Esmaralda...spår dig gratis!

Det finns fattigdom i dagens Sverige  och barn som växer upp fattigt.

När klassen ska hitta på aktiviteter får man alternativ och att gå skogspromenad brukar vara gratisalternatiet  och det är vad de fattiga barnen väljer. De vet ju att man inte har råd.

De blir utanför i skolan… har fel kläder, de har inga kalas och brukar inte heller själva gå på kalas, de har inga tider som de måste vara hemma när middag serveras, det brukar inte förekomma fredagsmys med tacco, godis och familjen framför TV:n,  de brukar inte ta hem kompisar,  de åker inte på semester,  de väljer praktiska linjer på gymnsiet,  och är de yngre så har de som regel otvättat hår, ovårdade naglar och skitiga öron.

Det finns arbetarklass och det finns intellektuell arbetarklass.. och  vidare uppåt…. Och de som är långtidssjukskrivna eller arbetslösa, de  är klasslösa  och det är framförallt de klasslösa barnen som far illa när det gäller den praktiska omvårdnaden.

Inte alltid – det finns  undantag.

Ofta är det hos de klasslösa  som  alkoholism  och grav  psykisk sjukdom råder.

På den tiden jag växte upp, på 60 talet  så var det en annan sorts fattigdom än idag… man såg ju direkt om någon var fattig och det gör man kanske inte på samma sätt idag. 

På den tiden tog arbetarklassens ungar avstånd till de klasslösa barnen  och det var väldigt strikt på den tiden i byarna.

Man fick inte leka med avkomman till alkoholister och  psykiskt sjuka… man fick inte leka med de som hade socialhjälp ( som det hette).. man skulle hålla sig till sin egen klass. Basta.

Nu var inte mina föräldrar noga med sånt.. vi tillhörde nog ingen riktig klass utan rörde oss upp och ner på skalan på ett sätt som säkert var förvirrande för många.

Men känslan av att vara fattig och utsatt som barn… att inte få göra det alla andra gör.. att inte få vara delaktig och inte få vara med… är ju något som gör lika ont i ett barnahjärta nu som då.

Det är så lätt att man blir den man lärt sig vara - och inte den man är.

 

Klyftorna  är stora och ökar  mellan barnen som har det sämst och de barn som hör till snittet när det kommer till hälsa, skolgång, ekonomi och välbefinnande och det är konstaterat.

Jag minns ett samtal mellan vuxna en brittsommardag 1964.

De  diskuterade just detta problem och det blev sagt att ” Bara för att man är fattig behöver man inte ha det skitigt hemma”   ” Bara för att Finskans gubbe super behöver inte barnen gå till skolan i trasor”   ” Socialhjälpen skulle inte betalas ut till dom som super upp den och skiter i  sina ungar”  ” Börjar vi ge ungarna  Åkesson mat så tar de hela handen, sånt får man se upp med för man vet ju hur sådana är ”  

 

 

Och så vidare… det var ju långt innan PK kom in i bilden

Skillnaden mellan dom och de mer utsatta  markerades tydligt – och det tror jag man gör än idag.

Kanske på ett annat sätt men man gör det.

Same same but different, som det alltid varit.

Och de som far mest illa är alltid barnen.

Så har det också alltid varit.

 

Kram & kärlek💖