Tålamod.....
Jag vet ju att vi är många som kämpar för våra föräldrar som blivit gamla och som plötsligt inte klarar sig på egen hand längre.
Det är en ny värld som öppnat sig för mig… mamma är ju 93 och har alltid tagit hand om sig själv, stark integritet, supersmart , doktor i medicinhistoria och med ett aktivt socialt liv.
Och så plötsligt förändrades allt.
Nästan över en natt.
Nu ska man som anhörig in i vårdsvängen och lära sig hur allt fungerar.
Efter lårbensbrottet har de kognitiva förmågorna blivit sämre.. och plötsligt blev det akut. Minnet försämrades, alla kognitiva förmågor försämrades rejält, hallucinationer tillstötte.
Det är då man får utrusta sig med tålamod i kontakten med vården !
Mamma har fått maximal hemtjänst.. fast hon avskyr ju när de springer ut och in hos henne. Och har man stark integritet så känns det ju som ett övergrepp och särskilt när man inte själv förstår att man behöver hjälpen.
Hon har dock en underbar kontaktperson i hemtjänsten som hon gillar.
Hemsjukvården har det varit si och så med men igår kom mobila teamet med läkare och ska få ordning på mediciner, provtagning och annat som behövs. Check !
Vi inser ju att ett vårdboende skulle bli det bästa för mamma.. med fast personal så hon slipper hemtjänst och ständigt ny personal, att hon kan känna sig trygg. Men med tanke på att det var omöjligt att få korttidsboende så är detta kanske lika svårt !
På fredag kommer beslutsfattande besökare till mamma från kommunen … och har med sig en Silviasyster.. och vad en Silviasyster är fick jag googla.
Som sagt, det är som att kliva in i en ny värld.
Jag och maken och sonen kommer vara på plats på fredag.
Vi får se vad som händer.. men hoppas att det ska bli lite flyt !
Kram o kärlek💖