Esmaralda...spår dig gratis!

I mitt barndomshem hade inte religionen någon större plats.

Man läste godnattbön…  och rabblade ” Gud som haver” och jag gick i söndagsskolan and that´s it.

Jag hade en kompis däremot vars familj var väldigt religiös och det var annorlunda  att vara hos dem på besök.  De läste alltid bordsbön innan maten och ungarna blev itutade vad Gud  ville och inte ville.

Han ville inte att man skulle svära och det kunde jag nog förstå, han ville inte att man skulle gå alltför avklädd, vilket en unge hade svårt att förstå och han ville inte heller att man spelade popmusik och dansade och skrattade högt… helt omöjligt för en 10 åring att begripa.

Min filosofi var mer att det Gud inte vet,  det har han inte ont av.

 

Men så fick jag veta att Gud ser ALLT och det kändes lite creepy och jag tänkte att om han nu ser allt, då får han skylla sig själv om han ser sånt han inte borde veta om.

Somligt är privat.

I religiösa familjen var man noga med måttlighet.

Det var inte 22 julklappar till barnen utan de fick vars ett paket och det var något nyttigt, som vantar eller en tråkig bok. Inga  Fem eller Kittyböcker där inte.

Allt var väldigt lågmält och allvarligt.

Men i de lugnaste vatten….i tonåren frigjorde sig min kompis rejält från familjen och dess värderingar och for till USA som aupair. Vi brevväxlade och hon skickade foto på sin pojkvän, en cool svart kille med enormt afrohår.

Jag ångade av avund !

 

 

 

Hon blev gravid utan att vara gift och hennes familj tog avstånd.

Det slutade med att hon gifte sig trots allt, men med en annan man och fick  tre barn till

Sedan länge har hon sitt eget företag, en underbar man och barn som det gått bra för . Hon tog aldrig upp kontakten med föräldrarna igen och inte heller tog hon upp den religiösa tråden.

Överdriven religiös nit är som regel inte av godo utan kan ställa till med en hel del problem.

 

Kram & kärlek💖