Yo bitch !

 
Yo bitch- do you have any christal meth ? Får privatpersonen jessie ofta höra ! Sånt antar jag att man får stå ut med.
 
Jag såg serien för ANDRA gången nu.. tillsammans med min vän som inte sett den...  och det FINNS serier man inte får missa !! Alltså, den här som heter Breaking Bad och Orange is the new black och så  Fargo !!
Har du  inte Netflix eller liknande så kan se dem helt gratis på  Dreamfilm !!
Missa inte !!
kram & kärlek
 
 
 
 

Kärleken är här !!!!

Gästbloggare :  Carina M

Kära bloggfamilj.

Nu vill jag berätta att jag äntligen, efter många års väntan, mött min soulmate. Även om jag  tvivlade på att han någonsin skulle komma.

Jag  missade honom nästan.

Jag var bjuden till en väninna på ett sådant party där man shoppar saker och det är inte min favorit precis med sådana partyn. Jag tänkte först tacka nej men så gick jag i alla fall. Och det var tur.

För en av gästerna där var min  soulmate. Han var granne till väninnan och hade lovat komma  eftersom hon hade svårt att få ihop folk. Vi pratade lite och det klickade direkt.

Innan partyt var slut hade vi bestämt oss för att gå ut och ta ett glas vin. Nästa dag  åkte vi på utflykt och picknick som han ordnade och dag tre bjöd jag på middag hemma. Dag 4 var vi ett par på allvar. Nu har det visserligen bara gått en månad men vi pratar ofta om vilken tur vi haft som mött varann.

Kärleken är underbar.  Du som väntar du väntar inte förgäves. 

Lyckliga och glada kramar till er alla från en lycklig Carina.

 

 

Gästbloggare: Andy

Hej. Tänkte att folket på bloggen kanske vill veta att jag fastnade för en tjej som ofta kommenterade och ställde frågor  på bloggen.

Via Ezmaralda fick jag hennes mailadress. Så vi började maila varann.

Därefter började vi prata  på telefon.

Vi bor 15 mil från varann och nästa steg var att träffas och vi beslutade oss för att mötas halvvägs och bokade hotell.

Varsitt rum hade inte behövts för ena rummet stod helt orört. Så gick det till. 

Mitt budskap är att man måste ta initiativ själv.  Det är lätt att glömma att den rätta kan befinna sig i vardagslivet så man bör öppna upp lite och känna in de människor man passerar även om man passerar dem på kanske lite märkliga sätt. Lycka till ni som går i väntans tider

 

 

Gästbloggare :  Missy

Jag blev spådd om en nygammal kärlek som det skulle blåas liv i

. Och då tänkte jag genast på en man som jag haft sällskap med under en  period för länge sedan  och som jag inte kunde släppa.

Jag hittade honom  via facebook  och såg att han  var singel.

Så jag bjöd hem honom på fika. Vi pratade om gamla tider som gått. Familjer vi haft. Våra barn.

Vi är ju båda över 65 år.

Det visade sig att vi båda tycker om att resa. I vår har han bokat resa till  San Fransisco och skulle åka ensam men nu har han bokat in mig också.  Det är skillnad nu när man vaknar om mornarna med ett leende.

Kramar 

 
 
 
 

I skogen är du ensam....

 

Så var det det dags igen. 

Tydligen  kan det bara få gå ett litet tag innan jag gör bort mig på nytt. 

Så här var det… jag och Mannabonne Glenn var i skogen. 

Jag är ju inte så förtjust i skogar men eftersom vi av nån anledning passerade skogen så  tänkte jag att det kunde var kul för den fyrbente. 

 Jag hade honom kopplad och tänkte att jag skulle koppla loss honom en bit in bland träden.  Och när vi gick där så kom jag att  tänka på alla mina år som rökare och hur rösten påverkats.

Den ÄR mörk och lite raspig..  och tänk hur jag förr kunde tjuta nästan så kristallen sprack.  Det kan jag  nog inte längre, tänkte jag och försökte.

  Ingen hörde ju mig i alla fall. 

 

Så jag tog i från tårna och klarade det inte. Mannabonne såg lite pinsamt berörd ut men det var allt. Så jag prövade  igen och igen. Och försökte sjunga  den där gamla Do Re Mi från sound of music  så det ekade i  skogen - och det lät rent förförligt.  

Och så försöker jag tjuta som en siren igen, vilket  lät ännu värre.

 Då  stannar  plötsligt Mannabonne tvärt & vänder sig om – och där förstår ni mina vänner..  en bit bort står en hel BUSSRESA med folk… kanske 50 meter bort…  och det var omöjligt att bara sjunka genom marken… hur gärna jag än ville !!  Tro mig, jag försökte!

I sådana stunder blockeras hjärnan och jag tog ett skutt från grusvägen in i grönskan och hamnade med fötterna i ett ler och vattenhål. Leran liksom sög sig fast .. klafs, klafs...och jag fick kämpa för att komma loss. Kallt var det också.

Och där passerade hela bussresan.. tanter och farbröder..  och glodde som om jag var nån slags sällsynt insekt..och några  gav mig hurtiga tillrop på tyska och  jag log tappert och vinkade.   Huva !!  Kontentan av detta blir  att  - tro aldrig att du är ensam !!

 

Då är det fredag igen… helgen står för dörren och det känns gott! 

På söndag är det kalas för mina två äldsta barnbarn.. de blir 13 och  10..  och ikväll blir det Tv soffan..  fast först ska jag försöka tillaga den där goda ankan som vännerna i Göteborg bjöd på förra helgen… jag måste ju testa för mig själv innan jag vågar bjuda folk på härligheten... och så kommer en kompis på fredaxfika...

Ha en riktigt go start på helgen nu

Kram & kärlek