De som är andliga...
Människor som anser sig vara ”andliga” brukar kunna berätta om de retreat de varit på, om pilgrimsvandringar, meditationer och yoga.
Man kan delta i hur mycket man vill men det innebär inte per automatik att man är mer andlig än de som inte ägnar sig åt en enda aktivitet av detta slaget
Vi är ju inte det vi gör.
Andlighet är en medvetenhet om vem man är och hur man sedan agerar i den vetskapen.
Man får insikter som leder till att man gör val som frigör.. att man vågar vara modig.. vågar fatta egna beslut och att man står för den man är.
Det handlar också om att våga tro på någonting större… som vi inte kan se och inte bevisa. Att vi är så trygga i oss själva att vi vågar öppna upp och ge oss hän. Att vi vågar utvecklas.
En sann andlig person känner sig själv och är tillfreds på det stora hela och respekterar man sig själv så får man också lättare att respektera andra människor och även de som är olik en själv.
Ska anden kunna vara fri och spirituell behöver du tro på dig själv och känna dig trygg i ditt liv. Tryggheten handlar inte så mycket om hus, hem och äktenskap som den handlar om inre trygghet.
Du kan vara en sökare hela livet och pröva allt från bergsklättring till extremyoga, frigörande terapi och du kan bosätta dig på en alptopp men du hittar inte rätt i livet förrän förstår att söka inom dig själv
Och för att finna din andlighet behöver du egentligen inga yttre excesser .
Börjar du med att vara sann mot dig själv, lära dig att lyssna av din inre röst, är förlåtande gentemot dig själv och andra och har en tro där magi får finnas.. då tar du första steget
Att utveckla en andlighet tar tid och jag vet ingen som någonsin blivit helt klar
Livet är för kort för att man ska bli fullärd
Men det spelar ingen roll…. för har man en gång insett att den andliga vägen ger både glädje och trygghet och vågar man släppa taget ibland - då får man sådan feedback att det blir svårt att gå tillbaka till sitt gamla velande och orolig jag.
För att få de andliga insikterna behöver man nå en viss medvetandenivå där man gjort sig av med fördomar och förutfattade meningar – och därmed bli mer öppen för intryck.
Alla kan vi nå en viss andlighet och det är inte bara förunnat somliga
Är man synsk som jag så har detta inte särskilt mycket med andlighet att göra
Jag vet synska människor som är stelbenta och mobbande och allmänt otrevliga.
Bara för att man är synsk är man ingen bättre människa.
Hur har ni det med er andlighet, kära bloggfamilj ?
Kram & kärlek
skriven
Hej
Har haft alltid den känsla att jag är en del av andlighet. Är ju försiktigt med vad jag gör när jag använda det. Jag har förmågan medan jag vet inte vilka är det. Ibland kan jag hjälpa andra helt plötsligt av omedvetenhet från förmågan. Jag meditation inte ofta så... jag är nöjda med att jag har kommunicera och kan ser saker och såna i hjärna när jag är vakna och gör något. Jag har var troende på såna sedan jag var barn
Ha det bra