Willem går fot....
Dagens gästbloggare är: Therese
Jag brukar försöka aktivera mina kaniner för djur i en berikande och stimulerande miljö trivs bättre än när de måste sitta passiva och instängda i en tråkig bur.
Med Willem har jag tränat att gå fot. Det gör jag med hjälp av en klicker. Jag har lärt honom att klickljud betyder godis och sen klickar jag varje gång han gör rätt och då kan jag fånga det beteendet jag vill ha så att han vet att jag är nöjd med honom och att han förtjänar en godis.
På filmen kan ni se hur duktig han är. Det märks att han tycker att träningen är kul. Massor av de saker man kan lära en hund kan man också lära en kanin.
Något som jag fascineras av är vad som händer i hjärnan när man har kul med träning.
Förutom att träningen är bra för både psykiskt och fysiskt välbefinnande så stimulerar den något som kallas för SÖK-systemet.
En av de mest grundläggande känslor som både människor och djur har, är en känsla som inte har något eget namn men kan beskrivas som ett intensivt intresse, engagerad nyfikenhet eller ivrig förväntan .
När denna känsla uppstår aktiveras en del av hjärnan som forskarna kallar SÖK-systemet eftersom den aktiveras då djur och människor söker reda på det de behöver i livet.
Att stimulera de nervbanor som framkallar nyfikenhet, intresse och förväntan leder till att man mår bra. Man blir entusiastisk över saker och intensivt intresserad av vad som pågår. Den del av hjärnan som kallas hypotalamus aktiveras och det viktigaste biokemiska ämnet som är involverat är dopamin.
Det här systemet kan aktiveras på kaninen genom att träna den. Men det fina är att det aktiveras även på en själv när man tränar kaninen. Det är en win-win-situation som även kan stärka bandet mellan kaninen och dess människa. Hur brukar ni själva aktivera era SÖK-system?