Drama...

 
Nyss hemkommen från sjukhusets ögonmottagning... och har tagit bort  ögonhår som växte fel och in mot ögat.
 
Det blev en dramatiskt start på dagen.
 
Bedövningen tog inte.... och  det upptäckte jag när lasernålen kördes ner i hårsäcken.. jag illskrek och  ryckte till med huvudet och fick lite skäll för man hade ju typ kunnat lasra bort hela ögat...  men va 17.. det var en normal reflex på hemskt smärta.
 
Det blev påfyllning av bedövning... jag fick hålla i en järnbit för att inte få stötar.. röken ringlade mot taket och det luktade  bränt i hela rummet.... OMG.... aldrig mer... det säger jag bara !
 
Mannen som satt i väntrummet .. såg rent skräckslagen ut när  det blev hans tur att gå in i operationssalen.
 
Tur att syster Svetlana kommer i eftermiddag och att vi ska spabada och mysa natten lång..
 
 Hoppas din fredag börjat lite bättre
 
Massa kram

När det begav sig.....

'
 

Annat var det förr.

  Då kunde man jobba  dag & natt en period för att få ihop pengar och sen kunde man dra precis vart man ville i världen  och leva rullan  tills pengarna tog slut – och sen for  man hem igen och jobbade häcken av sig under ett halvår eller så.

 Den stora skillnaden var ju att på den tiden fick man jobb, hur enkelt som helst.

  Jag bodde i närheten av Findus och de behövde alltid folk. Man kom och gick liksom. 

Och inom vård och hemtjänst var det samma sak… bara att höra av sig och så var jobbet fixat.  

 

En tjejkompis fick alltid jobb som målare på olika byggen. Jag jobbade  på fabriken.  En annan delade ut morgontidningar OCH  arbetade på skola. En annan reste med ett ambulerande tivoli och hade så kul att han avstod från allt annat under sommarhalvåret när tivolit var igång.. ….. alla jobbade vi…  och jag minns faktiskt inte en enda som var arbetslös mot sin vilja.

 

Att få ett fast jobb var ingen big deal.. snarare lite obekvämt eftersom man miste lite av den frihet man hade annars.

Prata om att tiderna förändrats... numera  klänger sig folk  fast i sina  fasta tjänster  tills de blöder i hjärtat ... och vantrivs.. och mår dåligt... och vill inget hellre än att jobba med något annat..... men att säga upp en fast tjänst utan att ha fått en annan fast tjänst... anses vara rena rama självmordet !!

Och att säga upp en fast tjänst bara för att dra runt i världen och leva livet...ja, det finns knappt på kartan !

Jag är glad att jag fick vara med om 70 talet !

 

Peace & love på er allesammans :)

 

Hemmen från hell....

Så läser man i Aftonbladet om äldreboendet som börjat med hotellfrukostar… och  gästerna äter vid småbord och med tända ljus…. och boendet har också en cykel med sidovagn för de som inte själva kan cykla.

 

Och det gör mig så glad ända in i hjärterötterna.

Min pappa  fick en stor stroke och bodde sitt sista år på ålderdomshemmet i Billesholm.

Det var vedervärdigt.

  Han var rörlig och gående men hade afasi och minnet var inte så bra -  och på Hemmet från Hell  satt han hela dagarna… eller gick runt…. och det fanns absolut ingenting att göra.

Ingen hade tid att gå ut och gå med honom eller läsa tidningen och inga aktiviteter ordnades. 

Jo, om  söndagarna spelade man  bingo…. BINGO !!... han har aldrig i sitt liv spelat bingo och det var enda underhållningen som erbjöds.

 

De gamla satt uppradade längs väggarna.. sysslolösa…. och jag kan väl inte vara den ende anhörige som fick panik.  Jag som i min enfald trodde  att de i alla fall hade nån form av terapi och att det skulle finnas en arbetsterapeut !! Eller i alla fall nån form av sysselsättning.

  Min bror (afrikanske) besökte honom varje fredag och tog honom med ut på promenader och jag  kom på besök när jag kunde. 

Det var en period i mitt liv när jag byggde mitt hus… och nyss hade startat upp eget företag som familjeterapeut…sonen var liten… och jag stressade som en iller för att försöka hinna med.

Och hela tiden hade jag dåligt samvete för pappa.

  Så jag  tänkte att om han får färdtjänst  - då kan han komma på besök  en gång i veckan till mig – och jag ansökte.

 

Men se, det var samma föreståndare på hemmet som ansvarade för vem som skulle få färdtjänst och pappa fick avslag… eftersom han var GÅENDE….  fast minnet var borta, tids och rumsuppfattningen mycket vag och hade han tagit bussen som föreståndaren föreslog… då hade han klivit av fel och vimsat bort sig.. och han skulle inte ens ha kunnat ta sig till busshållplatsen.

Jag överklagade naturligtvis men han hann gå över till andra sidan innan jag fick rätsida på det hela.

Min lilla pappa som var världens goaste och finaste… som  brydde sig om sina medmänniskor.. som ordnade världens roligaste fester… som   var utan fördomar  och nästan alltid på gott humör !!

Efter pappas död kom jag på flera bra lösningar –  tex att jag skulle på egen hand ha anlitat någon som  engagerade sig i honom en dag i veckan.. som läste tidningen, pratade, gick på café och annat som pappa tyckte om.

Och att jag skulle ha ringt direkt till föreståndarens chef angående färdtjänsten och ställt till med sånt rabalder att de aldrig sett dess like. Inte bara försynt överklagat...i en process som kunde ta hur lång tid som helst.

Man kommer på mycket bra när det är försent !!

 

Nu måste det ju ha kommit en ny föreståndare… och jag hoppas att det är någon med ambitioner och empati.

När man nu läser om äldreboende med framdukad hotellfrukost  sdär gästerna kan plocka till sig vad de vill … då tänker man att jamen det är ju självklart…så ska det vara !! Hur i hela fridens namn äter de annars frukost ?

På varje avdelning SKA det vara en aktivitetsansvarig.. som BARA har till uppgift att  aktivera gästerna.. på olika  sätt - och se de olika behoven. 

En gång arbetade jag själv på ett äldreboende .och det var inget annat än dödens väntrum.... med sysslolösa gamlingar… det fanns ingen sång och musik… ingen glädje… ingen av de gamla blev sedda.. och  att jobba på ett sådant ställe gör att man själv lätt går in i en depression.

 
 

Jag blev livrädd för min egen ålderdom och såg mig själv i andanom sitta i samma stol dagarna i ända  och hasa mig iväg till måltiderna som var den enda happening  som någonsin skedde.

 Jag vill tro att det funkar bättre idag.....  ??

Att de sista åren i livet ska levas värdigt... borde vara en självklarhet.

Alla ni som arbetar på deprimerande äldreboenden.. gör revolt !! Gör något bra !!

Och ni som har era anhöriga på  de gruvligt hemska hemmen... ställ krav..  och var besvärliga !!

Kram & kärlek