Lekkamraten från andevärlden......
Alicia pratade och pratade när hon var ensam på sitt rum.
Mamma trodde först att hon pratade högt för sig själv men när hon sedan insåg att dottern både ställde frågor och väntade in svar så tänkte mamman att Alicia nog hade en låtsaskompis.
Tills en dag vid frukostbordet när Alicia skrattade högt och mamma undrade varför… och Alicia berättade att det var Sammy som var så rolig.
” Min kompis”, sa Alicia, liksom självklart
” En låtsaskompis ?”
” Nej, han är på riktigt fast man ser honom inte alltid så bra” sa Alicia som var 5 år gammal.
Mamma frågade mer och Alicia berättade.
Bland annat hade Sammy talat om att han dog i jordelivet för över 100 år sedan men att han inte var död så som man trodde.
Han fanns i alla fall men på ett annat sätt.
Han besökte Alicia eftersom han tyckte de hade roligt tillsammans.
Sammy var 6 år gammal.
Han berättade att han hade en pappa och en farmor och att alla andra hade dött i ett krig.
Men nu var de tillsammans igen.
Alicia berättade att de lekte och att Sammy var så bra på att berätta roliga historier.
Och nu blev mamman orolig på allvar. Var hennes dotter på väg att bli psykiskt sjuk månne ? Kanske psykotisk ?
Men nej, absolut inte.
Alicia och Sammy hade helt enkelt funnit varann över alla gränser och dimensioner och trivdes så gott i varandras sällskap. Ingen av dem var skadlig för den andra… Alicia var inte det minsta rädd.. och hon lekte ju med sina jordiska kompisar också och isolerade sig inte med Sammy.
Mamman bestämde sig för att låta det hela vara. Att se tiden an.
Hon varken förnekade eller uppmuntrade dotterns upplevelse med Sammy.
Under de kommande tre åren blev kontakten allt mindre med Sammy – tills den helt rann ut i sanden. Alicia pratade ibland om honom, att hon saknade honom och jag kan tänka mig att Sammy också saknade henne.
Ju äldre Alicia blev, desto svagare blev hennes förmåga till andlig kontakt och till sist försvann den helt. I dag är hon 25 år gammal och har ett gott och fint minne av kompisen Sammy men det har bleknat rejält.
Det är inte helt ovanligt att barn i en viss ålder kan känna av andevärlden och till och med knyta band med någon.. men detta är ett fenomen som nästan alltid försvinner i takt med att barnet växer och blir äldre. Lite som växtvärk, man växer ifrån det.
Det gäller att man har kloka vuxna omkring sig som varken uppmuntrar eller förnekar, utan acceptera på ett enkelt sätt och helt enkelt låter tiden ha sin gång !
Kram & kärlek💖
skriven
Esmaralda hoppas inte det men tror du att det har händ något illa hemma i Bulgarien våra söta katter 😖 för jag drömde våran hem i går kväll och kännde en stor rädsla inom mig i går kväll och på morgonen, eller beror rädslan på min sjukdom Esmaralda 😕