar.
💖
Ingen är perfekt och det behöver man inte heller vara… men ibland kan det vara nyttigt att stanna upp och sakligt försöka se de situationer vi hamnar vi… så vi inte spontanreagerar och bygger en mur av problem runt oss där det inte finns en endaste dörr öppen för lösningar.
💖
Kram & kärlek
skriven
Jag har bekymmer angående pengar, jag är inte nöjd med min lön heller.
Kan jag slappna av ? Ser du mig ha pengarkris. Vill inte snåla heller.