Min stalker....
Jag har haft en stalker !
Det är länge sedan nu men det var rätt obehagligt fast jag inte är lättskrämd.
Det började så harmlöst som på ett födelsekalas.
Jag hade en man till bordet som var väldigt söt och väldigt tråkig.
Han pratade knappt utan satt där som en mussla
Och när han pratade blev det väldigt konstigt
Jag tror vi växlade 4-5 meningar under hela middagen och ändå kämpade jag verkligen
Han var bror till bekantas bekanta och ingen kände honom egentligen.
Sen resten av kvällen la jag märke till att han alltid befann sig i närheten av mig.
Festen tog slut och jag promenerade hem
Nästa morgon gick ut i min morgonrock och hämtade in tidningen och då står han där !
Han säger hej och inte mer
Jag undrade ju såklart vad han gjorde där och fick till svar ” ute i det vackra vädret” och inget mer
Märkligt !
Så gott som varenda dag i tre veckor dök han upp i min närhet.. oavsett var jag befann mig
Min post öppnades och lades tillbaka öppen i lådan
En dag låg det ett fång rosor på trappan
En annan gång ett paket ägg & ett paket bacon... och en gång en stor tygapa.
Bland annat.
Varje dag var det någonting.
När jag vill prata så bara gled han iväg
Det började gå mig på nerverna rejäl och vid ett tillfälle skällde jag ut honom och hotade med polisen
Som svar hittade jag en blodig kniv på trappen nästa morgon, utanför mitt hus
Nåja, jag kunde konstatera att det bara var rödfärg – men i alla fall !
Jag vände mig till polisen med en stalkeranmälan men de tog inte det på allvar.
Nej jag hade inga bevis på att han öppnat mina brev och inte såg jag när ha la kniven på min trappa och inget av det andra heller… och det är inte kriminellt att dyka upp i närheten av folk. Han hade ju inte uttalat några hot.
”Nu ska lilla damen inte vara så överkänslig", sa dåren till polis ” det är säkert bara en beundrare”
Jaha.
Lilla damen var inte det minsta överkänslig men nog får vara nog
Så jag gillrade en fälla och höll mig vaken nästa natt när han trampade runt huset för att kika in.
Han trampade i fällan som väsnades.
Då öppnde jag fönstret på vid gavel och ropade åt honom att han genast skulle komma in . Vi kunde dricka lite te och prata, tyckte jag. Ha det sååå mysigt. Och jag bredde på hur förtjust i honom jag blivit och hade hur svårt jag hade att tänka mig en framtid utan honom. Jag trugade och pratade men han kom inte in
Och inte dök han upp fler gånger heller
Han var puts väck.
Jag tror att hans motor var att skrämma – och när jag sedan reagerade som jag gjorde, ja då tappade han lusten.
Lilla fröken grejade det helt på egen hand och det minns jag att jag var stolt över !
Kram & kärlek
skriven
Hu, vad hemskt. Vill inte vara med om sånt, skulle nog inte klara av det lika bra som du.
Kram