Esmaralda...spår dig gratis!

Gästbloggare idag är: Minna

Hej, det här är Minna och jag har inte ofta kommenterat men läser alltid bloggen.

Jag har fått två  spådomar om året med värdefull vägledning från Ezmaralda. Nu vill jag dra mitt strå till stacken och berätta lite om mitt liv.

Jag såg att det efterlystes.

Jag hoppas ni är fler som gör detsamma för det är så rolig läsning.

Jag är 46 år och  jag bor i Köpenhamn  sedan 1 år. 

För ett år sedan kände jag att något mer måste  hända i mitt enahanda liv.

Jag insåg att jag inte skulle få familj för den tiden var passerad utan istället fick jag ta ansvar för mig själv.

Så jag bestämde mig för att flytta till en stad som jag alltid varit förtjust i, Köpenhamn.

Jag är sjuksköterska inom psykvården och hade inga svårigheter att få arbete.

Boendet tog lite tid innan det ordnade sig.

Första två månaderna bodde jag på vandrarhem men sedan fick  jag en lägenhet genom en arbetskamrat.

Nu bor jag hyfsat centralt i en tvåa som inte var så kul när jag fick den men som jag piffat upp med färg och tapeter och jag stortrivs.

Har härliga grannar dessutom.

 

Att helt byta miljö var som ett mirakel för mig. Ez hade sett det komma i spådomarna så det var ingen överraskning på det sättet.

Jag dejtar ibland när det dyker upp någon att dejta  men än har det inte blivit mer än vänskap. Jag har blivit spådd kärlek och det tror jag också kommer när det är dags.

Jag har trevliga arbetskamrater och jag har fått vänner och lever ett utåtriktat liv.

Varje morgon vaknar jag med glädje i hjärtat och det har jag inte gjort på många år.

Innan flytten var dagarna bara timmar som jag skulle leva mig igenom och egentligen förstår jag inte varför det blev ett så stort mentalt uppsving med flytten.

 

Men jag behöver inte förstå det, huvudsaken är ju att jag kommit i hamn nu och lever det liv som jag alltid ville leva.

Hade jag inte fått de seanser från Ez som jag fått, då tror jag inte att jag vågat satsa. Jag är oerhört tacksam.

Strax innan flytten tvingades jag  avliva min Pandy, min lille hund. Han var 16 år gammal, sjuk och trött och jag hade inget val. Jag saknar honom varje dag.

Så småningom kommer en ny hund men det får vänta tills jag är mer hemma på dagtid.

Jag vill säga till er alla att ni ska våga göra det som ni innerst inne vill

Hitta  inte på anledningar som kan stoppa er. Våga ta steget och det finns så mycket att vinna

 

 

 

Jag tänkte som så att om allt gick fel,  då hade jag alltid kunnat flytta tillbaka till mitt gamla liv igen, men det finns ingen chans att jag kommer göra detta.

Tack för underbar blogg och tack till alla er i bloggfamiljen.

Jag räknar mig till er fast jag inte är så aktiv med kommentarer

Kram från ett mulet och regnigt Köpenhamn

Minna