Familjeliv
Ni har väl alla sett Dr Phil nån gång ?
Jag har missat att han gett ut en bok ”Familjeliv” som innehåller handfasta råd till vilsna föräldrar. Dr Phil är på många sätt en klok man även om han förenklar en hel del i sina TV shower.
Grundtesen i det han skriver är att " familjen är det viktigaste som finns och du ska ha kommandot i organisationen ”
”- Chefen som klagar på sin jobbiga grupp är som föräldern som säger att barnet är hopplöst. Jag frågar - vad har de för chef, eller vad är du för slags förälder?”
Säger Dr Phil
Man ska ha tydliga regler från början för att undvika tjat – och det skriver jag under på.
Ett nej ska vara ett nej och somligt ska inte vara förhandlingsbart.
Sen finns det annat som man kan förhandla om och bjuda in sitt barn till dessa samtal så barnet, särskilt är det är äldre, känner sig delaktig i besluten kring sitt liv
Barnet ska alltid vara tryggt – det är grunden i det hela
Tänk på hur viktigt det är att bekräfta ditt barn och inte bara när barnet gör bra prestationer.
Föräldrar som är tydliga och som vågar vara föräldrar och som inte försöker vara kompisar, de ger som regel trygghet
Saker och ting med växande barn är tillfälliga.
Deras vanor och beteenden skiftar hela tiden.
Den stillsamma och accepterande ungen kan plötsligt bli ifrågasättande och det är helt i sin ordning. Det är normal utveckling och när detta sker så möter du barnet där det befinner sig och klandrar varken dig själv som förälder eller ungen
Acceptera att varken dina barn eller du själv är felfria.
Sträva inte efter orealistiska ideal - då blir du bara besviken hela tiden
Tänk efter hur det var i din egen barndom/uppväxt och det som var fel behöver du inte upprepa.
Du ska dock aldrig kompensera ditt barn för det du inte själv fick när du växte upp – för gör du det så kan det bli tokfel
Det är lätt att överkompensera
Ni är två helt olika individer
Var närvarande i stunderna och möt barnet på den nivå hen befinner sig.
Humor är viktigt, det har jag sagt förr och det säger jag igen.
Kan man skratta tillsammans så är mycket vunnet
Det är absolut inte hela världen om man förlorar tålamodet med ungen och ryter till – tvärtom så kan det vara bra att inte alltid vara förstående och pedagogisk för olika känslor måste accepteras.
Mamma kan bli förbannad – precis som barnet kan bli.. och det är i sin ordning bara man är situationen vuxen tar kontroll och kan prata om det efteråt.
Man ska inte bara vara förälder, man ska ha ett eget vuxenliv också och tänka på sig själv emellanåt och därmed blir man en bra förebild för barnet i sitt vuxenliv.
De allra flesta föräldrar klarar det hur bra som helst och har ett bra sunt förnuft.
Barn är tåliga och man får lov att göra fel ibland… bara man rätar upp skeppet så man inte går på grund
Kram & kärlek
skriven
hej es.. vad händer med mig? varför reagerar jag såhär? jag blir så ledsen..känns som jag egenrligen inte har anledning o oroa mig.. men höll han på så för uppmärksamhet?
öppnar han ögonen om jag slutar reagera ?
jag vet att detta är egentligen mitt fel jag behöver ta ett steh bak.. ge mig tips o råd.. vill ej förlora honom heller.