En sällsam händelse....
Jag har varit hos äldsta dottern.. hon som varit sjuk… och hon är ju som sagt var bosatt mitt i skogen.. med världens sötaste lilla sjötomt och egen brygga och alltsammans mitt i ett naturreservat.
Jag var där häromdagen när Simone drog fram.. stormen, alltså…. och den drog med sig allt från barnbarnets leksaker till ett träd som rycktes upp… det ven och tjöt och knakade och jag försökte vara lugn & fin.. mitt i stormen.
Dotterns katt svassade oroligt omkring –sådär som katter gör och plötsligt hördes ett gällt miau utanför ytterdörren…. och jag öppnade och släppte in andra katten… inga konstigheter allas… förutom att svarta Eddie dog i våras.
Det hade jag glömt i upphetsningen med storm och allt och inte förrän katten var på väg in i vardagsrummet insåg jag att.. jaha.. då är han tillbaka ! Han såg sig omkring… väldigt noga… fångade in min dotter med blicken.. mitt barnbarn.. och sedan gick han tillbaka mot ytterdörren och gick ut igen…genom den nogsamt stängda och låsta ytterdörren. Och med all den värdighet en katt har.
Han ville bara komma och titta till de sina.. konstigare än så var det inte. Våra djur på andra sidan är med oss.. de månar om oss och de släpper oss inte vind för våg minsann. Och i detta ska vi känna en trygghet !!
Det här inlägget skriver jag om kvällen.. det är onsdagkväll och nu ska vi se om jag kan greja det här så ni kan läsa i morgon bitti… som sagt mina vänner… ha tålamod med mig.
Och jävlar vad härligt det är att vara tillbaka – det måste sägas !!
Kramar