Gångtunneln.....
En grådisig och ruggig november kväll i Connecticut, för 15 år sedan.
Jag står utanför en gångtunnel och tvekar. Man ser inte slutet på tunneln.. den är dåligt upplyst och en trasig lampa blinkar lågt därinne.
Nej, bestämmer jag, nu vänder jag och går tillbaka.
Jag vänder och tar två steg och inser snart att det är omöjligt.
För varje steg jag tar bort från tunneln så tjuter det i öronen… högre och högre. För varje steg närmare tunneln dräemot så avtar oljudet.

Alltså, av någon anledning måste jag ta mig igenom tunneln men jag gillar det inte.
Vem som helst ( eller vad som helst) skulle kunna vänta på mig därinne.
Jag tar ett djupt andetag och tänker att om jag rappar på och går i rask takt… så är det snabbt avklarat.
Jag kom till halva tunneln och då hör jag ett ynkligt pipande.
Ljudet tar mig till en brun blöt pappkartong som står intill väggen.
Jag viker tillbaka flikarna och där i ena hörnet ligger en pytteliten hundvalp som är vettskrämd, kall och säkert både hungrig och törstig.

Jag sveper in den lille i min jacka och ringer väninnan som i sin tur ringer polisen – och så får jag uppleva djurpolisen in action också !
De anländer snabbt och meddelar att om den lille är tillräckligt frisk så kommer han med all säkerhet att få ett hem.. valpar är lätta att adoptera bort och så tackar de mig för min insats!
Man ska alltid lyssna till sin inre röst… eller tjuten i öronen….
Kram & kärlek💖
skriven
Hej
Jag sova dåligt inatt. Jag undrar om det är något positiv nyhet ska kommer. Det bruka var så. Något i sociala media som jag kan inte förväntar mig för?
Ha det bra