Pojken från barndomen.....
Det fanns en pojke i min barndom som hette Mats, alltså Matte.
Han gick i parallellklassen och var en liten och klen grabb som hade en diger samling filmstjärnor.
Han var den sorten som knappt inte märktes, om det inte vore för filmisarna då.
Han var lite blyg och tystlåten och gjorde inget väsen av sig.
Vi bodde på samma gata och det föll sig naturligt att vi lekte då och då och hade riktigt roligt.

Jag minns hur han ordnade picknick i sitt indiantält en sommardag och en annan gång mitt i smällkalla vintern spolade hans pappa deras branta garageuppfart med vatten som frös till is och vi åkte tefat från bittida till sent.
Han hade sju syskon och det var alltid liv och rörelse hemma hos honom.
Matte var nog den ende i syskonskaran som var stillsam av sig.
När vi skulle börja femman flyttade vi och jag tror inte jag någonsin träffade Matte igen efter flytten.
Och i ärlighetens namn har jag inte skänkt honom en tanke under alla de år som gått.
Därför var det förvånande när han dök upp häromveckan på stranden.

Lika liten och klen som då.. med krulligt blont hår och kisande blå ögon och massa fräknar på näsan.
Jag kände igen honom direkt.
Han gick i vattenbrynet och liksom sparkade vattnet framför sig med varje steg.
Så lyfte han huvudet och tittade rakt på mig och log brett
” Så du känner igen mig? ”
”Såklart jag känner igen dig, du ser likadan ut nu som då” sa jag
” Ja, det var ju för att du skulle känna igen mig” sa han och slutade sparka och stod still och kisade mot solen.
Jag undrade om han hade något speciellt att säga, ett budskap av något slag men nej, det hade han inte.

Han vill bara liksom titta in och hälsa på nu när han rest till Alltet
” Cancer ”, sa han ” I bukspottkörteln”
Fy tusan, tyckte jag.
Han nickade och höll med. Fyra månader av tufft lidande innan han fick resa hem.
Vi tänkte tankar till varann och ventilerade lite barndom och sedan återtog han sin promenad längs vattenbrynet och jag tittade efter honom tills han försvann.
Två dagar senare läste jag hans dödsannons på nätet.
Lille Matte, tänk ändå att han valde att besöka just mig !
Kram & kärlek💖
skriven
Hej!
Måste kännas underbart att kunna se och ta emot hälsningar så klart från andra sidan, fick pytteskinn när jag läste om Matte!
Se ngn från andra sidan har jag ej gjort, men hört. Seendet kommer kommer förhoppningsvis så småningom.
Storstäd i alla lådor och i pappershögar idag, förhoppningsvis rensar man upp lite inombords också och banar väg för framtiden att positiva saker börjar hända.
kram