Då och nu....
En gång arbetade jag extra i hemtjänsten… på den tiden hette det att man var hemsamarit och allt var mycket enklare.
Det fanns inga krav på vad man fick och inte fick göra och jag såg det mer som att jag besökte människor i deras hem och då fick det vara på deras villkor.
Ville de ha putsat ett fönster så skulle jag inte drömma om att säga "nej, se det ingår inte de arbetsuppgifter jag får utföra."
Och man hade mer tid, vilket var guld värt. De flesta jag besökte var ensamstående män på landsbygden som levde ganska torftigt men som hade sjöar att ösa ur när de berättade om sina liv.
Jag tog mig alltid tid att fika.. att kaffemuggarna var lite äckliga, so what! Lite skit dör man inte av.
Sen brukade vi hjälpas åt med det som skulle ordnas.
Behövde det städas så satte jag gubbarna på att damma medan jag dammsög. På den tiden lagade man mat i hemmet till vårdtagarna och då brukade jag alltid involvera mina pågar i detta… han skalade potatis och jag stekte fläsket.
Det var typ mest sådan mat de ville ha, som de var uppvuxna med.
Och under arbetets gång pratade vi. Ibland fick man titta i fotoalbum från svunna tider. En av gubbarna spelade dragspel för mig under arbetets gång.
Det hände att somliga av dem flirtade lite eller försökte klatscha mig i ändan… nej, jag skriker inte metoo.. och jag anmälde ingen.. jag tog det från den humoristiska sidan och vi kunde skoja rätt rått med varann och vi skrattade mycket.
Tror jag passade för att arbeta med gubbar… och en av dem var en fena på fräckisar och hade hur många som helst på lager.
Sen fanns det ju surgubbar också.. sådana som säkert surat sig igenom ett långt liv och det blir ju inte bättre för att man blir gammal. Men det fick man ta med en nypa salt och de flesta tinade upp så småningom.
Jag minns speciellt när julen kom.
En hel del av dem skulle sitta ensamma på julafton och till dem gjorde jag iordning en liten korg med skinka/brunkål/ jansson/köttbullar / en julblomma och en liten klapp… och så for jag runt till gubbarna dan före dan och blev mottagen som värsta jultomte.
Jag minns speciellt TomTom som han kallades och som fortfarande vid 92 års åldern var en högrest man och med stort burrigt vitt hår.
Han bodde ensam på sin gård med vakthunden Lusen. Som för övrigt var lika bra vakthund som Mannabonen Glenn !! Dvs.. ingen vakt alls.
En gång i tiden hade stall och ladugård varit fulla av djur och liv men det var då det. Nu var det tomt överallt.
TomTom var noga med att vi skulle sätta ut lite julmat till småtomtarna som han stod på mycket god fot med. Och en gång visade sig en av dem också för mig. De litade så pass på TomTom när han ropade på dem ” Tomtana-tomtana-tomtana ” att de tittade fram.
Tiderna förändras och mammas väninna berättar om sin hemtjänst… hur det kommer olika människor hela tiden, hur stressade de är och hur allting är klockat. En kopp kaffe är inte att tänka på.
Jag tycker inte att allt var bättre förr, långt därifrån men nog skulle jag själv föredra gamla tiders hemsamariter om jag hade behövt extra hjälp och tillsyn!
Kram & kärlek
skriven
God morgon.
Jag håller verkligen med dig. Fram för mer tid hos de äldre. Så som dagens hjälp är upplagd skapar det stress hos både personal och äldre. Har en fråga du gärna får hjälpa mig med. Var och tittade på ett hus igår. Kommer jag att flytta dit eller kommer det något annat bättre till mig? Hoppas du och Nettan får en fantastisk tid i stugorna. Stor Kram ❤