En medial räddning....
I går var jag på Maxi och handlade inför stundande julbocksfest.
Ett litet tag blev det panik för jag hittade bara några ynkliga kalkoner som långt ifrån skulle räcka till familjen på närmare 25 personer.
En vänlig anställd for direkt in på lagret och kom tillbaka med rejäla fågelfä… och festen var räddad.
Jag har lånat ut min bil på ett par dagar till ena dottern och maken skjutsade mig till ICA. Han och MG skulle köra direkt på en husbesiktning och under tiden handlade jag.
Jag rappade på för min plan var att njuta av en kopp kaffe och en räkmacka i butikens cafeteria innan jag blev hämtad.
Så blev det också men ändå lite annorlunda än jag tänkt mig.
Redan i kassan på fiket sökte en äldre dam kontakt så jag hjälpte henne med nummerlapp, att parkera sin kundvagn och så föll det sig naturligt att vi slog oss ner vid samma bord.
Hon var 92 år och hade tagit bussen till ICA vilket hon berättade att hon brukade göra.
Hon handlade bara jättelite varje gång så hon kunde åka ofta.
Hon menade att det gav henne något att göra och så fick hon lite liv och rörelse omkring sig.
Hon mumsade på en lussebulle och jag hade min räkmacka.
Vi småpratade om lite av varje, sådär som man gör.
Plötsligt fick jag en känsla av att något var riktigt fel. En stark känsla av obehag.
För min inre syn såg jag den autmatiska svängdörren på Maxi och jag såg hur damen föll handlöst bakåt. Och jag såg hur en blodpöl växte under hennes huvud.
Visionen var över på ett par sekunder.
Det här kunde jag ju bara inte tala om för henne
Man kan inte säga sånt till folk, de blir bara rädda och i synnerhet för mig.
Jag reste mig samtidigt som hon och gjorde henne sällskap mot dörrarna och var beredd hela vägen, att nu händer det !
Jag gick taktiskt snett bakom henne genom dörren och plötsligt vacklar hon till , jag tror hon trampar fel och jag fångar upp henne redan innan det blir ett fall.
Tack alla gudar och änglar och amuletter !
Jag tror knappt att hon själv insåg hur illa det kunde ha gått. Hon skojade lite om balansen och jag andades ut.. faran var över och nu kunde tanten traska vidare till sin buss.
Sådana där glimtar kommer ibland trots att jag är avstängd.
Och när jag kan – så agerar jag och alltid utan att avslöja hur jag kunde veta
Jag försöker att få det att verka naturligt liksom.
Och det brukar gå bra.
Sedan finns det de gånger då jag inte lyckas
För många år sedan visste jag att en ung tjej skulle trilla baklänges genom en bussdörr så jag stod framför henne och var beredd.
I samma ögonblick som hon föll greppade jag tag i henne… och så stod jag där med hennes vante i handen som glidit av henne och olyckan var ett faktum.
Hon blev illa tilltygad men överlevde.
Den gången var det helt enkelt inte meningen att jag skulle gripa in.
Det är långt ifrån alltid jag får sådana här känningar – det händer både det ena och det andra runt mig som jag inte har en aning om.
När jag skriver om det så här så låter det ju nästan som om jag är Stålkvinnan som far omkring och räddar folk - men det är jag ju inte.
Det hela är väldigt odramatiskt egentligen och som sagt, det går långt mellan gångerna.
Så småningom kom jag hem med 6 kassar och 15 kilo kalkon !! Pust.
Sen drog jag igång och stekte fyrdubbel sats med pannkakor för jag tänker överraska med pannkakstårta till dessert… plus att det förstås blir ris a´la Malta också som sig bör enligt traditionen.
I dag kommer mamma som lite hjälp inför festen på lördag.. och ikväll blir det glögg !
GLAD LUCIA !!
Kram & kärlek