Övergiven.....
En liten brun hund stod bunden vid en stolpe och skrek så hjärtskärande högt och förtvivlat. Jag är övergiven, skrek han, jag fryser, jag dör, hjälp, hjälp, hjälp, hjälp.
Det var mitt i vintern, snön yrde och man fick en känsla av att hundstackarn stått där riktigt länge och var kanske på väg att förfrysa.
Kanske han var övergiven ?
Om jag skulle ta och känna in lite extra kanske ?
Jag behövde inte ratta in mig på det mediala nätverket för just då kom husse och förklarade att han bara rappat på inom butiken och köpt sig en kvällstidning. Allt inom loppet av max tre minuter.
Här hade vi alltså en dramaqueen av MG:s mått !
Husse berättade att hunden, som heter Castro, smet emellanåt och då gick han in till grannarna och tiggde mat.
Precis som jag gjorde när jag var liten… jag kunde gå in till folk på gatan där jag bodde och fråga om de hade mat att ge mig för hemma fick jag ingen mat, sade jag !
Och så klart var det en fet lögn.
Ena dottern gjorde samma sak… så jag undrar om det kanske är ett förekommande beteende hos barn ? Tveksamt ! Kanske genetiskt 😊
När jag tiggde mat brukade jag lägga till att det går väldigt bra med kakor eller glass.
MG brukade i första hand spana efter öl !
Nu har finska vännerna rest vidare, till släktingar i Belgien.
De är så saknade !
Kram & kärlek💖
skriven
Hej
Intressant att Caron valt går vidare och jag tycker hon har inte var tillräckligt med tid för mig. Jag hoppas att hon ska inte påverkar min fokus och stabil även jämna ut till maj. Kommer jag kan hanterar det?
Ha det bra