Backstabbing....
Det här med att hugga någon i ryggen – är aldrig snyggt.
Man kan ha haft en kompis man gillade väldigt mycket, man hade kul tillsammans men så händer något och relationen kärvar och så plötsligt får man höra från en annan kompis sådant man anförtrott kompis nr ett och det är fult.
Fult av kompis 1 att skvallra runt förtroenden och inte riktigt snyggt av nr 2 att direkt ränna till en annan och berätta.
Man kan bli huggen i ryggen av sin partner och i somliga relationer är det så att en del bara ligger där som en ödla och bidar sin tid och när rätt tillfälle kommer… pang… så hugger de till.
Det kommer ofta överraskande och man är inte förberedd.
Inte bra !
Eller på jobbet… där är det inte ovanligt att anställda ränner till chefen och spyr galla över kollegor, vad de gjort och vad de sagt och det känns inte som fair play. Man säger ju rakt ut till den det berör i första hand.
Som terapeut har jag klarat mig bra från knivarna i ryggen men som spådam har det blivit ett par stycken.
Inte många men ett fåtal som en spått genom åren har tagit alla spådomar som sanningar på så vis att man tror att man bara behöver sitta på röven så kommer allt till en.. och så är det ju inte. Man måste samarbeta med universum.
Och när varken jobb eller semesterresor kommer då är det mitt fel.
Vid sådana tillfällen har jag tänkt att jag nog ska sluta spå... men det har jag ju inte gjort!
En gång i tonåren blev jag backstabbed av en knepig dam.
Hon var så glad och positiv och överdrivet följsam när jag hade henne framför mig men så fort jag vände ryggen till så satt kniven där.
På så sätt att hon ringde min PAPPA och klagade på mig.
Det var alltså en släkting.
Och pappa sa åt henne att ” Men vad fan har jag med det att göra?” uppriktigt förvånad och damen fick ingen feedback alls.
Det var innan jag blivit vuxen nog och lärt mig se skillnad på folk och folk.
Jag har lite svårt för folk som bidar sin tid och sen ger payback när man som minst anar det. Själv har man ju typ hunnit glömma vad det handlade om.
Men många människor är långsinta och det måste vara hemskt att lida av en sådan personlighet.. att man i åratal efteråt kan slipa på en hämnd gentemot damen i kassan som gav för lite växel och vägrade rätta till det. Typ.
Jag är mer den sorten som tar problemet här och nu och så går man vidare.
Ibland kan det vara svårt när olika personligheter kolliderar och de som är väldigt konflikträdda de hukar och mumlar och själv förstår man att något är på gång.. men inte riktigt vad !
Nej mina vänner, klartext från början… det vinner alla på
Kram & Kärlek
skriven
Nån erfarenhet från nåt jobb har jag även om jag aldrig fick reda på hur allt hängde ihop. Har inte, vad jag kommer ihåg ;), själv sysslat med sådant o hoppas att jag aldrig kommer at göra det heller. Eller tror du Es att jag kommer att bli så bitter att jag gör nåt sånt? I framtiden med karln hoppas jag på att kunna leva "här o nu" o ta upp saker som behöver tas upp genast det sker, inte panta...
Nu pantar jag på sovandet, jobbstress, o är lite vimmelkantig av sömnbrist. Kanske det ger med sig då jag får bort några projekt från agendan?! Vill ju få det sovit...
Önskar er alla en fin dag!
Kram Skorpan