Ett år är slut...

Ett år  är slut och vad har hänt:

 

Jag återvände ju under fem veckor till mitt älskade Dubrovnik och hade en härlig tid med alla vänner som kom på besök…jag är glad att jag kunnat bistå mina medmänniskor med seanser och blogg .. en härlig sommar med barn och barnbarn… gamla vänner som dykt upp… fester & glädje & vin…HongKong fick jag uppleva i höst.. en växande Mannabonne Glenn som jag fortfarande aldrig hört morra och som definitivt är världen snällaste och klokaste.. mina kontakter i andevärlden som aldrig sviker och som har funnits där med mig hela året…bokningar till Lappland om en vecka och till Grekland i mars… hälsan har jag haft och det tackar jag extra för eftersom jag inte sköter om mig särskilt bra… negativa ting  har också hänt och jag tänker på de omkring mig som farit illa och i dessa tankar finns också Agnes och Tiina…val jag gjort som inte varit 100%... en och annan dröm jag ville leva men där jag  fegade ur..

 

Och så är det för oss alla.. gott varvat med mindre gott och en och annan av oss har levt en katastrof.

Jag är här för er och vi är för varann. På bloggen. Och det fortsätter vi med under nya året.

Tack för att ni följer bloggen… ni underbara, fina &  goa människor och jag är så glad och stolt att  jag får ta del i era liv .

Tack för ert förtroende under året som gått.

Hur summerar du ditt  2013 ?

ALLT GOTT TILL ER ALLA

Kramar

 

Syrken Svarkår..

- Svaaaarkåååår, SVARKÅÅÅR…. bräkte  den gamle mannen på bredaske skånska när han  igår  rusade fram över parkeringen på Maxi. 

Jag hade parkerat intill och undrade vem han letade efter.  Vem var Sverker ? Kanske kunde jag hjälpa till?

” Han e bara en liden syrk”, förklarade mannen och det visade sig att Sverker var en blandrashund och  12 år  gammal. 

 

 

De for iväg  tillsammans för att handla mat och när husse öppnade bildörren for Sverker ut och försvann. Husse sa att  Sverker hade varit lös i magen hela dagen  och nu rusade han ur bilen för att bajsa . " Han är  redig me sånt", sa husse  stolt.

"Han brukar aldrig försvinna" förtsatte han... "och nu e han puts väck."

Jag hjälpte mannen, som hette Malte,  att  leta och  tänkte att vi måste nog ringa polisen, 

Då kommer en dam  emot oss släpande  på  en varuvagn. Och i vagnen tronar den lille syrken…  en bastant hundherre som såg ut att vara lika glad i mat som husse och de två fick syn på varandra på lite håll och bägge började yla samtidigt

” Svaaaarkåååååår”  skiade mannen och Sverker  tjöt och skällde och försökte  fara runt så varuvagnen vinglade och damen hade fullt sjå att hålla den upprätt.

 

Så förenades de två och det var vackert att se

Malte torkade en tår med en gammaldags  skynklig bomullsnäsduk och menade att han för ett ögonblick varit rädd att Sverker blivit påkörd.

” Men nu,” sa han, ” nu ska vi hem och förbereda litta go mad för i morgon och fira nyår”

”Eller hur Svarkår?” sa han  och de bägge såg precis lika lyckliga ut över att ha hittat varann igen.

Ja, så kan det bli.. en liten stund mitt i verkligheten…. Och lite senare i dag kommer min nyårshälning…

Kramar

Han är ingen människa....

Dagens gästbloggare är: Erica

 
Hej

Jag har varit med om något som jag vill berätta för er.

Jag tillhör Esmaraldas gamla kunder och jag har genom åren fått flera seanser och den första för 14 år sedan sade att jag skulle få ett bevis på att min skyddsängel finns.

Han skulle en dag rädda ett liv när jag var på plats  och jag skulle veta att det var han. Eller hon, för Esmaralda visste inte riktigt.

Nu kan jag berätta att min skyddsängel är en han, en äldre bredaxlad man med skrattrynkor och intensiva  gröna ögon.  Jag har nämligen träffat honom.

Det var torsdagen nu innan jul.

 

Jag var stressad som vi alla är vid den tiden och tänkte stanna till vid köpcentrat på hemvägen från jobb. Normalt anser jag mig vara en bra bilförare även om jag nu var småstressad. Jag körde gatan fram och strax innan svängen till höger mot  köpcentrat dök det upp en man mitt på vägen.

Ena sekunden var det tomt och mörkt och i nästa sekund stod han där med mörka kläder och vit skjorta och jag ställde mig med all kraft på bromsen. 

Vad  som sedan hände gick fort.

 

 

Jag insåg att jag måste ha kört på honom  men samtidigt hörde jag ingen duns  och paniken kröp i hela kroppen och hjärtat  slog hårda dubbelslag. Jag var nära att kräkas.

Och då, när jag knappt hade någon fart alls så dyker det upp en pulka mellan träden och rakt ut på vägen framför bilen. Då står jag still efter min panikbromsning  och jag skakar i hela kroppen.

Jag ser pojken i pulkan som är i 5-6 års åldern och han välter och tumlar omkring på  vägen och det är då jag ser honom igen. Mannen i mörka kläder och vit skjorta. Han står plötsligt bredvid pojken med armen utsträckt över honom.

Så vänder han sig mot mig och jag ser honom tydligt i billyktornas sken. Han är ingen människa.

 

Han svävar ovanför marken en liten bit och det finns ett glödande ljus omkring honom som en glittrig och guldig aura. När vi får ögonkontakt lägger han sin högra hand mot sitt hjärta och ler mot mig och jag fylls av en oändligt stor kärlek.  

Han är inte pojkens ängel. Jag vet att han är min.  Vi ler mot varann och sedan försvinner han och är borta.

Jag skyndar ur bilen och hjälper pojken på fötter och samtidigt kommer hans pappa rusande uppifrån slänten.  Min ängel grep in. Hade jag inte redan stannat bilen så hade jag med all säkerhet kört över honom.

Jag är så oändligt tacksam.  Och senare samma kväll kom jag också  att tänka på spådomen nu också  blivit  levd.

Min hälsning till er alla om ett riktigt gott och bra nytt åt

Erica