Mediala barn....
Barn ser ofta det vi vuxna inte ser… det gäller inte alla barn men det finns fler mediala barn än vuxna.
För en del håller gåvan i sig genom livet och för andra tonar den bort allt eftersom.
Ser ett litet barn en andevarelse som kanske inte riktigt ser ut som oss… då konstaterar barnet detta och lägger inga värderingar i övrigt i saken
Har man förmåga att se och konstatera… utan att bli rädd eller uppjagad och utan att söka förklaring.. då har man lättare för att ”se”.
En gång kontaktade en förälder mig som var väldigt upprörd eftersom hennes 3 åring uppenbarligen såg syner !
Kajsa pratade om en liten pojke i sjömansmössa och kortbyxor som brukade komma och leka med henne.
Ibland kom han till henne i trädgården när hon gungade eller lekte i sandlådan och ibland kom han till henne på hennes rum.
De brukade leka tafatt och de lekte med bilarna och byggklotsarna fast dockorna ville han inte leka med.
Mamman kunde höra hur Kajsa till synes pratade högt för sig själv och hon blev allt oroligare.
Jag kom dit… och just då fann det ingen andepojke där.
Vi fikade och sen gick Kajsa ut i trädgården för att baka sandkakor och när jag tittade ut genom fönstret en stund senare såg jag att hennes besökare kommit.
De satt bredvid varann i sandlådan och bakade kakor för allt vad tygen höll och de hade det riktigt trevligt tillsammans.
Jag förklarade för Kajsas mamma som var både skeptisk och orolig… men hennes oro la sig.
Jag försäkrade henne om att hennes dotter var fullkomligt normal. Och jag försäkrade henne om att pojken som kom på besök var helt ofarlig. Det är bara på film som man ser läskiga andebarn som vill illa.
Tiden gick och Kajsa växte och blev äldre.
Året efter – lekte hon allt mer sällan med pojken och när hon var 6 år gammal fanns han inte längre i hennes värld.
Hon hade slutat se honom.. vilket säkert gjorde pojken lite ledsen.. men så är det i livet.. nästan alltid.
Undantag finns.. jag är ett sådant…där man fortsätter se hela livet igenom men det allra vanligaste är att barn som har gåvan.. de har den bara under en period och sedan försvinner den.
Har du ett barn som är medialt… oroa dig inte.. det finns absolut ingenting alls att oroa sig för… ta det så naturligt du kan… för det är varken konstigt, ovanligt eller onaturligt !!
Kram o kärlek
skriven
Min dotter såg en pojke förut i vårt förra hem, hon "gav" honom till och med kex en gång och följde honom med blicken. Men min dotter verkade tycka det var normalt att hon såg honom men inte jag. Sen vi flyttade har hon inte pratat om denna pojke utom en gång, då skyllde hon på att det var han som stökat till och inte hon, så hon skulle minsann inte städa.😁 hon sa denna pojke var prickig över hela sig. På kyrkogården när hon var cirka 1-2 år vinkade hon till någon, som ingen annan såg. Ser hon min mamma, sin mormor, ibland? Eller andra släktingar kanske?
Finns en lägenhet, 3 rok, som bara kostar 200 kr mer i månaden än denna 2 rok jag har nu. Ligger utanför grannstaden, bra och lungt område. Vore egentligen perfekt. Ändå kan jag inte känna att jag vill bo där, känns inte rätt. Eller är jag bara "feg"?
Redan onsdag, skönt!
Igår skickade inte mitt ex något sms. Jag kom på det på kvällen. Han brukar ju alltid skicka annars varje dag. Han skickade under påskhelgen när han hade henne, men jag höll det kort. Kanske han nu fattat vinken. Hoppas det. Tycker det är befriande att inte tänka på honom också och inte ha så mycket med honom att göra. Äntligen.
Nu tittade solen fram. Men frost på taket.
Hoppas du får en fin dag!
Kram!