Andreas gästbloggar....

Dagens gästbloggare är : Andreas
 
Hej
Andreas här, och det är första gången jag gästbloggar.
 
Jag har läst bloggen till och från i flera år och sällan kommenterat även om somliga bloggämnen intresserar.
 
Jag vill berätta lite om mig .
 
Jag är inte andlig eller medial eller ägnar mig åt detta på något sätt
 
Jag är  jurist till vardags.
 
Jag ser döda, kort och gott
 
Det är ingenting som jag berättar för någon utan jag
behåller det för mig själv
 
 
 
Redan när jag var 5-6 år minns jag att jag såg de döda på gatorna och de såg vanliga  och levande ut  och betedde sig inte konstigt fast de  interagerade aldrig med någon utan stod eller promenerade för sig själva. 
 
De hade ett svagt ljusblått skimmer runt sig och det var så jag lärde känna igen dem
 
När mamma dog för fem år sedan och vi satt i kyrkan under begravningen så såg jag att hon stod en bit från  kistan och studerade oss.
 
Hon av mig en slängkyss, som hon brukade i livet
 
Min kusin som körde ihjälp sig på motorcykel dök upp under en grillfest och slog sig ner i den  utefåtölj som han brukade sitta i.
 
Han gjorde tummen upp och skojade om att han gärna ville ha en  öl .
 
 
 
Jag ha sett  min dotters döda klasskamrat och hon har  följt med dottern hem efter  skolan och suttit vid vårt köksbord när vi åt middag
 
Jag har sett väldigt många genom åren
 
Ibland sådana jag känt och ofta sådana jag inte alls känner
 
Ibland verkar det som om de vill att jag ska  ta emot ett budskap och ge till deras efterlevande men nej, det gör jag inte
 
Kan bara inte tänka mig scenariet när  detta budskap ska  överlämnas.
 
Bloggen som handlade om andlighet, den stämmer 100%
 
Man har sina förmågor oavsett medveten andlighet eller ej .
 
Tack för läsvärd, varierande och riktigt intressant blogg
Andreas
 
 
P:s. Idag är jag ute och far hela dagen och kan inte besvara några frågor men prata gärna med varann. Kram💖
 
 
1 Mikael:

skriven

Udda” att se döda men bra att kunna skilja på levande och döda, lustigt de dyker upp på grillfesten, själv skulle nog prata med dem precis som de levande så jag ser dem inte, och å vad jag skulle skoja med de levande när de döda hälsar och skratta skulle, det går ju inte heller för sig, de skulle ju bli livrädda när det jag säger är 100% korrekt från någon som är död.

Ifall prinsessan Märtha Louise talar live ikväll, på meditationseventet, så lär hon nog slå nordiskt världsrekord, i att tala till flest människor på jorden, vid ett och samma tillfälle :)

Jon Fosse, en av Norges mesta kända författare ramlade och skar upp en pulsåder, han fick en gudomlig upplevelse och insåg att kyrkan och prästen är en bluff och gick ur direkt ur kyrkan, när han kunde, senare blev han författare men sen blev det för mycket alkohol och han blev katolik, vilken resa, på tal om andlighet :)

https://www.svtplay.se/video/26674470/jon-fosse-det-som-inte-kan-sagas

Norge verkar ligga före Sverige vad gäller andligheten, kanske blir en andlig landskamp någon gång då.

Kram
Mikael

2 C:

skriven

Godmorgon!
Det är skönt att det finns de som inte basunerar ut vad de kan och så vidare och så vidare.
Tillit hellre till de som lever med gåvan och hanterar det.
I början när jag förstod att gåvan fanns så ville jag meddela ALLA meddelanden osv. Tack och LOV sa en kunnig "Nej, tiden är inte inne för alla att ta emot detta. Gå på känsla när man blivit mer bekväm".
Finkänslighet är A och O.

3 Nornan:

skriven

Spännande att läsa din historia Andreas. Tror inte så många kan se så som du gör.

Det är inte lätt att veta vad man ska göra av sina gåvor. Det känns som man skulle vilja hjälpa och stötta någon när man "ser" eller "vet" saker men man kan ju inte bara säga det rakt ut. Så kanske man fått gåvan för sin egen skull, för sin egen utveckling. Kanske det är en del av livsplanen man själv gjort upp?

Min gåva är att jag vet saker som ska hända, men aldrig när det gäller mig själv eller mina närmaste. Jag kan också känna t.ex vilka som bott i ett gammalt hus, hur dom såg ut och vilka personligheter dom hade. Ibland vet jag namnen.
Att hitta försvunna saker och djur är också nåt jag är bra på.

Mamma har berättat att jag pratade med morfar när jag var 4 år. Han mådde bra och tyckte om att sitta på en stor sten utanför sitt hus och njuta av skogen och lugnet... Mamma tyckte jag var lite scary haha. Men det är ingenting jag minns.

Nyfiken har jag alltid varit men aldrig nån sökare som försöker lära mig genom kurser och böcker. Men jag älskar att läsa din blogg Es.♡


Kramar!

4 W:

skriven

Tack Andreas, fint att få ta del av dina upplevelser.

Kram

5 Skorpan:

skriven

Men oj, blev du inte skrämd då du för första gången såg de döda? Så liten som du var. Det kan säkert ge tröst, som med dina nära o kära, att se dem o veta att de finns. För någon som har svårt att tro på ett liv efter detta vore det nog en stor tröst. En sån stor gåva du har...

Skönt med ledigt mitt i veckan, nästan. Inget inplanerat, som vanligt ;). Går man ut idag ja då får man minnsann hålla i hatten o tupeen o då är det väl bara att göra det då...

Ha en bra dag!
Kram Skorpan

6 Naturvän:

skriven

Hej !

Tack för att du delar med dig Andreas, alltid intressant ta del av andras upplevelser

Ha en fin dag!

7 Anki:

skriven

Godmorgon
Tack Andreas ! för att du delar med dig och belyser din medialitet så ärligt <3
Inte lätt detta förstår man nu...fortsätt vara den du vill vara Lycka till <3

Kram Anki med flock

8 HS:

skriven

Tack Andreas för att du delar med dig. Skulle du vilja stänga av den här förmågan om du kunde?

Jag känner döda i rummet ibland. För mig är det dock att den här förmågan verkar komma och gå lite mer beroende på vilken fas jag är i livet. Jag har utvecklat detta i samband med att fler av mina andliga förmågor blommat ut i vuxen ålder. Hade lite kontakt med andra sidan som barn också men mer nu.

När jag beskriver för någon att jag "känner" en död så säger folk, men vadå känner, ser du, hör du något? Nej, jag ser inget. Jag bara vet och det är en specifik känsla av exakt var i rummet personen står, om det är en man eller en kvinna, och vilket ärende den kommer i. Första gången det hände var det obehagligt men sen har jag vant mig och jag vet att det inte är farligt.

Ett tag fick jag mycket besök på nätterna och det blev stökigt, jag lärde mig metoder för att stänga av och få vara ifred.

Jag kan enstaka gånger få föraningar, t.ex. som barn visste jag att min farmor var död innan dödsbudet kom, men det är sällan detta händer så jag skulle inte säga att jag är medial.

Jag är uppfostrad som ateist och är naturvetenskapligt skolad i botten, jag var själv tveksam till allt detta men bestämde mig efter betänketid för att öppna upp den andliga kanalen. På senare år har jag även vågat prata om det mer med mina nära och kära. En del har tyckt att det är flum men många har också blivit intresserade och det har lett till fina samtal. På jobbet håller jag mer lågmäld ton men ibland går det även där.

9 Helena Ir:

skriven

Tack Andreas för din berättelse! Jag tycker att den inger en tröst för att allt inte bara försvinner efter vår död,,så jag tycker att det var fint med din mamma som slängde till dig en slängkyss..något jag själv skulle vilja göra till mina barn,för att visa..titta jag är inte helt borta!

Kram

10 Michaela:

skriven

Tack för att du delade med dig om detta Andreas!

Jag är som sagt väldigt förvånad och nyfiken på hur vi kunde ha liknande dröm samtidigt och vad det betyder? :)
Kram

11 Alexandra:

skriven


Hej Andreas,

Tack för att du delar med dig av ditt liv.

En så vacker, ren & sann gåva du fått.


Din historia gav mig en stark energiboost.

Love life!









12 Läroliv:

skriven

Hoppas du haft en riktigt fin dag på vägarna.

Kram

13 Evig:

skriven

Tack för att du delar med dig, Andreas.

Det var intressant att läsa och jag förstår att du inte vill berätta om detta hur som helst. Det känns därför särskilt fint att du ville dela det med oss i bloggfamiljen.

Varm kram, Evig

14 Fitnesskillen:

skriven

Wow det var helt fantastiskt att få läsa detta 😱

Siken förmåga Andreas har, att kunna se döda det låter lite läskigt men samtidigt spännande 😁

Jag kan tyvärr inte se men jag kan känna av det kan jag och sen är lite medial för ibland kan jag få bilder som har faktiskt stämd men ibland ignorera jag det för att jag är lite osäker med det, så det är min förmåga om man säger så 😊

Ez jag har en nyfiken fråga och det är att jag har känt av från min tjejkompis att hon verkligen trivs med min närhet, speciellt nu när vi spelar tillsammans vilket är väldigt skoj 😁 och då är min fråga, hur ser det ut för oss båda tanke på att vår vänskap är som speciell om man säger så? 😊

Kram

15 Andreas:

skriven

Tack för att ni tagit av er tid och läst, det betyder mycket för mig. Och nu skakar jag det av mig och går tillbaka till mitt vanliga liv och låtsas som ingenting. Kram och tack .


-*-.-*-.-*-.((¯`♥´¯)).`*.¸.*´✿¸.•*¨`*•..¸.-*-.-*-

Kommentera /ställ fråga här: