Den perfekta mamman....
Jag minns de perfekta mammorna som alltid gav mig dåligt samvete när mina barn var små.
Av nån märklig anledning hade kvinnorna alltid långa flätor och de såg hemvävda och rödkindade ut och man fick en vision av att bakom hemmets stängda dörrar bakade de bullar, käckt iklädda i folkdräkt och med ett ständigt leende på läpparna.
Det roligaste de visste var pyssla med barnen. Präktigt folk.
Att det skulle finnas nåt temperament i nån av dem hade man svårt att föreställa sig.
Jag själv tillhörde inte den sorten och led inte heller brist på temperament.
Jag var och är en screamer - så är det med den saken.
Och pyssla har jag aldrig haft tålamod till.
Tro mig, jag har försökt och när jag suttit där och pillrat med piprensare och flirtkulor så sluter det med en osanade harang och möget knögglas ihop och åker i papperskorgen.
Ändå har jag fått en dotter som är konstnär och superpysslig – hur det nu gick till!
Andra dottern är nog mer som jag – kurator därtill men med en ängels tålamod..… och så sonen med sin militära bakgrund som pluggar och som är en fena på retorik, älskar träning och lagsporter och är aktiv och får oss alla att skratta.
Mina tre ungar är så olika sinsemellan och kanske är det också därför de kommer så bra överens.
Och det är en sak som jag är glad över.. att alla slagsmål och all ovänskap emellan dem i barndomen har utvecklats till riktig gemenskap och vänskap.
Jag måste ju ha gjort nåt rätt i alla fall !!
Och du som har småbarn… andas ut… som regel är man en mycket bättre mamma än man tror… man får lov att skrika ibland.. man får lov att ha dåliga dagar… bara det finns bra och positiva dagar däremellan också !!
Kram & kärlek
skriven
Hej!
Ser det ut att kunna bli problem om han är själv här hela nästa vecka, att nån kan få nys om det?
Kram