Acceptans...
Acceptans – det är svårare än man tror.
Har man till exempel föräldrar som aldrig varit de föräldrar man önskar de vore – då tenderar man att kämpa mot detta… man sörjer och man blir arg och man konfronterar dem ideligen då ledder detta bara till är att man tappar sin egen energi.
Acceptans kan vara lösningen.
Att acceptera dem sådana de är… och inse att den personlighet de har, den kommer aldrig att förändras. Kan man acceptera så lär mig hur man ska förhålla sig. Och i ett förhållningssätt kan man välja att ha fokus på det positiva och acceptera resten som ju är som det är ! Oavsett.
Samma sak gäller ens partner…. ingen är perfekt.. och partners bär sig dumt åt ibland och är inte alltid sådana som man tänkt sig att det ska vara i ett perfekt förhållande.
Man får göra upp och göra klart och besluta om det positiva överväger det negativa i förhållandet. Och om bristerna är av det slaget att man kan leva med dem. Är det så.. då är acceptans ett sätt att finna frid i relationen. Och i sig själv.
För övrigt ska man vara snäll mot sig själv. Somligt vill man förändra och somligt jobbar man på för att skapa förändring och det är bra.
Men i detta måste man vara rättvis mot sig själv. Trivs man bäst i lugn och ro.. då är det meningslöst och rent av plågsamt att jobba på att bli en extrovert festprisse.
Ibland har vi en bild på näthinnan av någon vi beundrar och som vi vill bli mer lik.
Men stämmer inte denna bild med vårt sanna jag… då skjuter vi oss själva i foten under våra idoga försök till förändring. Kan man däremot acceptera sin personlighet… då kan man se de SMÅ tingen som faktiskt är möjliga att förändra… och bara för att vi skulle må bättre av förändring.
Acceptans är inte samma sak som att vara liknöjd !
Acceptans är en medveten tanke.
De viktigaste förändringarna i våra liv börjar komma när vi accepterar saker och ting för vad de är.
Kan man inte acceptera är risken stor att man hamnar i förnekelse.
Att acceptera våra innersta känslor är personlig utveckling. Och då gäller det att man inte ser känslorna genom ett filter som undertrycker eller försvagar.. utan bara för vad de är.
Somligt i våra liv är ju inte hallelujamoments. Men kan vi acceptera våra starka känslor som sorg tillexempel – och lever ut sorgen.. då leder detta till att vi frigör oss… vi rör oss framåt och vi gör plats för nya känslor och upplevelser.
När vi kan acceptera vad som händer i våra liv – då börjar vi också acceptera oss själva.
.........................
Påsken fortsätter... igår hade vi en underbar klanfest... den helgrillade laxen gick åt till sista smulan... tårtorna blev uppätna.. och i dag är magen öm av allt skrattande. Vi har en buckla.. en vandringspokal som går till den som vinner mest i våra tävlingar.. och i går till bucklan till en dottern.
Jag hoppas att din påsk och är bra !!
Kram & kärlek