Esmaralda...spår dig gratis!

Skuld och skam drabbar oss alla ibland.

En del hanterar det bra och andra inte

Det beror på vad vi har med oss i bagaget

Kanske du har bestämt att gå ut med en kompis men  så måste du  ringa och avboka.

Och du hör  att kompisen  blir stram och kort i tonen och  ur detta kan en känsla av skuld födas.

En del tycker bara att ok, hon blev lite sur kanske men det förstår man och lägger inga större känslor i detta. Det blåser bort.

Sen finns det dom som verkligen får dåligt samvete även om avbokningen var befogad. 

Man känner en oro i kroppen och en rädsla av att ha gjort kompisen så pass sårad att hon kanske backar och  att vänskapen inte blir som det varit

Man målar lätt upp scener kring hur negativt det kan bli.

Och de som agerar och känner så här  har som regel blivit lärda  att känna skuld och skam.

Man kan tex ha en mamma som blivit kall och avvisande om man inte gjort som hon velat

En pappa som för stunden tagit avstånd om du  agerat ”fel” enligt honom

Ett barn är beroende av sina föräldrar och mår dåligt av att förpassas ut i kylan även om det enbart är den mentala kylan och även om stunden inte blir långvarig

Och upprepas detta så sätter det spår i vuxenlivet.

 

 

Skuldkänsla eller dåligt samvete är olika grader av samma känsla.

När man har dåligt samvete kan man ångra något man gjort, eller inte gjort.

Som att inte ringa sin gamla mamma, eller köra mot rött ljus.

Även om de två begreppen på många sätt är synonyma, så är skuldkänslan mer omfattande och följer oss ofta genom hela livet.

Med skuldkänslan följer upplevelsen av att ha brutit mot något betydelsefullt, ett ideal eller viktiga värderingar, och den visar sig ofta som självförebråelser och ger oss upplevelsen av att vara fel eller otillräckliga.

 

 

Är man uppväxt med de outtalade reglerna att man alltid ska vara pigg och glad och hjälpsam då lär man sig ju att man bara räknas om man är just detta.

  Det blir viktigt att leva upp till andras förväntningar och måste vi bryta detta – då skapar vi ett obehag inom oss.

Och  vi blir dessutom lätta att manipulera.

Kanske väninnan bli sur när vi säger att vi inte kan passa hennes barn och vår skuldkänsla triggas. Nästa gång säger vi kanske ja, fast vi vill säga nej för det blev ju så besvärligt sist man sade nej  -  och detta kallas  ” skuld på skulden”

 

Till sist kan det bli en ond cirkel av skuld.

Vi kan till sist bli sådana att vi mest existerar för andra… att vi bara blir sedda om vi hjälper till och  agerar självuppoffrande.

Vi försöker trösta och ta hand om  och lösa andras problem.

Och detta handlar inte o godhet utan ytterst handlar det om att  man hoppas att  det ska komma något gott tillbaka.

Har man lätt att känna skuld då har man också svårt att be andra om tjänster och man hoppas att det liksom ska komma  automatiskt, men det gör det ju sällan.  Till sist kan man bli riktigt bitter och tänka att ” efter allt jag gjort och så lönas jag så illa”

 

 

Och det blir ofta så  att folk tar din hjälp för given och de kan inte läsa dina tankar.

Då  sitter man där i offerrrollen och tycker synd om sig själv.

Det gäller helt enkelt att hitta en bra  balans

Att ta  ett sunt ansvar för sig själv och ha ett sunt förhållningssätt till andra.

Man ska undvika att lösa andras problem och gärna  vänta in tills de ber om din hjälp.

På så vis ger du ansvaret till personen i fråga och du får själv ett val, ja eller nej eller  inte nu men i nästa vecka

Tar man ansvar för sig själv hamnar man inte lika lätt i offerrollen.

 

 

Allmänt  gäller det ju att man acceptera sin egen roll och person… att det är okey att göra fel ibland.. alla gör ju det.. och  inse att  man kan säga nej utan att någon katastrof inträffar.

Kram & kärlek