Esmaralda...spår dig gratis!

Det finns en hel del mer eller mindre hemliga ordnar och sällskap.

Sveriges äldsta orden är Frimurarna, som i Sverige grundades på 1700 talet. Den kan också vara en av de mer hemliga.

Odd Fellow Orden är Sveriges största ordenssällskap med runt 36 000 medlemmar. Det är dessutom ett ovanligt ordenssällskap eftersom kvinnor är välkomna

Annars är ordenssällskap  mest till för män och kanske kan det vara så att män har mer behov av att vara  hemliga och i detta känna sig lite speciella ?

En slags motsvarighet till Frimurarna  för kvinnor är Mariaordern som är lika hemlig som Frimurarna.

Jag hade en faster vars man var med i en orden, bara för män,  och det var alltid  speciellt, tyckte han själv. När han skulle dit  så blåste han upp sig lite och kände sig verkligen utvald.

Faster hade sitt eget sällskap som var en syjunta och 7-8 damer som träffades regelbundet men som sällan plockade fram sina handarbeten ur påsarna.  De åt smörgåsar och kakor och drack sherry och  skvallrade vilt om  alla i byn

PÅ sätt och vis var ju detta ett sällskap bara för kvinnor och hade någon man halkat in på dessa möten hade han lagt sordin på stämningen genom sin blotta närvaro.

 

Jag hade en släkting som var med i Tempelriddarorden  och det hela hade ju inte alls med riddare att göra som jag trodde i min barndom.  Jag  hade svårt att föreställa mig farbror Gösta, liten och trind,  som riddare.. på en stilig och frustande häst !

Pappa var ett tag med i Godtemplarorden  fast det var ju ingenting hemligt som man sysslade med där.

Själv håller jag mig ifrån alla ordnar och sällskap – jag är helt enkelt ingen  föreningsmänniska oavsett vilket förening det gäller.

Jag fick inbjudan till Rosenkransorden en gång – men tackade nej

Jag menar, jag gitter inte ens gå på friskis och svettis eller nåt annat som sker i grupp !!

Jag är dock med i en liten och exklusiv grupp som knappt ingen vet existerar så det är nog det mest hemliga av det hemliga.. nu när jag tänker efter. 

 

 

 

Vi är ett hundratal i olika länder och håller kontakt via mail – och förr var det via brev eller telefonsamtal och kravet för att vara med är att man har bevisat  andliga förmågor.

Det var Madame i  Paris som initierade mig i gruppen för trettio år sedan.

Vi träffas inte alla tillsammans, det sker inga gruppaktiviteter men vi finns där för varann ändå, när och om det behövs !

Hur ser det ut för er andra ?

Kram & kärlek 💖