Esmaralda...spår dig gratis!

Dagens gästbloggare är: Lillemor

Hej kära bloggfamilj

Ni alla, och Ez såklart har varit viktigare för mig än ni kanske tror.

Livet har gått upp och ner men bloggen har bestått och är så trygg  i sig själv  och ger väldigt mycket glädje.

Jag har beslutat mig för att dela min erfarenhet med er inom ett kontroversiellt ämne

Jag väljer att berätta eftersom jag förstått att några på bloggen är i den situationen jag var, att vilja ha barn men  man har inget förhållande.

Jag var 43 år och biologiska klockan inte bara tickade utan var nära att explodera

Jag ville så gärna ha barn och att bli gravid efter ett one night stand och därigenom lura det blivande barnets pappa var ingenting för mig.

Jag hade min karriär, en bra inkomst och ett bra liv

Jag hade råd och tid och engagemang för ett barn.

Adoption kunde jag tänka mig men det var krångligt och skulle dröja så länge att jag då vid min ålder inte kunde räkna med att få ett litet barn.

Så var det inseminationsklinikerna i Danmark som jag kontaktade. Man kunde välja öppen donation vilket innebar att barnet en dag kunde söka upp sin pappa om lusten skulle finnas. Det var en självklarhet.

Det kostade en slant men inte så mycket – problemet var ju att jag har en bra bit till Danmark och man kan inte räkna med att det lyckas vid första försöken. Jag skulle få ta ledigt från arbetet, fara iväg precis vid ägglossning och upprepa detta kanske ett antal gånger.

Efter mycket funderande och många kontakter valde jag privat spermadonation.

På nätet hittade jag en spermabank, privat,  som lät lovande

Under tiden jag undersökte och skickade mail hit och dit så kom jag i kontakt med en liten  grupp män som erbjöd donatorstjänster i min grannstad till en kostnad av 1000 kr per tillfälle.

Just att det var i min stad var väldigt bekvämt.

Männen var inte anonyma för mig utan  de hade CV som jag kunde dubbelkolla om jag ville.

Jag valde en man på 40 år, fick veta längd och vikt och fick se foto, utbildning, yrke, hobbys osv

Jag slog till.

Vi skrev under ett avtal som jag tyckte var helt ok. När barnet är 18 år får hen rätt att veta vem pappan är om hen skulle vilja. Donatorn är enbart donator och har ingen del alls i barnet.

Mannen kom hem, ringde på dörren och överlämnade  sperma i en liten burk som jag sedan injicerade.

Hans besök tog 2 minuter.

På femte försöket lyckades det.

Nu är jag i sjunde månaden och det blir en liten tjej  som ska heta Smilla efter min mormor.

Hon bör få bruna ögon och mörkt hår precis som både jag och donatorn.

Hon blir kanske inte så lång för donatorn är 170 cm och jag är 165.

Han är musikalisk och spelar fyra instrument och jag skriver böcker så kanske ärver hon något av detta eller så ingenting alls.

 

 

 

Jag förbereder mig och har flyttat till en större bostad i en barnvänligt och bra område med  bra förskolor/skolor.

Nu ska jag inreda barnkammaren och den här resan är underbart !

Ibland undrar någon om jag inte saknar att dela föräldraskapet med en partner men nej, det  är ingenting som jag tänker på. Jag har härliga vänner, en fin familj och känner mig trygg och stabil

Kramar från

Lillemor