Acceptans...

Acceptans – det är svårare än man  tror.

Har man till exempel föräldrar som aldrig varit de föräldrar man önskar de vore – då tenderar man att kämpa mot detta… man sörjer och man blir arg och man konfronterar dem ideligen då ledder detta   bara till är att man tappar sin egen energi.

  Acceptans kan vara lösningen.

Att acceptera dem  sådana de är… och inse att den personlighet de har, den kommer aldrig att förändras.  Kan man acceptera så lär mig hur man ska förhålla sig.  Och i ett förhållningssätt kan man välja att ha fokus på det positiva och acceptera resten som ju är  som det är  ! Oavsett.

 

Samma sak gäller ens partner…. ingen är perfekt.. och  partners bär sig dumt åt ibland och är inte alltid sådana som man tänkt sig att det ska vara i ett perfekt förhållande.

Man får göra upp och göra klart och besluta om det positiva överväger det negativa i förhållandet.  Och om bristerna är av det slaget att man kan leva med dem. Är det så.. då är acceptans  ett sätt att finna frid i relationen. Och i sig själv.

 

För övrigt ska man vara snäll mot sig själv.  Somligt vill man förändra och somligt jobbar man på för att skapa förändring och det är bra.

 Men i detta måste man vara rättvis mot sig själv.   Trivs man bäst i lugn och ro.. då är det meningslöst och rent av plågsamt att  jobba på att bli en extrovert festprisse.

Ibland har vi en bild på näthinnan av någon vi beundrar och som vi vill bli mer lik.

Men stämmer inte denna bild med vårt sanna jag… då  skjuter vi oss själva i foten under våra idoga försök till förändring.  Kan man däremot acceptera sin personlighet… då kan man se de SMÅ tingen som  faktiskt är möjliga att förändra… och bara för att vi skulle må bättre av förändring.

 

Acceptans är inte samma sak som att vara liknöjd !

Acceptans är en medveten  tanke.

De viktigaste förändringarna i våra liv börjar komma när vi accepterar saker och ting för vad de är.

Kan man inte acceptera är risken stor att man hamnar i förnekelse.

Att acceptera våra innersta känslor är personlig utveckling.  Och då gäller det att man inte ser känslorna  genom ett filter  som undertrycker eller försvagar.. utan bara för vad de är.

Somligt i våra liv är ju inte hallelujamoments.  Men kan vi acceptera våra  starka känslor som sorg tillexempel –  och lever ut sorgen.. då  leder detta till att vi frigör oss… vi rör oss framåt och vi gör plats för nya känslor och upplevelser.

När vi kan acceptera vad som händer i våra liv – då  börjar vi också acceptera oss själva.

 

.........................

 

Påsken fortsätter... igår hade vi en underbar klanfest...  den helgrillade laxen gick åt till sista smulan... tårtorna blev uppätna.. och i dag är magen öm av allt skrattande.  Vi har en buckla.. en vandringspokal som går till den som vinner mest i våra tävlingar.. och i går till bucklan till en dottern.

 

Jag hoppas att din påsk och är bra !!

 

Kram & kärlek

Klanen...

 
Påsken fortsätter... idag har jag hela klanen här hos mig... fullt sjå med mat och dricka och mys och tävlingar & lekar & trevligheter...  allt enligt tradition !!
 
 
Här har vi mamma som fått   fågelmat i i sitt påskägg...hampafrön och chiafrön... och det är
sonen som  överraskar !!   De gillar sånt båda två.. att strö på fil och macka... men för min del så tycker jag att tuppen ser sugen ut....  
 
Detta hände igår när det ännu var lugnt och stillsamt och innan släkten  rasslade in....
 
Nu ska jag ugnsbaka 4  stora hela laxar.... greja en jättetårta.... duka påskfint och sen går startskottet...
 
Jag har ingen möjlighet att besvara fler frågor idag...
 
Kram &  njut av påsken....

Sekten....

Ingen vill hamna på hemmet när man blir gammal. 

  Men somliga gör det i alla fall. 

Och när man kommer dit – inser man att man hamnat  som i en slags sekt. 

Nån slags parallell  verklighet där allting upprepar sig efter samma mönster och så har det varit sedan urminnes tider.

 

  Gröt äter man till frukost. Havregrynsgröt med mjölk och socker och äpplemos.

Hua, säger jag bara.

Det försökte mormor servera mig när jag var liten och inte ens då klarade jag av  det.   

 Det serveras krämer och efterrättssoppor och frikasséer… jag som gillar thaimat och indiskt !!  

Och jatack gärna ett glas rött till maten.

 Ibland kommer  nån som spelar dragspel och jag undrar vad det här med dragspel står för ?  Blir man per automatik dragspelsfantast när man passerat en viss ålder ?

 

Och dansbandsmusik strömmar ur högtalarna… gammeldans ..tjohej ! Det är så man ryser.

 Jag som gillar hårdrock och   R & B och nästan allt utom dansband. 

Det ordnas trevligheter också ibland och då blir det bingo…. BINGO !!!!???? 

 Prästen kommer regelbundet . men jag gick ur kyrkan för 100 år sen och är mer lagd åt det buddhistiska hållet…och psalmsång, nej tack !  

 Jag vet att det finns hem  som är annorlunda.. där personalen SER sina boende… och som moderniserar sig.. men de växer inte på träd !  

 

När pappa hamnade på hemmet sitt sista år i jordelivet så fanns det inte många igenkänningsfaktorer för honom.. så när han hade sina bra dagar gick han ut i trädgården och fixade.   Det fick honom att känna sig lite mer som den människa han var.  Människor var olika förr och alla gillade inte samma sak,… precis som människor är olika idag !!

Det är kanske en överraskning men folk som fyllt 80 är inte mer lika än 30 åringar är lika.

Om jag (hoppas inte) hamnar på hemmet så vill jag få vara ifred på mitt rum med min dator… så jag kan skriva seanser eller se filmer och serier. 

Jag vill ha mat som är mer i tiden och inte tvingas sitta i allmän matsal och äta. Aldrig gröt.  När det blir underhållning som  passar mig – då är jag på ! 

Men ve den som rullar ut mig i stolen för att spela Bingo eller sjunga psalmer.

 
 
 

 Jag vill läsa mina böcker i lugn och ro, jag vill tura till Danmark  och sitta på torget i Helsingör med en  kall öl i näven…..jag vill gå på konserter..…. jag vill ha hundar  på hemmet… jag vill kunna bjuda hem mina vänner och parta lite...  och… ja, det finns så mycket jag vill så NÅGOT av det borde vara genomförbart.

Varför grillar man inte på hemmet om sommaren ?

Varför är man inte ute mer ?

Varför åker man inte på utflykter.. mer än till kyrkan i advent ?

Varför kan man inte ha volontärer som  hjälper till och kan ge var och en av de boende lite personlig service i att göra just  det man vill göra ?

 

Min amerikanska systers mamma.. hon  volontärjobbade som pensionär på ålderdomshem i Lisbon i Connecticut.  Då hade hon två boende som hon  engagerade sig i och  gjorde sånt som de VILLE göra..  hon tog dem i bilen och for till restaurang och pub, till stan och dess vimmel… till diners… till butiker… till konstutställningar….

 

Men här i Sverige vill vi inte ha volontärer som ränner runt för de  kan kanske ta jobben från de anställda… och det blir ett moment 22..  som drabbar vem ? Exakt... de boende !

Hur vill du ha det  om du en dag hamnar på hemmet ?

Kram & kärlek