Willem går fot....

Dagens gästbloggare är:  Therese

Jag brukar försöka aktivera mina kaniner för djur i en berikande och stimulerande miljö trivs bättre än när de måste sitta passiva och instängda i en tråkig bur.


Med Willem har jag tränat att gå fot. Det gör jag med hjälp av en klicker. Jag har lärt honom att klickljud betyder godis och sen klickar jag varje gång han gör rätt och då kan jag fånga det beteendet jag vill ha så att han vet att jag är nöjd med honom och att han förtjänar en godis.

 

 

På filmen kan ni se hur duktig han är. Det märks att han tycker att träningen är kul. Massor av de saker man kan lära en hund kan man också lära en kanin.


Något som jag fascineras av är vad som händer i hjärnan när man har kul med träning.

Förutom att träningen är bra för både psykiskt och fysiskt välbefinnande så stimulerar den något som kallas för SÖK-systemet.

En av de mest grundläggande känslor som både människor och djur har, är en känsla som inte har något eget namn men kan beskrivas som ett intensivt intresse, engagerad nyfikenhet eller ivrig förväntan .

När denna känsla uppstår aktiveras en del av hjärnan som forskarna kallar SÖK-systemet eftersom den aktiveras då djur och människor söker reda på det de behöver i livet.

Att stimulera de nervbanor som framkallar nyfikenhet, intresse och förväntan leder till att man mår bra. Man blir entusiastisk över saker och intensivt intresserad av vad som pågår. Den del av hjärnan som kallas hypotalamus aktiveras och det viktigaste biokemiska ämnet som är involverat är dopamin.


Det här systemet kan aktiveras på kaninen genom att träna den. Men det fina är att det aktiveras även på en själv när man tränar kaninen. Det är en win-win-situation som även kan stärka bandet mellan kaninen och dess människa. Hur brukar ni själva aktivera era SÖK-system?

Spökhunden....

Vi älskar våra djur.

I alla fall de flesta av oss  även om det finns de som inte borde  ha djur överhuvudtaget. 

En gång  fick jag kontakt med en glad och sprallig pudelflicka som gått över till andra sidan. 

Hon hade med sig en liten  hamster som snodde kring hennes  ben.

Jag  förstod att hunden sökte sin ägare och kanske hamstern också gjorde det. 

  Problemet är att hundar sällan vet vad deras ägare heter.   ” Titta som jag  kan. Bara titta nu. Titta nu då” tjatade hunden och ville visa att han umgicks med hamstern utan att bita ihjäl den.  Jag fick en glad energi från dem båda två. ” Hämta min matte” sa hunden gång på gång. ” Hämta matte”   Var är hon?” Varför kommer hon inte”

 

Som hon tjatade och jag hade ju ingen aning om vem matte var .  Jag kände ingen vars pudel gått över och jag fick en känsla av att det var länge sedan hon gick över.   Till sist tonade sällskapet bort.

Det  dröjde  tre år – sedan fick jag veta vems pudeln  var.  Jag var på besök  hos pappa som träffat en ny kvinna.  Nu skulle jag introduceras.   Mitt under kaffet  ringde det på dörren och det var blåbärsförsäljare.    Kvinnan tog upp sin plånbok, drog fram en sedel och lät sedan plånboken ligga uppslagen på bordet.  

Sådär så man kunde se vilka foton hon hade.  Och där.. på en av bilderna kände jag igen pudeln om besökt mig.  Hunden hade ju inte helt kommit fel… bara tre år för tidigt.

 

Så småningom  pratade jag och kvinnan om denna händelse och hon berättade att hennes älskade  Lisa för  ungefär tre år sedanbörjat komma på korta besök. Inte så att hon visuellt såg sin hund  utan det var mer att hon kände på sig att Lisa fanns där.   Och en gång hade Lisa bitit ihjäl dotterns marsvin. Allt hade hänt massor av år tillbaka i tiden.

Så skönt.. då kom den lilla pudeln  rätt till sist.Och  även marsvinet.

 

I dag regnar det här hos mej

Gäststugan är full  barn…  fast barn är de ju inte längre. Alla militärerna. Och en krogägare från Stockholm.. hur han nu hamnat här !:)   I  natt kom en till och jag vaknade av att de hämtade en extrasäng från vinden.  Och det är bara kul J

 

Kram o kärlek

Auror

Alla vi människor har auror och det har djuren också… allt levande har sin egen personliga aura. Under en seans när jag förberett mig  och går djupt.. kan jag se dessa auror.

Somliga är obrutna.. och visar att aurabäraren  har ett långt liv.

En del har knutor i kanterna och det visar att personen drabbas av allvarliga sjukdomar men  överlever och lever vidare.

 

Aurorna har olika färger och  dessa färger säger lite hur framtiden ser ut.. om man mest har elände att förvänta sig eller om man har en ljus framtid.

Finns det en speciell färg som pulserar ihållande på ett särskilt ställe i kroppen då kan det vara en allvarlig sjukdom gömd där.

I auran ser  jag personlighetsdrag och ofta ser jag också vilken uppgift personen har i detta jordelivet

Jag brukar kunna se om aurabäraren har en gammal själ – om hen levt i många tidigare liv och om någon plågas i detta livet av gamla elaka cellminnen så brukar detta visa sig i auran

 Aurans färg varerar från person till person och betyder olika ting... men det är inte säkert att tex färgen röd betyder samma som hos två olika individer.. det beror på om det finns fler färger.. om texturen på auran är taggig eller rak.... det är mycket som spelar in.

 

Jag vill påperka att vi som ser aura tolkar dem individuellt och olika.. vi ser olika ting och läser in olika.... somliga  ser i auran  vilket humör man är på, vad som saknas i en liv och andra läser in annat.

Långt ifrån alla kan se auror.  Det är  inte heller givet enbart för att man är medial

Men somliga kan känna av aurorna, utan att visuellt se dem

 

En del auror är stakare än andras och dessa personer kan få problem – eftersom människor känner att det är något speciellt med den är personen.. de förstår inte vad..  men har de en läggning som innebär att  de gärna tolkar negativt så kan de fatta antipati gentemot den aurastarka och tro att den här personen är kaxig och stöddig.

Den aurastarka blir ofta missförstådd- utan att veta varför.

 

Jaha min vänner.. nu är det fredag IGEN !!

Kram & kärlek