När löften bryts.....
Det ÄR skillnad på folk & folk när det kommer till löften.
En del av oss bubblar över och även om vi lovat att behålla en information för oss själva så blir det omöjligt och vi skvallrar för någon som vi i vår tur litar på.
Då har man brutit sitt löfte.
Sen finns det människor som är riktigt bra på att behålla löften och som aldrig skulle bryta ett förtroende.
Vem som är vem, det brukar man märka över lite tid.
Som barn var jag väldigt känslig för sådant… och ibland hade man ju hemlisar med kompisar och rätt som det var så visste andra kompisar, och föräldrar visste och jag blev alltid upprörd över detta att man inte kunde lita på sina vänner.
Under en period var lösmynthet det värsta jag visste och då var jag inte gammal.
En gång smygrökte vi bakom några buskar i skolan. Vi var 3 stycken och det var nog i femman. Under lektionen därpå säger läraren att det kommit till hans kännedom att vi rökt… att en kompis skvallrat… och eftersom han tycker det är fult att skvallra så slapp vi straff.
Bara vi inte gjorde om det.
Herregud vad förvånad jag blev och plötsligt fick jag tillit till läraren. Mer smygrökande blev det inte heller.
Min mormors väninnor skvallrade så det rök om det.
Jag minns det fortfarande, hur de satt runt kaffebordet och tanterna skvallrade om det ena och det andra och i synnerhet om de tanter som inte var närvarande just den gången.
Det var ” Hon sade si ” och ”hon sade så” "men jag säger ingenting så har jag ingenting sagt "! Och ” Hon sade ju att jag inte fick berätta men jag litar på er ” och tanterna nickade lystet och sög åt sig av varandras skvaller och brutna löften.
Kram & kärlek💖