Filli gästbloggar.....
Dagens gästbloggare är: Filli
Hej, jag skulle gärna vilja gästblogga.
Jag vill berätta att jag nu har efter 31 år gjort mig fri i ett destruktivt förhållande.
Jag träffade mannen i Filippinerna där jag var född och levde.
Jag var 25 år och arbetade som guide för businesspeople inom särskilt område där jag hade stor kunnighet.
En dag i februari fanns en blond och blåögd man från Sverige där i gruppen.
Han var lite flirtig men det var jag van vid och jag brydde inte mig om det så mycket. Han ringde sedan mig och bjöd ut på middag och jag tackade ja tack.
Vi umgicks under den vecka han var där
Han var skild, tio år äldre än jag var och var gentleman och trevlig.
Vi fortsatta ringa varandra och så han bjöd mig till Sverige på besök.
Jag fick bo på hotell och kom aldrig på besöka hans hem eftersom han sade att det inte skulle vara passande eftersom vi inte var gifta.
Han försökte dölja att han var gift.
Så kom hans fru till hotellet och gav mig chocken. Han var gift och hade tre barn.
Jag gjorde klart att nej, jag vill inte träff dig alls mer.
Om du en dag är skild så välkommen ta kontakt men inte innan.
8 månader senare ringde han och skickade papper på sin skilsmässa och jag för göra lång story kort så flyttar jag till Sverige och vi gifter oss och vi får barn.
Bor i fint hus. På ytan allt bara bra.
Men innanför väggarna inte alls bra.
Han misshandlar mig inte fysiskt men tar bort all självkänsla.
Jag får inte träffa någon. Jag får inte lära mig språket. Jag får inte arbeta. Jag får inte ha någon vän. Jag ska bara leva i huset för honom och barnen, städa och tvätta och laga mat och arbeta i trädgård.
Jag blev mycket skygg och rädd för allt.
Jag visste inte hur svenska samhälle fungerar.
Mannen talade om att alla skulle hata mig för man hatar invandrare i landet
Jag studerade i smyg språket i egen hand och pratade svenska med barnen. Jag lärde mer och mer.
Jag fick väninna i ny grannfrun som var en mycket vänlig kvinna.
Hon ville vi skulle gå ut och fika men jag fick inte. Jag fick ingenting och hon tröttnade och frågade om jag alltid ville leva i fängelse. Hon hjälpte mig och flytta när mannen var på arbete och sedan det blev ett helvete. Det tog två år före jag kunde landa på fötter.
Nu är alla barn vuxna. De har bra liv och vi har bra kontakt.
Jag bor i en lägenhet ensam i en stad långt bort från mannen och jag arbetar på äldreboende och trivs mycket bra,
Jag har vänner och jag sjunger i kören och gör vanliga saker. En ny man vill jag aldrig ha. Just nu är livet perfekt till mig. Jag kunde så du som vill du kan också.
Tack för att jag fick berätta
Kram från Filli
skriven
Hej Filli och Esmaralda! Vilken tur du fick hjälp att ta dej bort från den hemska mannen.
Har han dom rätta känslorna för mig?Rädd att bli utnyttjad och sårad av honom. Ser du nån framtid för oss två?
Kram till er.