Fathima från Etiopien....

Dagens gästbloggare är: Fathima

Hej

Jag vill gärna berätta att jag kom hit till Sverige av kärleken.

Jag är född och uppvux i Etiopien. 

Jag var 23 år när jag träffat min man som var svensk och arbetade för ett företag i mitt land. Vi dejtade och kärleken växte. 

Han friade och jag svarat ja och vi gifte.

När hans kontrakt med företag tog slut flyttade vi till hans land Sverige.   Jag var osäker och rädd och det känts fel att flytta så långt från släkt och vänner.

 

Efter något år i nya landet insåg jag att min man inte var helt frisk.

Han hade psykiskt sjukdom som yttrade sig ganska dramatiskt och periodvis var jag rädd för honom.

Jag fick hjälp att fly med vår dotter till skyddat boende vid een gång  och då bestämde jag att nu får nog vara nog.  Fysiskt våld blev allvarligt.  Vår dotter ska inte utsättas för detta.

Jag började bygga mitt eget liv

Jag studerade och är nu färdig sjuksköterska.

 

Jag bor med min dotter i ett radhus och är stolt att jag kunnat anordna detta på egen hand.   Mitt arbete älskar jag och arbetar heltid.

Livet  i Sverige blev bra till sist.

Om man själv vill någonting så är Sverige ett underbart land för man kan läsa och studera och ta sig dit man  har vilja till.

När mitt ex  är i friska perioder kan vi umgås och han har bra kontakt med vår dotter men jag tror jag alltid blir singel för det känns bäst så.

Jag spelar revyteater på fritiden och sjunger i kör och  har fått en hel del fina underbara vänner.

 

 

 

 

Mitt liv i detta landet började inte så bra men det blev bra.

Jag har inte känt av rashat eller diskriminering och jag har en hel del svenska vänner.

Hur man ska ha det i nytt land beror inte bara på landet utan mer på hur trygg man är i sig själv och att man tar ansvar för sitt liv.

Tack Esmaralda för seanser genom åren som hjälpt mig mycket.

 

Kram  från Fathima

1 Dunegull:

skriven

Tack för du delar med dig, skönt att ditt liv idag är bra och att 🇸🇪 visat sig från sitt bästa.

E-jag har under en tid känt sorg att mina föräldrar Inte är mer närvarande. Vi gör inte så mkt tillsammans och när man är det har de fullt upp i annat och tar sig inte tid att sätta sig ner. Är detta något jag bör ta upp eller landar det helt fel. De är väldigt negativa till allt jag drar ner mig och stämningen. Jag har på allvar haft en riktigt tuff sommar men känner min ensam och får ingen stöttning. Jag vill att de ska ta det på rätt sätt. Tycker du jag ska säga ngt eller bara låta det vara? Uppskattar gärna stöttning i denna fråga då det tynger mig mkt. Kram

2 Helena Ir :

skriven

Tack för att du delar med dig Fathima. Du ska verkligen vara stolt över dig själv. Bra gjort tjejen!! Lycka till med allt du tar dig för och trevlig fortsatt sommar.

Kram

3 Hönan:

skriven

Hej,

Inatt avlöste drömmarna varandra och jag minns ovanligt många så funderar på om det fanns något budskap i dom? I den ena bytte jag kropp men en yngre kille, i en annan kollade vi på teater med tre skådespelare och jag kände en stark koppling till tjejen jag satt bredvid. I en tredje var jag med två vänner och vi åt och drack gott, kan ha varit samma där vi sen åkte tunnelbana och det massor av biljettkontrollanter och människor var utklädda till poliser. I den sista jag minns handlade det om pengar och tjejen som räknade var osäker på om hon räknat fel och om den sista femhundralappen tillhörde mig eller om den skulle delas lika på.

Kram

4 Bellagio:

skriven

Så härlig läsning! Och så bra gjort av dig, att som ganska ny i Sverige lämna din man, skaffa ett eget boende och utbilda dig. Jag tror att vi som är uppväxta i Sverige tar våra privilegier för självklart. Vi reflekterar inte ens i hur bra vi har det. Att om vi vill, så har alla möjlighet att studera och göra det som vi mår bra av. Det är vi själva som sätter gränserna, inte landet.

Det blev ett underbart bröllop när min bror gifte sig i helgen. Jag njöt i fulla drag. Jag som singel, fick en morbror (singel) till bordsherre, och han var inte lättpratad... Det är ju nackdelen med att gå ensam, man blir ihopparad med andra singlar som man oftast inte har mycket gemensamt med. Men, det gjorde inget, det fanns ju andra att prata med. Spexen blev såå bra och alla vara glada, dansade fram till 03:30. Och det kändes dagen efter.

Jag har tre syskon, och nu är två gifta. Syrran som är kvar gifter sig nog -24, kommer jag även då behöva sitta på "singelbordet" eller kommer jag tillsammans med någon tro??

5 Herr-P:

skriven

Vad stark och modig du varit och är i ditt liv. Det du har gjort och åstadkommit ska du vara stolt över. Din livsberättelse inspirerar både mig och många andra att inse att viljan att förändra kan leda till mycket gott om man är beredd att våga ta språnget och lägga ner både tid och arbete för att nå eller närma sig det mål och liv man vill leva.
Tack för att du berättade.

6 TILL FATHIMA :

skriven

Tack för din gästblogg. Det var intressant att få läsa. Sorgligt att du gått igenom något hemskt, det förtjänade du verkligen inte. Men du tog dig ur det snabbt och valde din dotter framför mannen, det är bra. Du gjorde rätt som litade på dig själv även fast det var läskigt.

Du har helt rätt i att det inte spelar någon roll vart man bor i världen, det handlar om tryggheten inom sig och ansvar.



Kram och lycka till vidare i livet med din dotter



/ Ghostwriter

7 Thatgirl:

skriven

Hej es
Min fråga lyder : när kommer den rätta mannen ducka upp för mig, hur läge bör jag vänta ?

8 Thatgirl:

skriven

Hej es
Min fråga lyder : när kommer den rätta mannen ducka upp för mig, hur läge bör jag vänta ?


-*-.-*-.-*-.((¯`♥´¯)).`*.¸.*´✿¸.•*¨`*•..¸.-*-.-*-

Kommentera /ställ fråga här: