Esmaralda...spår dig gratis!

En förälder/barnrelation  handlar ofta om symbios när barnet är riktigt litet och med barnets  stigande ålder.. backar både barn och förälder.. för att sedan, i bästa fall, kunna knyta en sund vuxenkontakt.

 Det är inte alltid så enkelt  som det låter.

Somliga barn förblir barn så länge föräldrarna lever.. och de tar tjänster från föräldrarna för givna, de beter sig som griniga barnungar ,de kräver men ger inte tillbaka… och somliga föräldrar  fastnar i sin mamma/papparoll och  bara ger och ger utan motkrav och utan insikt i att de ska ha fokus på sina egna liv och inte på de vuxna barnens.

 

Ibland händer det att dessa barn eller föräldrar söker sig till terapins hjälpande hand. Och de föräldrar som är självuppoffrande, som ger utan att ställa krav – de håller kvar sina barn i en skenbild av barndom och det dröjer  betydligt längre innan dessa barn blir mogna vuxna personer som kan ta eget ansvar

Tar vi överdrivet hand om våra barn – så gör vi dem alltså en björntjänst.

Det ingår i en sund föräldraroll att släppa taget… att låta barnen göra sina egna misstag…för att slutligen hitta sin nisch. 

De allra flesta stora ungar flyger rätt så småningom.   För somliga tar det bara lite längre tid.

Jag har haft förälder/barn på terapeutiska samtal där barnen uppriktigt tycker att deras föräldrar ska prioritera dem och sina barnbarn.

Nej, mamma ska inte gå på krogen  utan hon ska vara hemma och passa sina barnbarn så JAG kan gå på krogen.. resonerar en hel del. Kanske fler än du tror.

Och många är de föräldrar som uppoffrar sig…som inte gör det de tänkt när helgen kommer utan  istället äter taccos med barnbarnen , läser saga och känner sig ensamma och förbrukade.

Oavlönade barnvakter.

Det är  inte rätt och det är inte sunt och det kommer ingenting gott ur detta.

Visst ska man gå sina barn till mötes ibland – precis som  de vuxna barnen ska gå dig tillmötes. 

Men är du den sorten som  aldrig prioriterar dig själv och som inte kan säga nej – då ger du en osund bild till dina barn.. du blir ingen bra  förebild och det finns en risk att barnen en dag blir som du.

Att de sitter olyckliga efter skilsmässan och försöker nöja sig med  nöjet att passa barnbarn och baka bullar.

 

Vi ska vara med våra barn och våra barnbarn – självklart ska vi det

Men när det blir för mycket av någonting.. då skämmer det !!

Då är det inte bra för någon

 

Kram & kärlek

P.s. Tack alla ni som var med i healingen och som igår skrev och delade med er av era upplevelser...  !!!