Som man är klädd blir man hädd...
Som man är klädd blir man hädd, tutade småskolefröken i oss glin.
Och man förstod ju att har man inte fina kläder , är välkammad och proper så är man ett slödder.
Då får man inte vara med.
När detta konstaterande gjorts så ropade fröken upp oss en och en. Vi fick gå fram till katedern som på en slags catwalk och så talade hon om för oss och hela klassen vad som var bra och vad som var dåligt med var och en av oss.
Stackars Birthe som redan hade problem fick veta att hennes kläder var omoderna, kjolen för lång , skorna passade inte till och hennes hår kunde var bättre tvättat.
När Kalle kom fram till katedern så höll fröken dramatiskt för näsan och talade om hur han stank rök. Och det sa hon att han skulle hälsa sina föräldrar.
Eva hade alltför åtsittande kläder. Är man tjock ska de hänga löst, sa fröken och stackars Eva började gråta.
När det blev min tur fick jag veta att propra flickor ska ha hårband och inte låta håret hänga fritt . Är man rödhårig ska man inte ha rosa tröja för det skär sig, klargjorde hon. Och efter det dröjde det länge innan jag kunde med att använda rosa eller röda kläder !
Det här var 1963 och pedagogiken var annorlunda – om det ens fanns någon. Man skulle veta hut och man skulle smälta in.
När sonen växte upp var kläder också viktigt men på ett annat sätt… han hade sin skejtarperiod med långa tröjor, nerhasade jeans, halskedjor och gud vet vad. Sen vände det och skulle vara märkeskläder.
Klädstilen blev viktig för ungarnas identitet och personlighet och speglade intresse och musiksmak.
Det handlade inte om att vara proper längre.
Mina två yngsta barnbarn på 11 år gillar båda coola kläder numera… det får gärna vara dödskallar och svart.
Som vuxen har man ju förstånd att klä sig hyfsat när man går på anställningsintervju. Utseendet är det första som bedöms – även om ingen skulle erkänna detta. En halstatuering kan diskvalificera dig för somliga jobb.. eller skrevkorta shorts och magen bar …
Man får liksom känna in
Annars gillar jag när folk klär sig lite annorlunda, efter sin personlighet och vågar sticka ut.
Nuförtiden föredrar jag själv bekväma kläder och de får lov att vara rosa, orange eller röda.. och det smälter fint ihop med min hårfärg så skadad för livet blev jag inte i småskolan.
Ibland gör den gamla hippielooken sig påmind och det kan bli ett och annat plagg i den stilen. Huva !
Vilken klädstil föredrar ni ?
Kram & Kärlek
skriven
Fy för den pedagogiken, inte klokt ju. Förstår att du hade det svårt med färgerna en lång tid efter den catwalken Es.
Tur att tiderna har ändrat o man kan klä sig rätt fritt, beroende på situation givetvis, precis som du skriver. Arbetsintervjuer är jobbiga situationer klädmässigt, snyggt men inte överklädd, tur det inte är nåt sånt på gång ;).
Själv trivs jag bäst i lösa kläder som döljer allt hull, precis som din fröken sa att man ska Es ;). Inget åtsmitande här inte, t-shirt o jeans, som får vara tajta nog, trivs jag bäst i o sen då jag är tvungen att klä upp mig blir det nog lite ångest, vad ska jag ta på mig så alla ringar inte syns? En säck vore kanske något...
Det är faktiskt tretton år sen jag var nöjd med min figur sist. Jag hade börjat gymma o rört på mig aktivare o fick på mig ett psr snygga jeans kommer jag ihåg ;). O varför gör jag inte samma sak nu då, ja det är ta mig sjutton märkligt hur jag inte kommer till skott, tiden finns ju men saknar motivationen trots att jag är så led det jag ser i spegeln, de gånger jag råkar göra det huga :(. Tänk att jag inte får nåt gjort trots att jag näst intill äcklas av mig själv, jösses ändå... Karln ska nog ha sju änglars tålamod för att kunna leva med mig o mina "problem" ;).
Söndag redan o vädret är som gjort för innevistelse, regnar o blåser. Kanske får lådorna packade o obehövliga grejor undanstuvade tills senare tider... Före det frukost i lugn o ro :).
Ha en bra dag!
Kram Skorpan