Esmaralda...spår dig gratis!

Ozzy barnbarnet har skrivit uppsats i skolan.. sedan november månad och 23 kapitel blev det. Här kommer de två första... fantasin är det inget fel på minsann... han  fyllde ju nyss 11 så vad månde bliva... kanske författare en dag !!

Jag tycket det var så kul att jag vill dela lite med er.. men bara de två första kapitlen:

Kap.1 Polarviken

Det var en gång en helt vanlig dag i Polarviken. Jag var på väg hem ifrån skolan och hade precis passerat skolans 73 m tjocka skyddsmur när jag mötte Herbert, Herbert han är min vän.

Det var tyst ute, dimman låg tjock, någon uttråkad varulv ylade i fjärran och det luktade svagt av rutten fisk.

Jag tyckte inte om Polarviken för nästan allt är infernaliskt tråkigt här och mer tråkigt än det finns inte.

Det hände absolut aldrig någonting oväntat här.

Jag brukade drömma att jag kunde flyga, tänk att kunna flyga högt uppe i luften och långt, långt bort.

Brukade fantisera om ett äventyr där jag flög till någon annanstans, där det fanns snö.

Fantiserade om att leka i snön, åka skidor och kasta snöboll. Åh vad jag längtade efter snö, jag hade ju aldrig sett snö i verkligheten.

Vi passerade de två stora sjungande tallarna och svängde förbi det blå huset med den bitande grinden.

Nu kunde jag se mitt hus, ett litet prickigt hus med 4,5 våningar. Det var mer smalt än det var brett och på översta våningen stack det ut en snygg liten husböld a`la trädkoja.

Jag sa hej då till Herbert och rusade upp för trappan och slet upp vår runda ytterdörr.

”- Hallå… Jag är hemma! ”

 

Kap 2 Familjen

Innanför dörren blev jag väl mottagen av våra två benlösa studsande katter och mina fyra Muddskippers.

Pappa ropade:

- Hej, Hej Bengt vi äter nu.

Jag böjde mig fram och klapp-studsade lite med mina ”benlösingar”, efter att jag kastat båda och gjort två fullträffar med dem i basketmålet på andra sidan hallen gick jag in i köket och serverade mina bubblande ”Muddlingar” varsen skål med lera.

Maten var redan serverad på bordet, rotmos och leverpudding i polkagrissås, (inte min favorit)

Pappa, mamma och vår nya inneboende som pappa hittat på soptippen hade en vild diskussion om vädret och ingen lyssnade på mig. Den hemlösa gubben som nu bor hos oss pratade om så mycket konstigt, man orkade inte lyssna.

 Mamma sa att det är för att stackars han har tappat minnet.

När han släpade sitt långa vita skägg i leverpuddingen för fjärde gången och ingen fortfarande lyssnade på mig då kände jag mig arg och ledsen, jag gick upp på mitt rum.

Mitt rum ligger överst i huset, rummet liksom hängde utanpå huset som en liten böld.

Jag har ett runt fönster i mitt rum, från fönstret ser jag min och Herberts trädkoja.

Jag lade mig ner i min gungande säng som täckte hälften av rummet.  3/10 av rummet var täckt av kuddar och ändå är rummet så stort tänkte jag, när jag lade mig ner

I min stora urgröpta papayakokosnöt kollade jag upp i taket som var blått och fult av mina ”Muddlingar”.

De kröp runt och spottade på varandra så det skvätte på mig.

Det gick några minuter sedan somnade jag, lite lagom småblöt i ansiktet av Muddskipper spott.

SLUT

Men som sagt , det finns 21 kapitel till !!

Nu hoppas jag att ni har en fin helg....tanken är att  jag och maken ska åka till mamma en sväng och ta en promenad tillsammans i parken.  Har rårört lite lingon till henne och så finns det en hel del frusna middagar  som tar plats i frysen och som ska levereas ! Sen hem till sonen för att beundra hans nymålade vardagsrum. Ljusgrå väggar blev det till slut, efter mycket funderande.

Kram & Kärlek