Taggen i hjärtat.......
Alla har vi hamnat i kris någon gång i vårt liv – och att hamna i kris är en sund och övergående reaktion på en tuff situation.
Kriserna gör oss till dem vi är… de påverkar oss på olika sätt.
På gott & på ont
Om en närstående avlider, kanske den krisen leder till att vi bättre tar hand om varann i familjen eller om vi går igenom en skilsmässa så kanske vi lär oss vad vi ska ha prio på i nästa relation.
I kris reagerar vi olika.
En del av oss pratar oss ur krisen - och tar hjälp och stöd av släkt och vänner.
Andra väljer att inte prata – utan bearbetar på sitt eget sätt.
De flesta av oss kommer över kriserna och vi fortsätter våra liv.. även om det ofta sitter en tagg kvar i hjärtat som minne av det vi gått igenom.
Och så får det lov att vara.
När någon närstående hamnar i kris och mår dåligt så vill vi hjälpa – och det är inte alltid så lätt.
Man är rädd att säga fel saker och göra fel och därför bör man fråga personen i kris vad hen vill att du gör och inte gör.
Ibland blir personen i kris arg och irriterad och det ska du inte ta personligt. Ibland blir det bara så.
Hör av dig då och då
Var en bra lyssnare om personen vill prata
Ha tålamod när personen upprepar samma saker
Försök inte lös problemen, det kan du ändå inte
Hjälp till med praktiska saker
Tipsa om professionellt samtalsstöd.
Ibland kan det lätta för stunden om man föreslår en gemensam aktivitet
Har personen självmordstankar då ska du vara medveten om att du inte kan ta ansvar för den personens liv.
Du kan bara försöka förmå personen att söka hjälp och
kanske skjutsa till psykakuten om du bedömer situationen som akut.
Det är tungt att försöka finnas till för någon som mår riktigt dåligt så se till så att du inte är den ende hjälparen runt personen.
Glöm inte bort ditt eget mående !!
Det är ingen mening att du går under med det sjunkande skeppet.
Kram & kärlek💖
P.s. Vinnaren av talismanen är Mia.... läs föregående inlägg !!!
skriven
Har sökt ett tiotal jobb utan resultat men så plötsligt händer det! Sökte ett jobb i söndags, de hörde av sig igår och var glada att jag hade sökt och tyckte jag passar perfekt för tjänsten så idag ska jag på intervju!
Men plötsligt får jag lite kalla fötter! Vill jag byta, är det ett jobb för mig, kommer jag trivas? Tankar snurrar och osäkerheten smyger sig på. Är jag verkligen redo för nytt jobb?